Skills pay the bills

av Otto Björkman Forum 2019-10, sida 20-21, 19.12.2019

Utanförskap gentemot den konventionella karriärstigen, tävlingslystenhet och kreativitet som metod för utveckling hör till den DIY-mentalitet som funnits inom hiphopkulturen sedan dess födsel i 70-talets Bronx, där resursernas knapphet inte hindrade ungdomen från att lägga grunden för fenomenet som skulle ta världen med storm. Även i Finland bär kulturen fortfarande med sig några lärdomar om entreprenörskap.

Jag träffar den dansande serieentreprenören Johannes ”Hatsolo” Hattunen i en bar i Rödbergen. Han sitter med keps på, och har en gorilla tatuerad på sin överarm. Tatueringen är en referens till ett smeknamn hans energiska dansstil och långa fysik gett honom: ”The White Gorilla”. Vi talar om hiphop.

”Man kan inte göra det här för pengarnas skull. Man gör det eftersom man vill bli bättre. Det leder till att man kan hämta mervärde, vilket igen leder till att man får betalt. Först och främst måste den egna förmågan vara på så hög nivå att andra inser dess värde, vilket går åt andra hållet än i många andra sammanhang. Det finns inget papper du kan peka på för att visa hurdan lönen ska vara.”

[caption id=“attachment_72503” align=“aligncenter” width=“440”] Den vita gorillan. Johannes ”Hatsolo” Hattunen har byggt sitt entreprenörskap på det han lärde sig via breakdance.[/caption]

Ett av Finlands största bidrag till hiphop är onekligen Bomfunk MC’s ”Freestyler”, vars musikvideo inspirerade ungdomar jorden runt att börja öva sina danssteg. Inom breaking (eller breakdance) är flera finska namn världskända. Hattunen hör till dem. Han säger att dansen hjälpt honom våga välja sin egen väg.

”Breaking bygger på vissa grundrörelser men så som jag blivit lärd, och lär vidare, börjar man snabbt hitta på egna rörelser och välja ett konstnärsalias. Man uppmanas att vara annorlunda. Det syns i hiphop ända från klädstilen. Jag minns hur man skulle ha sig på något speciellt då man åkte till tävlingar så att man inte såg ut som alla andra. Där man i vanliga fall uppmanas till att smälta in så lär man sig här att det är ok att avvika och köra hårt på sin grej.”

Kulturens element (dans, rap, DJ:ande och graffiti) resonerar med människor i alla delar av världen. Betoningen på individualitet och originalitet gör att kulturen ser väldigt olik ut från land till land, och enskilda personer emellan.

Entreprenör av misstag. ”Dansen var en så stor del att man måste vara lite av en entreprenör. Till och med då jag hade regelbundna timmar på en dansskola hade jag alltid själv ansvaret för mitt levebröd. Det hängde på att få gig, lektioner eller vinna tävlingar och det fanns inget löfte om det. Den vägen kom entreprenörskapet av misstag. På samma sätt som för rappare så får man pengar om man får gig, och du är lika bra som din senaste konsert.”

Det formella startskottet för Hattunens entreprenörskap var att grunda dansskolan Saiffa på Lönnrotsgatan år 2010 tillsammans med medlemmar av samma dansgrupp, Flow Mo. De närmade sig det på samma sätt som dansen.

”Man har idoler och lärare, men sist och slutligen berättar ingen hur saker ska göras. Entreprenörsandan syntes till exempel då vi grundade dansskolan och köpte en kassa-apparat, och började kolla upp hur den fungerar. Man tar själv reda på saker. Samma gäller för många som ger sig in på att göra musik och skaffar en trummaskin, de börjar trycka på knappar och så småningom blir det någonting. Där är mentaliteten som entreprenör lika, det kommer problem och utmaningar, men via hiphop och dans lärde man sig vara lösningsorienterad. Man börjar tänka på hur saker fungerar och vad som kan göras med dem. Oavsett av vad resurserna är så kan man alltid göra någonting. Specifikt kanske via en sorts lekfullhet, man behöver inte gå runt med rynkad panna och vara allvarlig hela tiden.”

Sedan Saiffa grundades har Hattunen inte saktat ner utan utvidgat sina horisonter utanför hiphop-bubblan. Han har importerat det amerikanska Training for Warriors gym-formatet (som numera har tio gym runtom i landet), skrivit en bok och gett sig in på en karriär som föreläsare. Samtidigt fortsätter han att resa runt och tävla på toppnivå. Den ena saken har lett till den andra, och han säger att de stöder varandra.

”Att träna ger en sorts energi man inte kan få från att ligga på soffan eller se på Netflix. Det kräver en liten ansträngning men det är det värt. Det är definitivt en rikedom, det är sorgligt att så många har bråttom, att arbetet tynger och att energinivån ligger på noll.”

Han närmar sig coachning på samma sätt som att lära ut dans: ett sätt att lära kunskaper som även hjälper i livet utanför träningssalen. Motivational speaking kom in i bilden då företag började anlita honom för att komma och skaka om lite. Sedan började företag be honom komma tillbaka och tala om samma saker, men utan rörelserna. En breakande motivational speaker är ovanligt, och det faktum att han fortfarande gör det han talar om ger trovärdighet. Utöver det säger han sig njuta av balansen dansen ger honom.

”Människan klarar inte av att prestera och att vara kreativ samtidigt. En kreativ exercis erbjuder en paus för att stanna upp, tänka och känna efter. Det är en möjlighet att hitta på nya saker och hindrar dagarna från att smälta ihop sinsemellan.”

Otto Björkman  text & bilder

Läs hela artikeln i papperstidningen.