Småföretag och börshandel: ett svårtlöst problem?

av Kaj Hedvall Forum 1996-08, sida 22-23, 29.08.1996

Taggar: Teman: småföretag

OG PLACERING

PENGAR

Småföretag och börshandel: ett svårtlöst problem?

HELSINGFORS FONDBÖRS ÖVERTAR FÖRVALTNINGEN AV OTC- OCH MÄKLARLISTAN. MEN SMÅFÖRETAG ÄR HÖGRISKPLACERINGAR OCH DET FINNS ALLTID EN KONFLIKT MELLAN INVESTERARENS KRAV PÅ INFORMATION OCH FÖRETAGENS ÖNSKAN OM SÄNKTA INFORMATIONSKRAV.

n nyhet under sommaren va att såväl OTC-listan som mäk larlistan skall övergå till

Helsingfors fondbörs’ förvalt ning (Kauppalehti 29.7). Fö de flesta av oss torde nyheten ha varit en smula konfunderande eftersom bägge listorna sedan länge handlats via börsens handelssystem. Förändringen är faktiskt inte av stor betydelse i praktiken men den uppmärksammar oss på dels historien bakom de olika listorna dels motiven till att dela upp företag i olika klasser på börsen.

Olika historisk bakgrund

Att fondkommissionärernas förening och inte börsen tidigare förvaltat både OTCoch mäklarlistan har sina rötter i deras något olika historiska ursprung. Bägge listorna uppkom ur ett behov att handla företag som inte noterades på börsen. Mäklarlistan, som startade 1982, var till en början en tavla i börssalen där mäklarna efter uppropet kunde ställa ut anbud på aktier i företag som väckt intresse hos köpare/säljare. Listan uppkom alltså på basen av efterfrågan och utbud — och inte, till skillnad från börslistan, som resultat av företagens vilja att skaffa kapital via börsen. Det fanns t.o.m. företag som högst motvilligt såg sig noteras på listan. Familjeföretag som Sanoma såg med oblida Ögon smärre poster av sina aktier handlas till ibland kraftigt växlande kurser. Mäklarlistan var naturligt nog också en föregångare till småföretagslistan ty stora företag som Sanoma var undantag på mäklarlistan. De flesta var antingen små och medelstora företag som på grund av sin storlek inte var lämpade för börslistan, eller så förhindrade ägarstrukturen en börslistning. Kasviöljy stamaktie (sedermera Raision Tehtaat stam) som de facto fortfarande handlas på mäklarlistan på grund av att aktiernas rösträtt förbehålls odlare, var en typisk dylik notering på mäklarlistan på åttiotalet.

Kaj Hedvall

I börsuppsvinget före börskraschen 1987 uppkom även OTC-istan (19841985). Till sin officiella motivering påminner den om mäklarlistan. Avsikten med OTGClistan var att “underlätta introduktion på börsen av aktier som kanske i ett senare skede uppfyller den ordinarie listans krav”. Listan kan nu i efterskott sägas ha uppkommit i den optimistiska yran då det stora problemet med spridningen av allemanssparandet i aktier ansågs vara ‘materialbrist’. Bankerna såg sin chans att introducera även företag som inte uppfyllde börslistans krav till hugade investerare. Under nittiotalet har OTC-listan fört en tynande tillvaro. Motivet med OTC-listan kan i sig inte kritiseras, de flesta börser har s.k. B-listor för företag som i framtiden förväntas bli börsbolag, och trots att framgången även i andra länder för dylika avreglerade riskkapitalmarknader (t.ex. AIM i London och Noveau Marché i Paris) varit måttlig, behövs dylika kanaler för små och nya företag.

Informationsproblem

Den stora frågan är dock hur dylika nyföretagsmarknader borde organiseras för att de skulle bli likvida och välfungerande. Vår OTC-lista kan kritiseras för att den var ett hopkok av flera marknadsstrukturer, Namnet OTC kommer från Over-The-Counter och anspelar på en s.k. dealermarknadsstruktur som används bl.a. på NASDAQmarknaden där många högteknologiföretag introduceras i USA. En dealermarknad är som torghandel där ett antal market makers (maknadsgaranter) ställer ut priser via telefon eller dator. Kunden ringer sedan upp den ”torghandlare’ han fattat tycke för och gör upp villkoren för affåren. Handeln går alltså via dessa mellanhänder och investerarna (slutkunderna) kommer inte att mötas. Fördelen med en dylik struktur är att det alltid finns någon som står redo att köpa eller sälja. Nackdelen är att kunden betalar för denna service i form att det inte går att skapa en liknande konkurrens mellan slutkunder och mäklare som är fallet i vanlig börshandel. Trots sitt namn var OTC-istan inte en sådan här over-the-counter marknad med ett antal konkurrerande marknadsgaranter. Idén hos oss var att likviditeten, som på goda grunder befarades vara låg, skulle avhjälpas med ett uppgjort arrangemang mellan företaget som noteras och en förmedlare som skulle fungera som marknadsgarant. Det var en form av konstgjord andning som skulle hålla handeln vid liv då livsfunktionerna i övrigt hade upphört. Det är rätt klart, speciellt som marknadsgaranten ofta var den bank som introducerat företaget, att detta arrangemang inte skulle garantera mer än en yttersta livsupprätthållande funktion. De övriga aktörerna visste att marknadsgaranten oftast hade mer information om företaget än marknaden i snitt, varför incitamenten att bandla till marknadsgarantens priser saknades, För att en OTC-marknad skall fungera bör

FORUM NR 8/9 investerarna känna att de befinner sig ungefär i samma situation som mellanhänderna. Det har visat sig att det är svårt att skapa en dylik informationsjämvikt på en OTC-marknad utan konkurrens mellan marknadsgaranterna. När vår OTC-lista sedan handlades över börsens handelssystem, som är en kontinuerlig auktionsmarknad, var resultatet en hybrid som saknade förutsättningar att fungera som ett självständigt komplement till börslistan. På senare tid har vi sett allt fler börs introduktioner direkt till den egentliga börslistan.

Intressekonflikt mellan investerare och företag

Det är lätt att i efterskott kritisera utförandet av OTC-listan. Grundproblemet är dock ingalunda lättlöst. Såväl börsinitiativ som privata företag (t.ex. Innovationsmarknaden AB i Sverige) har ofta stött på svårigheter då det gäller att skapa likvida marknader för riskkapital i mindre företag. Frågan om hur nya företag skall födas i Europa har även uppmärksammats i EU:s Green Book of Innovations,där en marknad av NASDAQtyp efterlyses för att skapa en gemensam marknadsplats för småföretag i Europa. På typiskt EU-vis har EU de facto redan varit med om att finansiera ett sådant privat initiativ kallat EASDAQ (European Association of Securities Dealers Automated Quotation) vars avsikt är att helt utanför etablerade börser skapa ett nätverk av marknadsgaranter som fastställer priser i små och medelstora företag. I och med att EUliberalisering av finansmarknaderna nu slutförts i Finland har dylika initiativ möjliggjorts även här I Finland torde SITRA och EVLI-fondkommission vara med som aktitägare i projektet. Hur EASDAQ kommer att klara sig i konkurrensen med nya börsinitiativ i form av t.ex. fjärrmedlemmar, där Stockholmsbörsen varit en föregångare, är svårt att säga. Stockholmsbörsen och Helsingfors fondbörs välkomnar nuförtiden förmedlare belägna utomlands som fullvärdiga börsmäklare.

Jag tror inte småföretagsproblematikens informationsproblem, dvs. brist på tillgång på priser och annan handelsinformation, är orsaken till att småföretagslistorna klarat sig dåligt. Småföretag är högriskplaceringar och det finns därför en fundamental konflikt mellan investerarens krav på information om sin placering och företagens önskan om sänkta krav på småföretagslistorna. Jag vet inte om det går att finna en optimal nivå på krav på företag som aspirerar på att bli “börsbolag”. Därför torde vi nog få leva med flera ”börslistor’ även framtiden — vad de än må kallas. &

FORUM NR 8/96

SPRÅKRÖRET

SOMMARSKÖRD

ATT BRIEFA HAR INGEN EGENTLIG SVENSK MOTSVARIGHET. FINSKANS ÄLYKORTTI BORDE ÖVERSÄTTAS MED AKTIVKORT ELLER AKTIVT

KORT.

Rune Skogber ugusti, skördemånaden, är här. Å Sommarens skörd av språkfrågor ver kar vara rätt stor och dessutom av god kvalitet. Regn och rusk gör att folk också har tid att fundera på annat än sol, vind och vatten. Den första frågan i Språkröret anknyter ändå till somrigt uteliv.

Fråga: Det finns många olika typer av gräsklippare nuförtiden. Vad heter en sådan där konditionsfrämjande handdriven klippare på två hjul som de festa har på sina sommarställen -Gräsklipperska, K:slätt Svar: Cylinderklippare.

Fråga: Finns det en svensk motsvarighet till verbet briefa? Jag tycker inte om att använda engelska i mitt språk - Trogen läsare i Esbo Svar: Briefa, som enligt ordboken står för “informera kortfattat” — t.ex. chefen briefade oss om det aktuella läget — har ingen direkt motsvarighet i svenskan. Briefa och briefing har använts sedan början av 70talet, om man får tro ordlistorna över moderna ord och uttryck i svenskan, och är alltså ganska etablerade i vårt språk vid det här laget. Men briefa har en viss stilnivå och bör därför undvikas i saktext, t.ex. i tidningstext. Det är nog bäst att omskriva med svenska ord. Verbet informera är ett ord som kommer rätt nära,

Fråga: Är det rätt att tala om smartkort på svenska. Här avses alltså det som på finska kallas älykortti och på engelska smart card.

• Ekenäsbo Svar: I stället för ”smartkort” eller ”intelligenskort”, som man ibland ser och hör, borde man tala om aktivkort eller aktivt kort.

Fråga: Galen ko-sjuka anses ha sitt ursprung i någonting som benämns prion och som till storleken är mindre än ett virus, Så mycket vet jag. Men heter det en eller ett prion? Massmedierna tycks inte vara helt eniga om formen - KL. Svar: Det som rekommenderas är n-genus, dvs, en prion, prionen — helt i analogi med andra svenska ord på -ion (t.ex. spion).

Fråga: Jag har i åratal letat efter en svensk term för finskans noutotukku — utan resultat. Kan Språkröret hjälpa mig? Vad heter yksikköhinta på svenska, dvs. det pris för en vara som numera alltid skall finnas synligt på en vara eller på hyllan för att kunden skall kunna jämföra varor av liknande slag? - Hopplös butiksägare Svar: Noutotukku, som på finska också kallas pikatukku, heter på svenska snabbgross.

Yksikköhinta står för pris per enhet (vanligen per kilo eller per liter), och den är, som frågeställaren alldeles riktigt skriver, obligatorisk i vårt land. I förordningen om prisinformation vid marknadsföring om konsumtionsnyttigheter (9/89) har yksikköhinta översatts med enhetspris. Men i allmänsvenskan har enhetspris en annan betydelse, det står för ‘samma pris på en grupp olika varor eller tjänster’ (t.ex. affären tillämpar denna vecka enhetspris på tandkräm). I förordningen borde man alltså ha använt pris per enhet.

I svenskan har vi också ett annat ord som kan användas för yksikköhinta, nämligen jämförpris. Det skall inte förväxlas med finskans vertailuhinta, som ju betyder ordinarie pris.

Inom pristerminologin har alltså svenskan och finskan gått lite olika vägar. €