Slå vakt om våra rättigheter
av Nicholas Anderson Forum 2011-12, sida 12-13, 20.12.2011
Slå vakt om vår rättigheter
NICHOLAS ANDERSON: Finland kan klara sig genom denna lågkonjunktur och bibehålla en stark ekonomi bara genom att slå vakt om bastjänster, innovationer, hårt arbete - och s till att de stora spenderarna, våra politiker, spenderar pengarna på basis av livscykelanalyser.
Jag har tillbringat en del tid kring avloppsprojekt i New Delhi. Denna gigantiska stad har nästan 20 miljoner invånare hopträngda på en areal av samma storlek som Stor-Helsingfors eller Stockholm. Det är svårt att ens föreställa sig hur de klarar av att underhålla sitt avloppsnät. Ytterligare tusentals inflyttare anländer till staden varje vecka och infrastrukturen är ständigt nära kollapsgränsen.
Svenska och indiska regeringarna inviterade mig som rådgivare för ett pilotprojekt att omvandla den råa biogasen från avfall till komprimerad biogas som bränsle för bussar och taxibilar. Staden New Delhi har varit smart nog att tvinga bussar och taxibilar att köra på komprimerad naturgas. Sverige, Norge och Tyskland är också stora biogasanvändare. De nordiska länderna har gått itäten med att utveckla nya biogasanläggningar och självklart ville man exportera dem till Indien.
Vi har tuff konkurrens från indiska entreprenörer som kan bygga motsvarande anläggningar för halva priset jämfört med de svenska. Men när vi kalkylerade alla kostnader utslagna på 20 år från start till nedläggning kunde vi med lätthet visa att de svenska anläggningarna håller 30 år medan de indiska måste bytas ut efter 10 eller 15 år. Vi kallar dessa undersökningar livscykellönsamhetsanalyser.
De flesta städer och regeringar i Finland, Sverige oc ”När vi kalkylerade alla kostnader utslagna på 20 år från start till nedläggning kunde vi med lätthet visa att de svenska anläggningarna håller 30 år medan de indiska måste bytas ut efter 10 eller 15 år andra nordeuropeiska länder begagnar sig av sådana studier för att finna de kostnadseffektivaste sätten att producera basservice. Olyckligtvis ser vinu hur några politiker i Stockholm, USA och Grekland tillämpar en ny metod att investera i dessa tjänster. Jag kallar det ”Billig och Farlig Kortsiktighet! Nyliberaler, oansvariga högersinnade spenderare och korrupta lobbare vill få oss att tro att lägsta initialpriset är bästa affären, oavsett kvalitet. Självklart hävdar försäljare alltid att just de har bästa kvaliteten, precis som arketypen för säljare av begagnade bilar.
Menii dessa tider med personalnedskärningar bör man fråga sig: vilka offentliga organ har tid eller intresse att säkra att standarden bibehålls efter att kontraktet undertecknats? Se bara på de svenska dagstidningarnas avslöjanden om kvaliteten på sjukhusmat från Sodexho AB eller äldreomsorgen hos Carema AB här i Stockholm! Tidningarna gjorde ett beundransvärt jobb med att avslöja oacceptabla arbetssätt vid leverans av dessa bastjänster, som i slutändan blev mycket dyra för den offentliga sektorn och de skattebetalare som är mottagare av dessa tjänster.
Det som gäller för kommuner och regeringar, gäller för vanligt folk som du och jag. Livscykelkostnaderna för bastjänster är verkligt viktiga för skattebetalarna, precis på samma sätt som kostnader för smarttelefoner, tvättmaskiner eller lågenergilampor.
Du kanske kommer ihåg att den bästa investeringen någon kan göra är i den egna utbildningen, nu och alltid. Den nästbästa är att etablera ett eget företag, och treaär att ha ett varmt, tryggt hem. Människor måste identifiera jobbmöjligheter och gripa tag i dem också om det innebär förändringar, flyttningar och att lära sig nya saker hela livet igenom. Små länder som Finland och Sverige måste satsa på utbildning, entreprenörskap, innovationer och på att säkra bastjänster som är kostnadseffektiva för 20 eller 30 år framåt, och håller hög kvalitetsnivå.
Du kanske kommer ihåg att Marita Söderström do på ett sjukhus vid 81 års ålder för fem år sedan. Hon berättade sin historia i en dagstidning. Hon hann ha femhundra sjuksköterskor, läkare och vårdare de sista åren av sitt liv. Hon ville dö hemma och hade rätt att få god vård. Hon hade arbetat hela sitt liv, betalat skatt och alltid varit en exemplarisk medborgare. Dessa hennes sista år var förfärliga och en skam för samhället. Jag skrev då i denna kolumn att alla finländare har rätt till grundutbildning, och efter att ha arbetat till 65, 67 eller 70 års ålder avgå med pension - och rätt till bashälsovård. För fem år sedan visade Marita Söderströms fall att denna rättighet gäller endast dem som harråd att betala för den.
Alla politiska beslutsfattare bär ansvar för att säkra våra rättigheter till grundläggande, mångsidig och fortgående utbildning och hälsovård. Det är bra att medierna bevakar väljarnas intressen; när vi är gamla och pensionerade har vi kanske inte energi eller kapacitet att kräva att våra rättigheter uppfylls. Hursomhelst är det för sent vid det laget.
Att bevilja garantier för grekiska lån eller utländska banker i stället för att garantera bastjänster hemma är interätt väg framåt. Prioriteringarna måste definieras nu, för efter fem år finns det fortfarande massor av människor som Marita Söderström.
Finland kan klara sig genom dennalågkonjunktur och bibehålla en stark ekonomi bara genom att slå vakt om bastjänster, innovationer, hårt arbete — och se till att de stora spenderarna, våra politiker, spenderar pengarna på basis avlivscykelanalyser. Om dutror att du kan eller borde gå i pension vid 60 års ålder, tänk en gång till, om du inte vill uppfattas som en narr av din egen eller yngre generationer.
En annan fråga är sedan de företag som tvingar sina anställda som fyllt 60 att gå i pension. De företagen borde bestraffas med böter, om inte av andra orsaker så för att tvångspensioneringarna förorsakar stora kostnader för oss andra.
Nicholas Anderson är Senior Vice President vid Svensk Exportkredit i Stockholm och chef för SEK:s rådgivningsenhet.