Skattepolitik på basaren

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK

NR 5 2011

Mikael Ingberg. är ekonomie doktor och har fungerat som vd på Folkhälsan och Åktia.

Skattepolitik på basaren

När detta skrivs har Jyrki Katainen som regeringsbildare just meddelat att han strävar efter att bilda en regering där Samlingspartiet, Socialdemokraterna, Vänsterförbundet, Svenska Folkpartiet, De gröna samt Kristdemokraterna skulle ingå. En verklig regnbågsregering, alltså, eller en basarregering, som valets vinnare och den blivande oppositionsledaren Timo Soini träffande uttryckte det. Hans kommentarer om regeringsbasen ger en första indikation på att Katainens första regering knappast kommer att få uppleva en dans på rosor utan att oppositionspolitiken kommer att blir både färgrann och tuff.

Speciellt tufft kommer det att bli ifall alla regeringspartier kommer att vara tvungna att vända kappan efter konsensusvinden i sådana frågor, där man varit mycket tydlig i valrörelsen. Ifall Vänsterförbundet backar i Europapolitiken vinner Sannfinländarna nya poäng. Ifall Socialdemokraterna inte får till stånd en skärpning av progressiviteten i beskattningen vinner Sannfinländarna nya sympatier. Ifall De gröna tillåter tillbyggnad av kärnkraft eller backar i sina grundtrygghetskrav kommer Sannfinländarna att ut nyttja situationen. Ifall Kristdemokraterna ger upp sina krav inom familjepolitiken kommer Sannfinländarna att slå mynt på detta. Man har en känsla av att regeringsbildaren närmast måste vara en trollkarl för att kunna beakta alla dessa specifika krav och ändå kunna ge en bild av att regeringens linje på något sätt präglas av det största partiet, det vill säga Samlingspartiet. Det gäller verkligen att hitta kreativa politiska lösningar, där alla regeringspartier känner att just deras linje har beaktats.

Personligen tror jag också att man med god vilja kan hitta sådana lösningar i de allra flesta frågor. Politik är ju, och bör vara, det möjligas konst. Jag tar ett exempel från skattepolitiken.

Utgångsläget är att Samlingspartiet, De gröna oc kanske också SFP önskar sän ka marginalskatteprocenten inkomstbeskattningen för at på så sätt — tror man — öka dy- ”P li ik vå h namiken och tillväxten i sam- olitik är J u, o hället. Man är också beredd att höja momsen för att finansiera en dylik sänkning, Man öns bör vara, det möjligas konst. Ja de skattekonkurrens inom EU. Detta innebär att man inte har någonting emot att progressiviteten i skattesystemet minskar i någon mån, vilket igen kan uppfattas öka den ekonomiska ojämlikheten i samhället. De minst bemedlade i samhället lider av reformerna, kan man anse,

Socialdemokraterna, Vänsterförbundet och kanske också Kristdemokraterna önskar öka progressiviteten i beskattningen bland annat genom att skärpa kapitalinkomstbeskattningen — kanske till och med göra densamma progressiv — och motsätter sig en höjning av momsen och en sänkning av marginalskatteskalan i de högsta inkomstklasserna som åt gärder ägnade att missgynna de mindre bemedlade i samhället,

Vad kan man alltså få till stånd i en dylik situation? Hur kan en kompromiss hittas bland så diametralt olika uppfattningar?

En möjlighet kunde vara att genomföra den så kallade Hetemäki-arbetsgruppens förslag kombinerade med en del ”progressivitetsskärpande” element, Arbetsgruppens viktigaste förslag gick ju ut på att sänka progressiviteten i (arbets)inkomstbeskattningen så att den högsta marginalskatten skulle stanna vid 50 procent, sänka företagsskatten från 26 till 24 procent och höja kapitalinkomstskatten från 28 till 30 samt att finansiera sänkningen i (arbets)inkomstbeskattningen genom en höjning av momsen på2 procent. Av förslagen är det väl enbart höjningen av kapitalinkomstskatten som kan sägas vara i enlighet med vänsterpartiernas målsättningar, medan de övriga förslagen ligger Samlingspartiet närmare om hjärtat. För att öka progressiviteten i skattesystemet kunde man exempelvis kombinera Hetemäkigruppens förslag med en sänkning av matmomsen, exempelvis från dagens 13 procent till 10 — totalkostnad cirka 400 miljoner euro.

I och med att livsmedelsinköpen upptar en klart större andel av de mindre bemedlades än de rikas inkomst, anses en dylik åtgärd allmänt öka den vertikala rättvisani skattesystemet, det vill säga öka progressiviteten, Och — hokus pokus — en skatteomläggning, som ökar dynamiken i samhällsekonomin enligt Samlingspartiets och dess stödpartier kar sänka företagsskattenoch — tar ett exempel önskan och som minskar ojämlikheställer sig rätt kritisk till en höj- fr 2 n k = ten i systemet som Socialdemokraterning av kapitalinkomstbeskatt- a . 5 atte na med stödpartier önskar, har åstadningen på grund av tilltagan- politiken: kommits. m