Skärgården och fritidsproblemen
av MK Forum 1979-02, sida 07, 07.02.1979
Taggar: Teman: skärgården
ledaren
Skärgården och fritidsproblemen
DEN ÖKADE FRITIDEN är inte problemfri. Vid sidan av bla olika sociala, trafik- och turistpolitiska, ekonomiska samt arbetsmarknadscentrerade fritidsspörsmål har också skärgården kommit i fokus för debatten. På vems villkor skall skärgården utvecklas?
Mean räknar med att det finns ca 400 000 fritidsbåtar i vårt land, den största delen av dem i kustregionerna. Antalet har kontinuerligt stigit och det har blivit allt vanligare att tillbringa fritiden i välutrustade flytetyg avsedda för långfärder. Fritidsbåten är för allt flera ett alternativ till sommarstugan, Bätentusiasterna ställer ökade krav på samhället i form av önskemål om förbättrad säkerhet till sjöss, avfallshantering samt hamn- och uppläggningsplatser. I Sverige diskuterade man för ett år sedan livligt huruvida en båtavgift skulle införas för att finansiera de investeringar som båtsportarna krävde, Debatten har tillsvidare inte lett någonvart, men det bör inte förhindra att frågan aktualisera hos oss.
En registrerings- eller bruksavgift, vars intäkter oavkortade skulle användas fritidsboatingen till fromma, bör anses vara en realistisk möjlighet att frigöra de medel som behövs för att skapa tryggar och bättre förutsättningar för båtfolket till rekreation.
Principen att ”den som förbrukar också skall betala” är användbar även inom andra samhälleliga sektorer i dessa tider av hög beskattning. En ensidig båtskatt vars enda avsikt är att öka statsinkomsterna kan däremot inte accepteras.
DET ÖKADE ANTALET FRITIDSBÅTAR har väckt motreaktioner både hos naturskyddsgrupper och sommarstugeägare. De förra hävdar att båtfolket skövlar naturen medan skärgårdens sommargäster ibland känner sig störda av fritidsfarkosternas framfart. En del av kritiken är säkerligen berättigad, men ofta är det frågan om marginella företeelser
FORUM 2/7 som blåses upp. Generellt går det inte att anklaga någon grupp för bristande ansvarskänsla. Lika klart är det emellertid att ansträngningarna för att lära folk hur man skall bete sig i naturen mäste ökas. För skärgårdens basnäringar är en allsidig utveckling av kustområdena ett måste, Inte minst fritidssektorn spelar i detta sammanhang en betydande roll. Småbåtstrafiken hjälper vid sidan av sommarstugeägarna tex till att bära upp servicenäte i skärgården, något som den fasta befolkningen är synnerligen beroende av. Den expanderande bätsporten har också en betydelse för vår inhemska båtindustri, som klarat de svåra åren under senare hälften av 1970-talet mycket tack vare gynnsamma exportförutsättningar. Den finländska båtbyggartraditionen, förenad med modernt tekniskt kunnande, kan överleva endast ifall klimatet för fritidsboatingen i värt land under 1980-talet blir gynnsamt.
SKÄRGÅRDEN är en ovärderlig tillgång för Finland. Och även om olika intressen ibland ser ut att gå i kors bör det finnas möjligheter att utveckla kustkommunerna i en harmonisk anda. Det berättigade kravet på fungerande lokalsamhällen i skärgården står inte i motsatsförhållande till båtentusiasternas krav på bättre farleder, ökade satsningar på säkerhetsbefrämjande åtgärder och i största allmänhet gynnsammare betingelser för utövandet av sin fritidssyssla.
Statliga kommittéer är ofta tungrodda och resultaten av deras arbete låter vänta på sig. Hur skulle det därför vara — båtsportsorganisationer, naturskyddsfolk, fiskarförbund och småföretagarföreningar? Går det att gemensamt dryfta målsättningarna för hur skärgården skall utvecklas i rekreationssyfte under nästa årtionde? Det kan vara skäl att föra debatten nu och inte någon gång i framtiden då opinionerna redan är överhettade och viljan att se nyktert på problemen obefintlig! ME