Skatterna stoppar Finland
av Kim Lindström Forum 2015-04, sida 26, 23.04.2015
Från år 2012 har Finland haft veritabla skatteorgier. Skatterna höjs årligen vilket inte anstår en rättsstat. Skattegraden är nära EU-toppen, 45 procent av BNP.
Finland är EU-etta mätt med offentliga utgifter i förhållande till BNP. Vår övergödda offentliga sektor försörjs av en blödande privat sektor. I stället för att effektivera användningen av skattemedel vill politikerna pressa skattebetalarna ännu mer. Antti Rinne har föreslagit nya höjningar, vilket för oss allt djupare i träsket.
Vår rekordlånga depression gör skattekraven absurda. Värre är att kraven vittnar om agg mot företagande och inhemskt ägande, trots att vi behöver ekonomisk tillväxt och arbetsplatser. Föråldrade ideologier och avundsjuka stoppar ofta skattereformer, som medför ekonomiskt välstånd.
Vår aktiebeskattning hör till västvärldens strängaste. Särskilt utsatta är småsparares direkta börsplaceringar. Politikernas avoga inställning till denna skara på 800 000 personer förvånar, eftersom dessa i snitt lyfte endast drygt 1 000 euro i börsdividender (aktieutdelning) år 2013. Aktieköpen har vanligen finansierats med beskattade lönebesparingar.
Dividendskatten har urartat sedan det för alla parter gynnsamma gottgörelsesystemet övergavs år 2005. Nu har vi ett lapptäcke som fortlöpande lappas ofta utan ett uns av sakkunskap.
År 2012 infördes progressivitet då politikerna inte förstod kapitalinkomsternas särart. När beskattningen av förvärvsinkomst och kapitalinkomst separerades på 1990-talet ledde en grundlig analys till plattskatt för kapitalinkomst. I motsats till förvärvsinkomst kan kapitalinkomsterna variera våldsamt och förlustrisken är konkret. Mottagaren av kapitalinkomst har inte löntagarens anställningsskydd, stabila kassaflöde eller intjäning av pension och semester.
Dividendbeskattningen har många anomalier. Utdelningarna beskattas både i bolaget och hos dividendtagaren. Dubbelbeskattningen gör att skattebördan redan på botten är 40,4 procent.
Dividendskatten är degressiv (omvänt progressiv): småspararna behandlas hårdare än de flesta storägare, som ofta slipper skatten helt. Till detta skattefrälse hör 10 procents ägare, placeringsfonder, portföljer via försäkringsskal och givetvis utländska ägare. Skattefria är även stiftelser. Dessa sköter dock uppgifter som normalt belastar den offentliga sektorn.
Aktieägare i solida onoterade bolag gynnas också. Som enda land i världen bestraffar Finland företag som vill till börsen för att växa. Kapitalskatten borde naturligtvis vara neutral. Annars vore det logiskt att gynna börsen som medför transparent aktiehandel och öppen kommunikation.
Aktiesparares börsdividender beskattas strängare än till exempel hyres- och ränteinkomst. Märkligt nog är källskatten på ränteinkomst alltid 30 procent, inte progressiv.
Trots kravet på neutralitet skattesubventioneras placeringsfonder med skattefria utdelningar och kursvinster. Härigenom missgynnas inhemska företag, eftersom fonderna placerar mest utomlands. Direkta aktieplaceringar görs nästan enbart i finska bolag.
Skatteexperten Janne Juusela har i en skrift utgiven av näringslivets delegation EVA föreslagit en ny neutral och logisk dividendbeskattning. Tack vare en bred aktiebas skulle förslaget sannolikt vara optimalt också för staten.
Även arvsskatten diskuteras. Inget av våra grannländer har denna skatt, som slopades i Sverige år 2005 och i Norge i fjol. I Estland och Ryssland är den okänd. Jutta Urpilainen tyckte annorlunda.
På tre år har arvsskatten höjts tre gånger. Nu är den så oskälig att några av landets mest förmögna personer sagt sig lämna landet. Många fler har troligen flytt skatten i tysthet.
Den nyligen avlidne Janne Niska testamenterade sina företag till nio arbetskamrater. Andelarna har ett betydande skattevärde, men går inte att sälja. Att betala miljonbelopp i arvsskatt, nu 36 procent, klarar knappast någon.
För svårsålda arv finns det inte pengar till skatten. Medlen måste rivas ut ur bolag, vilket kan äventyra dessas existens. Orimligt är också att tvingas sälja ett hem på grund av arvsskatten. Först när de ärvda tillgångarna säljs finns skattepengar att tillgå.
[caption id=“attachment_6349” align=“alignleft” width=“150”]
Kim Lindström är långvarig placerare och aktieboksförfattare.[/caption]