Skyldig eller icke – inför Sanningskommissionen
av Nicholas Anderson Forum 2018-05, sida 08, 24.05.2018
Kolumnisten ombads av Forums chefredaktör att skriva en kolumn som synkroniseras med vårens ankomst, med ljus och solsken efter den gångna vinterns iskalla avslut. Men detta passade inte er kolumnist, som ser våren som en tid av förnyelse; och för att denna ska förverkligas, måste vi komma samman och väga gårdagens synder inför en Sanningskommission. Utan ett sådant förfarande är det ogörligt att gå vidare, eftersom människor kommer att fortsätta att mumla fula saker med dämpad röst och sopa dem under mattan, där de kommer att förgifta vår framtid. Alltså: här är Sanningskommissionen och dess utslag, efter att den har hört regeringen.
[caption id=“attachment_9355” align=“alignright” width=“220”]
Nicholas Anderson är oberoende rådgivare och konsult inom finans,
infrastruktur och klimatförändring.[/caption]
Tillväxt: Regeringen hävdar att den har svarat för den senaste BNP-ökningen. De flesta experter säger att tillväxten är resultatet av en stark makroekonomisk aktivitet i Europa och Amerika, vilken har gett utrymme för exporten att blomstra, medan inhemsk byggverksamhet har drivits på genom skuldsättning samt efterfrågan på bostäder och likaså kommersiella och industriella faciliteter.
Sanningskommissionens utslag: Regeringens argument kullkastat, eftersom globala och inhemska marknader genererade ökad efterfrågan för Finland.
Billiga pengar: Regeringen hävdar att Finlands Banks åtgärder har lett till hållbar tillväxt.
Det äger sin riktighet att Finlands Bank tillsammans med Europeiska Centralbanken (ECB) har köpt upp stora volymer stats- och företagsobligationer för att pressa ner räntesatserna på artificiell väg, vilket i sin tur stimulerar investeringar med billiga pengar. Men det här är som att kissa i byxorna på vintern för att hålla sig varm. Räntorna kommer att stiga när stimulansen väl skalas ner. Långtidsräntorna i USA ligger redan runt 3 procent, vilket är långt över de europeiska nivåerna. En tvåprocentig ökning av obligationsavkastningen leder lätt till ett prisfall på 10 procent i obligationspriserna. ECB har köpt nästan 2 500 000 000 000 (2,5 biljoner) euro, vilket motsvarar cirka 7 000 euro per capita inom euroområdet.
Ponera en 10 procents förlust av 250 miljarder euro – en summa som motsvarar nästan två gånger EU:s årsbudget! Finland kommer att uppmanas att täcka sin del av denna förlust med 500 miljoner euro. När det är nästan gratis att låna pengar med nuvarande bottenräntor, går priset på tillgångar som bostäder och aktier upp, för att åter sjunka när räntesatserna stiger. Upp- och nedgångar kostar pengar – en fast hand på fartygsrodret vore att föredra.
Sanningskommissionens utslag: Regeringens argument kullkastat, eftersom ECB:s exceptionella kvantitativa lättnader (QE) förefaller rätt obetänksamma på längre sikt.
Arbetslösheten: Regeringen hävdar att arbetslösheten har gått ner som resultat av dess åtgärder.
Finlands nuvarande sysselsättningsgrad är cirka 71 procent. Detta betyder graden av förtjänstarbetande människor mellan 16 och 64 år, dividerad med hela arbetsstyrkan. Regeringen har siktat på 72 procent. Samtidigt är Sveriges sysselsättningsgrad över 85 procent. Att sätta ribban lågt från början är ett enkelt sätt att hävda att man gjort ”framsteg”. De flesta ekonomer ser endast anspråkslösa förbättringar i sysselsättningen, och siffrorna för långtidsarbetslöshet har inte sjunkit särskilt markant.
Sanningskommissionens utslag: Regeringens argument kullkastat, eftersom mycket få framsteg gjorts inom avreglering av arbetsmarknaden.
Statsskulden: Regeringen hävdar att statsskuldens ökning kommer att avstanna.
Finansministeriet har medgett att Finlands statsskuld alltjämt tilltar och kommer att fortsätta att öka efter den nyliga svackan. Samma källa uppger att underskottet i statsbudgeten kommer att fortsätta att ligga runt 2,5 procent av BNP till följd av åldrande och en skev befolkningspyramid.
Sanningskommissionens utslag: Regeringens argument kullkastat, då det inte finns någon indikation på att trenden inom den tilltagande av statsskulden skulle dämpas.
Hälsovårdsreformen: Regeringen hävdar att den föreslagna hälsovårdsreformen, sote, kommer att spara pengar.
Ursprungligen var planen att ”spara 3 miljarder euro” genom hälsovårdsreformen över 10 år. Troligen kommer det att uppstå ”oväntade utgifter” via IT-utveckling, såsom alltid. Även om den privata sektorn hävdar sig vara mer produktiv, har dess läkare och hälsovårdare högre löner än inom den offentliga sektorn.
Sanningskommissionens utslag: Regeringens argument kullkastat, då reella inbesparingar förefaller osannolika, och är beroende av omfattande ökning av produktiviteten.
Grekland, Polen och Ungern: Regeringen hävdar att Finland är involverat i nyckelbeslut om finansiellt stöd inom euroområdet.
Grekland uppvisar inga avsikter att återbetala sin skuld – det är fullt klart, och vi kommer inte att uppleva återbetalning av våra 5 miljarder euro. Detta inkluderar uteblivna räntor. Detta kan knappast kallas ”Katainens lysande deal”. Han var statsminister då Finlands regering tog detta investeringsbeslut, nu har han ett behagligt jobb inom EU där vi också kommer att betala ut stora summor i regionstöd till Polen och Ungern … ett varmt tack till herrarna Junker, Tusk och Katainen.
Sanningskommissionens utslag: Regeringens argument är riktigt, men endast gällande att vi uppmanas bidra med reda pengar!