Socialism och internationalisering

av Tauno Tiusanen Forum 1985-11, sida 14-15, 19.06.1985

Taggar: Teman: politik

I Ungern är det knappt om sådana naturtillgångar som ett industriellt samhälle behöver. Landet är synnerligen beroende av utrikeshandeln. Under de senaste åren har ungefär hälften av utlandsaffärerna gjorts med socialistiska länder. Exporten av livsmedel har haft en betydande ställning i västhandeln — trots den protektionism som gäller jordbruks produkter.

et är naturligt att Ungern har ett fortD löpande behov av att förbättra kon kurrenskraften och möjligheterna att marknadsföra sina färdiga produkter. I framtiden är levnadsstandarden i landet i sista hand beroende av hur man lyckas med den här uppgiften.

Under 70-talet följde Ungern SEV-ländernas allmänna schema för utlandsekonomi och skuldsatte sig i stor omfattning i väst i samband med betydande teknologiköp. Vid senaste decennieskifte började man eftersträva balans i utlandsekonomin för att skuldsättningen inte skulle skena i väg som i Polen, Rumänien och Jugoslavien

Det ser nu ut som om den hotande likviditetskrisen under åren 1980—82 skulle vara avvärjd. En bidragande orsak till detta är att Ungern anslöt sig till Internationella Valutafonden (IMF) och till Världsbanken.

Ungern har gradvis lyckats sanera balansen i västhandeln och få tillbaka kreditvärdigheten utan någon allvarlig kris framför allt genom att hålla västimporten i strama tyglar. Exportframgången har däremot inte varit iögonenfallande.

14

Nya lösningar

Det är förståeligt att den ekonomiska ledningen i Ungern noggrannt har övervägt nya långsiktiga lösningar för att sanera utlandsekonomin. Att underlåta att skaffa teknologi från väst löser inte problemen på sikt. | stället ökar strukturproblemen för nationalekonomin.

Den modell som nu diskuteras kan populärt kallas t ex internationaliseringen av Ungerns ekonomi.

Det socialistiska Ungern, där interna reformer har drivits i riktning mot den s k marknadssocialismen, håller faktiskt på att internationaliseras snabbt. Monopolsystemet i statens utrikeshandel som är en fast del av planhushållningen har under flera års tid varit i stöpsleven. Man har strävat till att närma sig produktionen och exportmarknaderna. Ca 200 företag har redan fått tillstånd att bedriva utrikeshandel. Nu behandlas tiotals tilläggstillstånd.

Tidigare sköttes exportverksamheten koncentrerat av några tiotal utrikeshandelsorganisationer. Nu har ran grundat någr hundra utrikeshandelskontor. Men den här förändringen kunde inte genomföras helt smärtfritt. Det råder brist på skolad arbetskraft och know-how.

Man har också tvingats fundera över hur de tidigare utrikeshandelsorganisationernas roll kan förändras. Detta därför att man skall kunna tillgodogöra sig deras kunnande och dra nytta av ett storföretags fördelar.

Nya roller

Utrikeshandelsorganisationernas nya roll är synnerligen intressant. De skall bli handelshus som opererar internationell. Kärnan i modellen är att sträva bort från rollen som passiv förmedlare. Utrikeshandelsorganisationerna blir kompanjoner med produktionsanläggningarna och då styrs produktionen småningom mot efterfrågan och örutsättningarna på världsmarknaden. Då påverkar den del som fungerar som handelshus produktionsinvesteringarna i hemandet på lång sikt. Men samtidigt bevakar utrikeshandelsorganisationerna — möjligheerna att köpa andelar i företag i väst.

Kapitalet kan vara ett hinder för att förverkliga idén. Men man försöker lösa probemet genom nya arrangemang. Nationalbanken grundade i fjol en ny avdelning som skall reda ut finansieringsbehovet hos de kombinerade bolagen. I år görs avdelningen till en självständig avdelning inom banen. Enligt planerna strävar den nya perninginrättningen till att med hjälp av bankörbindelser i väst skaffa riskkapital både i Ungern och i väst åt de kombinerade bolag som grundas.

11/1985 FERUN,

Nya modeller

Man har redan testat utrikeshandelsorganisationernas nya konkurrerande roll i praktiken. Utrikeshandelsorganisationen Transelektro, som tidigare specialiserat sig på att sälja eltekniska produkter och krafiverksanläggningar, har stegvis börjat bedriva engineering-planering och entreprenadarbete i branschen.

Att utveckla verksamheten, d v s att skaffå order åt de ungerska underleverantörerna, kräver kapital som styr produktionen i enlighet med efterfrågan.

Utrikeshandelsorganisationen Hungarotex, som tidigare hade monopol på utrikeshandeln i textil- och beklädnadsbranschen, har i staden Papa grundat ett gemensamt bolag med en textilproducent och en statlig gård. Företaget strävar till att tillverka konkurrenskraftiga produkter. En intressant specialitet är legotillverkning av ungerska modeller tillsammans med utvecklingsländer!

De ungerska produktionsandeislagens varuhuskedja SKALA-COOP, vars omsättning är ca 40 mrd forinter (ca 5 mrd FIM), har i Wien grundat ett blandbolag tilsammans med Philips i Österrike och den österrikiska andelsbanken (YZB). Företaget köper konsumtionsvaror i väst och kvitterar betalningarna med leveranser av ungerska halvfabrikat. I Ungern har SKALA också ett blandbolag tilsammans med schweiziska Lueschen, som säljer mekaniska och elektroniska leksaker. Ett blandbolag som grundats tillsammans med saudier strävar till att förmedla know-how om minuthandel till arabländerna.

FeRUN 11/1985

Nya lagar

Blandbolagsverksamhet i samarbete med västerländska företag har varit möjlig på ungersk mark sedan början av 70-talet. Men alla ungerska önskemål har säkert inte ännu kunnat uppfyllas. Samproduktionen av terrängfordon tillsammans med svenska Volvo misslyckades i slutet av 70-talet. Den förnyade blandbolagslagen som stadfästes år 1982 och som garanterar företagen en s k off-shore-ställning, d v s en långtgående möjlighet att isolera sig från lokala ekonomiska bestämmelser, har ändå väsentligt ökat intresset för direkta västerländska investeringar. Enligt ungerska källor har några tiotal blandbolag grundats efter det den nya lagen trädde i kraft.

För en tid sedan fick Ungern sitt första blandbolag med västerländsk ägarmajoritet. Den tyska kosmetikjätten Schwarzkopf äger 51 procent av ett bolag bildat med ungerska Coalan och utrikeshandelsorganisationen Chemolimpex. Aktiekapitalet är 30 miljoner foörinter. Tidigare sålde Schwarzkopf flera märkesvarulicenser till Ungern.

Det nya företagets affärsidé bygger på att den tyska partnern levererar råmaterial och essenser till produkterna som framställs i Ungern. Sedan köper man tillbaka färdiga produkter. Sålunda blir valutakostnaderna täckta och Ungern får ännu en nettovalutainkomst. För den ungerska marknaden producerar bolaget kosmetika för ca 120 miljoner forinter (arygt 10 miljoner FIM).

Ekonomin vilar på en fast grund. Partnern i väst kan nämligen dra nytta av den förhållandevis billiga arbetskraften i Ungern. Det faktum att vinsterna lätt återförs till hemlandet gör det möjligt att överföra en del av resultatet direkt I konvertibla valutor. Samtidigt får den ungerska marknaden ett betydande utbud av västliga marknadsprodukter, Made in Hungary.

Ny know-how

Att överföra teknologi med hjälp av riskkapital från väst är naturligtvis, ekonomiskt sett, mycket attraktivt för ett socialistiskt land. Detta därför att kapitalet inte behöver betalas tillbaka som då det gäller banklån. Ytterligare en fördel är att det är möjligt att få eftertraktad know-how för företagsledare till landet via ett blandbolag. Man bör dock observera att kapitalet ännu inte strömmat in till Ungern i stor skala via blandbolagen trots optimistiska kommentarer. Enligt ungerska källor varierar blandbolagens kapital mellan 2 och 20 miljoner forinter (40 000— 400 000 USD). Eftersom den västliga parten oftast är minoritetsaktionär är de direkta placeringarnas valutavärde tillsammans högst några miljoner USD. Det är uppenbart att merparten av potten utgörs av kapitaliserade maskiner, anläggningar och know-how.

Någon jättepott har Ungern alltså inte fått tack vare de direkta placeringarna — int ens med stöd av den upphjälpande blandbolagslagen. Man måste ännu ge sig till tåls beträffande de makroekonomiskt betydande resultaten. De förhållandevis låga arbetskraftskostnaderna i kombination med vissa andra kostnadsbesparingar (byggnader, eventuella råmaterial) skapar inte nödvändigtvis ännu tillräckligt gynnsamma förutsättningar för internationella kapitalplaceringar.

Utvecklingsländerna är naturliga konkurrenter i det här sammanhanget. Billig arbetskraft finns på många håll i världen. Ungerns fördelaktiga läge i hjärtat av Europa är en potentiell fördel som dock mattas ned av de ekonomiska blocken med sina tullmurar i Europa. Det är inte förvånande att Ungern varit i kontakt med både EEC och EFTA för att göra integreringssträvandena mot väst lättare.

Ny ekonom idag måste Ungern energiskt fortsätta med sina egna självständiga strävanden mot internationalisering, bland vilka tanken på handelshus verkar synnerligen utvecklingsduglig. Köp av andelar i företag i väst eller grundande av egna enheter för marknadsföring och after-sale-tjänster, av vilket det redan finns en viss erfarenhet, måste effektivare än tidigare knytas till hethetsbilden.

Också i det här fallet, precis som då man i hemlandet grundar handelshus och samägda firmor för produktionsanläggningar, måste man beakta att kapitalen är förhållandevis knappa. Inget land, stort eller litet, rikt eller fattigt torde klara internationaliseringsutmaningarna utan att begå misstag. Man måste lära sig att ta risker, också om de disponibla medlen är begränsade.

i den nuvarande situationen har Ungern meddelat att landet bibehåller det statliga systemet med valutamonopol därför att skuldnivån och de knappa valutareserverna inte tillåter en utpräglad liberalisering. Av nämnda orsaker kan de internationella kapitaloperationerna, såsom köp av andelar i företag, inte öka snabbt.

Trots alla begränsningar är det oerhört intressant att följa med Ungerns internationaliseringssträvanden. | ett socialistiskt land måste man förlita sig på företagsamhet och initiativtagande, eftersom det inte är möjligt att förtjäna erforderliga internationella betalningsmedel på stora råvaru- eller energiaffärer. Dessutom stöter livsmedelshandeln lätt på importbegränsningar på de potentiellt bästa marknaderna.

Tydligt är att man i Ungern insett betydelsen av att förbättra konkurrenskraften på alla sätt. Beträffande kvaliteten, priset och marknadsföringsorganisationen har detta betonats då man dragit upp riktlinjerna för den ekonomiska politiken fram till århundradets slut. I den nuvarande ekonomiska debatten finns ingen plats för ideologiskt färgad polemik.

Tauno Tiusane 15