Skräddarsydd rådgivning i poliklinik

Taggar: Orter: Sovjetunionen Teman: handel

Nyaste metoden att främja sovjethandeln:

Skräddarsydd rådgivning i poklini 9 Mun-mot-mun-metoden tillgrips nu för att öka sovjethandeln.

9 Det är fråga om individuell rådgivning vid ett slag ”polikliniker” som tillfälligt öppnas i olika regioner i Finland. e Man har planerat poliklinikrådgivning denna vår på fyra till sex orter runt om i landet.

y»” Den här poliklinikverksamheten inleddes i Joensuu i februari detta år. Nu följer Seinäjoki (med Sydösterbottens ekonomiska region, Vasa och Jakobstad) i mars, Uleåborg med Lappland likaså i mars, samt Lahtis och Tammerfors i april. Helsingfors och Åbo är under planering, men tillsvidare öppna.

Offensiven för att öka handeln med Sovjetunionen sker i samarbete mellan utrikesministeriet och handelskamrarna på respektive orter. I Joensuu underströk man informationsoperationens betydelse genom att ha utrikesminister Paavo Väyrynen som festtalare, Annars är det inte meningen att begränsa det hela till festtal — dem har man, säger många, haft nog av i östhandeln.

Det ska bli jordnära skräddarsydd information för olika regioner i Finland. Man följer två huvudprinciper: dels en tillställning på hög nivå å la Väyrynen — här kommer en oundviklig ”festtalsmentalitet” med i alla fall — men det är, som sagt, för att understryka offensivens vikt. Dels vidtalas experter från olika sektorer att ställa upp och ge individuell ”klinisk” rådgivning åt företagare som vill bedriva sovjethandel. Tills vidare, understryker man vid utrikesministeriet, är det fråga om försöksverksamhet.

Man vill öka importen, bredda antalet firmor som är inkopplade i sovjethandeln och också få med små och medelstora företag. Alldeles lätt har dessa det inte, eftersom motparte på den sovjetiska sidan alltid är en statlig organisation av imponerande storlek. Men problemen är ingalunda oöverkomliga. Det visas bland annat av det faktum, att nyexportörer från Finland vanligtvis först försöker sig på Sverige som exportland, men att det ganska ofta är Sovjetunionen som man därefter kastar blickarna på. Mindre företag kan också samarbeta, såsom bland annat har skett i Kostamus.

Problem nummer ett: importen

Det står fullkomligt klart, att Sovjetunionen inte är intresserat av att i alltför hög grad öka sin export av olja, råvaror och halvfabrikat till Finland. De vill sälja förädlade produkter, i första hand maskiner och

Den ekonomiska samarbetskommissionen Finland-Sovjetunionen (den finländska sidan)

Skogelndustrl ordf. Lauri KIRVES. sekr. Martin RELANDER

Komlek Industirl ordf. Yrjö PESSI sekr. Martin RELANDE 1 ordf. dr Ahti KARJALAINEN viceordf. utrikeeminister Paavo VÄYRYNEN viceordf. vhh Jermu LAIN viceordf. minister Relno ROSS viceordt. minister Olav! I MATTIL + 10 medlemmar

Trallk o. data ordf. Reino AUVINEN sekr. René NYBERG

Maskinar och anläggninger ordf. Helge HAAVISTO sekr. René NYBERG

Tredjotand ordf. Pauli OPAS sekr. René NYBERG

El- 0. kraftverkamaskiner ordf. Pekka REKOLA sekr. Matti SILVENNOINEN

Torvmaskinor ordf. Martti LUOMI sekr. Matti SILVENNOINEN

Skeppsbyggnad Chr. LANDTMAN ‘apio FORSGREN

Jordbruks- o. skogsmask. Ipo REINIKAINEN latt! SILVENNOINE ordf. Matti KANKAANPAA ren NOVITSK ordf. Holger ANDERSSON sekr. Matti SILVENNOINEN

Energl ordf. Erkkl VAARA sekr. Martin RELANDER

Svart metallurgi ordf. Hage HAAVISTO sekr. René NYBERG

FORUM 5/78

Ett finländskt varv får besök av sovjetiske utrikeshandelsministern N 5 Patolltjev, ordförande för samarbetskommissionen Finland-Sovjetunionen. Senaste år utgjorde exporten tll Sovjet över 30 procent av den finländska metallindustrins totalexport, och teknologiskt avancerade fartygstyper spelade en viktig roll. (Bild: Wärlsilä-Foto anläggningar av olika slag.

Här måste vi verkligen skärpa oss. Orsaken är känd. Vi har bilateral handel med Sovjetunionen. Vi säljer dit exakt för samma belopp som vi köper för av dem, I det ikraftvarande ramavtalet 1976—80 räknas med en total handelsomsättning om 9 miljarder rubel — en fördubbling i jämförelse med föregående period. Dessutom finns det för metallindustrins del reserverad en Ööverskridningsmöjlighet på 1,2 miljarder rubel för fartyg. Största delen av metallkontingenterna är dock redan kontraherade och nu när perioden närmar sig sitt slut gapar orderböckerna tomma.

Registreringen kom bort

I början registrerades köparnas erfarenheter av de ryska importvarorna. Koneisto skötte om detta, och det var fråga om en ren betygsättning enligt skalan 1—5, Det visade sig att det stora flertalet importvaror från Sovjetunionen betygsattes med det höga vitsordet 4. Det här var kanske en orsak till att man småningom har slutat med registreringen. Man vet att varorna i de flesta fall fullt upp fyller de finländska kundernas krav.

Den här ganska ovanliga registreringen kan ses mot bakgrunden av att man i Sovjetunionen i allmänhet inte är speciellt exportminded. Man ser i första hand till sin egen väldiga hemmamarknad, och vill sedan sälja samma «standardiserade produkt också på export.

Om den skiljer sig från de krav som den finländska marknaden har, så har man i flera fall löst problemet genom att här i Finland ge varan en sista make-up, detaljer och design som säljer här. Typexempel: Lada personbilarna går via en importcentral i Willmanstrand, där bilarna förses med vissa tilläggsdelar. Det anses inte riktigt comme-il-faut att kritisera de sovjetiska exportvaror FORUM 5/7 na. Inom Sovjetunionen förekommer dock en kritik som är för våra förhållanden synnerligen fri och kraftig. Slöseri med råvaror påtalas. Bristande effektivitet gisslas. Huvuden faller. Men den kritiken ska helst komma från dem själva.

Viktigt är att konstatera att Sovjetunionen strävar efter att följa ISOs standardiseringsnormer. SEV-standarderna har inte heller berett våra exportörer några stora svårigheter. Överhuvudtaget kan man konstatera att standardkraven inte i östländerna fungerar som handelshinder på samma sätt som i så många västländer.

Lilla Finland är stort

Vi är faktiskt det västland som har den största importen från Sovjetunionen. År 1976 köpte vi av dem för 68 miljoner rubel. Tyska Förbundsrepubliken kom på andra plats med import för 43 miljoner.

I OECD-länderna är SEV-handeln med öststaterna i genomsnitt cirka fem procent av den totala utrikeshandeln, i Sverige 6—7 procent — och i Finland cirka 23 procent Är Sovjetunionen då genuint intresserat av att öka exporten till oss? Generellt taget har utrikeshandeln för Sovjet en relativt liten betydelse. Men man vågar kanske tro att finlandshandeln har en viss vikt i alla fall. Vi fungerar som ett slags provmarknad. Finland är ett utvecklat land. Vi kan kanske tjänstgöra som referens i andra sovjetiska västaffärer.

När det gäller exporten till Sovjetunionen är lilla Finland också stort. Vi är det västland näst Tyska Förbundsrepubliken och USA som har den största exporten av tex maskiner och anläggningar till Sovjet. Efter oss kommer Frankrike, Japan, Italien och Storbritannien. Dessa sju länder står för 36 procent av den totala exporten av maskiner och anläggningar till Sovjetunionen, medan exporten från SEV-ländern var 54,8 procent år 1976 och från den övriga världen endast 9,2 procent.

Hur ser världen ut år 19907?

Det frågade sig många då den långsiktiga 15-årsramplanen undertecknades fram till år 1990. Kan man planera på så lång sikt och hur kan man förutse utvecklingen? Man kan väl säga att ramplanen är i högsta grad indikativ, uttrycker vilja. Det är absolut inte fråga om någon tvångströja. Inom framför allt metallindustrin där det är fråga om mycket stora leveranser upplevs det som ett positivt avtal, baserat på realiteter. Vår ekonomiska kris har visat att vårt beroende av sovjethandeln är stort. Sovjetunionen har nu kört upp som vår största partner både på import- och exportsidan. Kan man vänta sig att den här andelen fortsätter att växa och att sovjethandeln blir mer och mer dominerande? — I femtonårsprogrammet har man utgått ifrån att världshandeln totalt sett växer och vår sovjethandel med den, säger avdelningschef Arhi Palosuo vid utrikesministeriets handelspolitiska avdelning. I det tal som Paavo Väyrynen höll i Joensuu räknade han med cirka fem procents tillväxt av Sovjethandeln per år, Är 1976 var den 10 miljarder mark, 1977 12 miljarder, detta år blir den kanske 13 miljarder. — Om inte världen förändras alltför mycket så är sovjethandeln cirka en femtedel av vår totalhandel ännu år 1990, tippar Palosuo. Sovjetunionen köper aldrig allt det vi framställer och framställer aldrig allt det vi behöver. All planering till trots är det i sista hand företagen som i sina underhandlingar förverkligar intentionerna i avtalen. Planer kommer, planer går, lycklig den som ordern får…

Forts sid 3 13