Skattepengarna kastas i sjön

av Nicholas Anderson Forum 2011-07-08, sida 12, 25.08.2011

Taggar: Teman: skattepengar

Hl FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 7-8 2811

ANDERSON

Nicholas Anderson är Senior Vice President vid Svensk Exportkredit i Stockholm

Skattepengarna kastas i

Om min granne hade lånat pengar från banken och sedan bett mig hjälpa honom för att han inte klarar att betala tillbaka lånet, skulle jag bestämt neka. Om han påstår att banken går omkull om jag inte hjälper honom, skulle jag anse att han är galen. Bankerna har ledning och styrelse, aktieägare och bankövervakning som ska hålla koll på bankens affärer. Aktieägarna bär det slutliga finansiella ansvaret för banken, och bankövervakningen lyfter lön för att övervaka att bankerna håller sig till reglerna.

Det senaste året har jag med fasa bevittnat hur land efter land har berättat för världen att de inte kan eller vill betala sina skulder, och därefter vänt sig till sina grannar för finansiellt stöd. Många grekiska skattebetalare betalar inte sina skatter, och landets regering gör inte tillräckliga ansträngningar för att samla in skatterna. Okontrollerade offentliga utgifter och generösa pensioner, otillräcklig bankövervakning och en rad andra arrangemang som för oss ter sig oacceptabla har lett till självförvållad konkurs. Kollapsen i Irland beror på dålig bankkontroll och låg beskattning av företag och personer. Läget är lika i Spanien och Portugal.

Om länderna hade iakttagit självdisciplin och styrt sin statsbudget rätt och förnuftigt, skulle de inte befinna sig i denna knipa. Medlemskap i euroområdet är inget skäl för Finland att hjälpa dem. Om hjälp beviljas, måste den beviljas på stränga villkor som implementeras utan undantag. Jag tror inte att det är fallet i dag.

Finns det någon annan orsak för oss att hjälpa dessa länder? Många banker sitter på enorma volymer statliga obligationer, och kommer att lida förfärliga förluster om obligationerna inte återbetalas i tid. Man har låtit oss förstå att detta skulle medföra problem också för oss. Som bankexpert ser jag inte hur problem vid små lokala banker i Grekland, Spanien, Irland eller Portugal kan påverka mitt liv eller Finlands ekonomi i någon omfattande grad.

De nyliga stresstesten på de stora internationella bankerna visade att många av dessa också har betydande innehav av statsobligationer iilla styrda länder. Man gör också rv J: gällande att dessa stora banker ut- Vi borde gör en risk för oss ifall obligationer- 1 ösa uten na inte återbetalas av respektive regeringar.

lättsinnig

Jag vill kategoriskt hävda att inte ekon omisk en enda internationell bank finan o o 1 ,” sierar dessa regeringar då de inves- trängmaå .

och chef för SEK:s rådgivningsenhet.

sjö terar i obligationer, De blir inte uppmanade eller tvingade att köpa dem. De gör det endast i syfte att göra vinster på att köpa upp obligationer med billiga pengar. Dessa billiga pengar härrör sig från vanliga kunddepositioner, penningmarknaden och utlåning från Europeiska centralbanken ECB.

Just det: ECB-chefen Jean-Claude Trichet har tillåtit bankerna att återfinansiera sina spekulativa obligationsinnehav med fördelaktig finansiering från ECB. Självklart räknar bankerna med att de andra europeiska regeringarna och Internationella valutafonden ska lösa ut dessa länder! Bankernas lobbare kräver att skattebetalarna ska stå för kostnaderna för att hjälpa dessa regeringar. Med andra ord: bankerna vill håva in alla vinster, men lämna förlusterna att täckas av oss skattebetalare.

Vi har en situation där bankövervakningen har misslyckats med att övervaka bankerna, och där våra centralbanker, ECB medräknad, har uppmuntrat spekulation och det som kallas moral hazard. Om bankerna går i konkurs borde de omedelbart nationaliseras, så som vii de nordiska länderna gjorde senast. Aktieägarna förlorar, men de visste (eller borde ha vetat) vilka risker deras banker tog.

När Finland drabbades av svåra finanskriser på 1970-, 1980- och 1990-talen fick vi ta på oss tunga lönesänkningar, hög arbetslöshet och höjda skatter. Vi har alltid återbetalat lånepengar i tid oavsett vad som lett till kriserna. Vi vände oss sannerligen inte till våra grannar och bad om gratis handräckningar. Också i dag, som medlem i euroområdet, är det skäl att minnas att Finland och de andra medlemmarna ursprungligen enades om att varje land ansvarar för sina egna ekonomiska affärer.

Vi kan leva med en gemensam valuta så länge alla medlemsländer följer reglerna. Vi borde aldrig lösa ut en lättsinnig granne i ekonomiskt trångmål, i synnerhet om skadan är självförvållad. En enda valuta är en bekväm lösning, inte en tvångströja som tvingar skattebetalarna att rädda grann regeringar och deras banker.

Den finska regeringen var dum nog att ge finansiellt stöd åt Grekland. Att ordna med säkerheter från ett annat land är mycket svårt i praktiken. I stället för de utlovade kontant depositionerna borde vi kanske få ön Korfu och ett grekiskt flygbolag. Då kunde vi skicka iväg några politiker med enkelbiljett … aldri granne ”