Skogsindustrin
av Mats Kockberg Forum 1979-11, sida 07, 20.06.1979
ledaren
TILL DE BEGYNNANDE HÖGKONJUNKTURERNAS obligatoriska tvistefrågor hör skogsindustrins påstådda övervinster och behovet av statliga åtgärder för att kapa profiten för ”nyttiga ändamål”. Vinsterna har också använts som ett argument i revalveringsdebatten.
Med tanke på skogsindustrins avgörande betydelse för exporten och därmed för hela den finländska ekonomin har frågan en synnerligen stor bärvidd och det är förvisso motiverat att föra en fördomsfri diskussion om skogsindustrins verksamhetsförutsättningar.
Branschen hörde till de sektorer som hårdast drabbades av recessionen. Nedgången var brant för såväl cellulosa och sågvaror som papper och kartong. Följden var en kraftig skuldsättning inom skogsindustrin. Företagens skuldbörda överstiger fortfarande klart omsättningen, och räntekostnaderna mätt i relation till omsättningen är dubbelt så höga som i våra viktigaste konkurrentländer. Den totala förlusten var ifjol två miljarder mark och i år har man räknat med att den skall halveras.
Det dåliga marknadsläget har under de senaste åren givetvis återspeglat sig i bristande investeringar. Tillräckliga avskrivningar har inte kunnat göras för att ens hålla den existerande produktionskapaciteten ajour. Om investeringskalkylerna för innevarand år håller når man inom träförädlingssektorn en nivå som motsvarar endast 50 procent av investeringarna år 1975. För att konkurrenskraften skall kunna bibehållas har man inom skogsindustrin räknat ut att investeringar om ca 3 miljarder mark skulle vara nödvändiga under både år 1980 och 1981. Därefter stiger behovet ytterligare. Konfiskatoriska tankegångar omintetgör totalt dessa kalkyler, som också annars kan vara svåra att förverkliga.
Under årets första månader har exporten av träföräd FORUM 11/79
Skogsindustri lingsprodukter försiggått i gynnsamma tecken. Volymen väntas i år stiga med 7 procent jämfört med ifjol, medan värdet av exporten beräknas öka med ca 18 procent. Därmed skulle den vara uppe i totalt 18 miljarder mark.
Den ofördelaktiga kostnadsutvecklingen inom skogsindustrin har tillsammans med den låga prisnivån emellertid försvårat återhämtningsprocessen. Det reella exportprisindexet för tex kraftliner och sågvaror ligger fortfarande på en betydligt lägre nivå än för fem år sedan. Exporten av tidningspapper har däremot kontinuerligt blivit lönsammare.
KONJUNKTURCYKLARNA uppvisar inte längre någon regelbundenhet. Det står dock helt klart att uppsving åtföljs av stagnation eller nedgång. För att skogsindustrin skall klara kommande kriser och med heder klara av konsekvenserna av den senaste svackan krävs att den ges möjligheter att utvecklas gynnsamt. Lönsamheten bör kraftigt förbättras, skuldbördan bör lättas och den otillfredsställande låga investeringsverksamheten måste fås igång. Statsmakten har det främsta ansvaret då det gäller att låta träförädlingsföretagen hämta sig. I dagens läge behövs inte subventioner — endast rättvisa möjligheter att fungera. Inom skogsindustrin ser man med en viss oro på den ekonomiska utvecklingen i Nordamerika. De finländska möjligheterna att svara mot omfattande marginalleveranser från USA och Kanada till den europeiska marknaden är obetydliga. Uppsvinget kan alltså bli synnerligen kortvarigt och ställer stora krav på skogsindustrins anpassningsförmåga. Mot bakgrunden av det aktuella läget inom branschen torde det kunna konstateras att talet om övervinster inom skogsindustrin inte är ägnat att skapa en hållbar grund för framtiden.
MK DD