Sök ersättning från rätt instans

Taggar: Teman: försäkring

Dethär är viktigt vid försäkringsfall:

Sök ersättnin från rätt instans!

Problemet med de lagstadgade försäkringarna är inte att få ut pengarna av försäkringsbolagen. Svårigheten ligger i att veta från vilken försäkring man kan be om ersättning, och hur man motiverar ett ersättningskrav för t.ex. en sjuk rygg. Dessutom gäller det åtminstone i fråga om olycksfall i arbetet, att det faktiskt bör vara fråga, om ett olycksfall. Högvis med berättelser om renodlade sjukdomar som upptäckts under arbetstid trissar mellan försäkringsbolagen och ersättningsnämnden för olycks fallsärenden.

Om arbetaren direkt hade insett att det bråck han plötsligt lagt märke till inte har tillkommit vid en olycka, utan efter en »na - turlig» sjukdorasprocess, och följdriktigt bett om ersättning från sjukförsäkringen, skulle han ha sparat tid och möda för både sig själv, arbetsgivaren, försäkringsbolagen och ersättningsnämnden.

Hur klart det än framstår för försäkringsbolagens arbetarolycksfallsavdelningar, att en skadad ber om ersättning från fel instans, är det nämligen omöjligt att stoppa en ersättningsprocess, då den en gång börjat rulla. Samtliga avslag sänds till försäkringsdomstolen, under tiden betalar dock sjukförsäkringen ersättningen.

Ryggsjukdomar är en annan punkt som gett både den skadade och bolagen många gråa hår. Här kommer ytterst svårbedömda tolkningsfrågor in i bilden.

En arbetstagare lyfter ett tungt föremål. Det hugger till i ryggen. Smärtan kommer direkt, det händer på arbetstid.

Saken är klar, tycker den skadade (och ofta även premiebetalaren arbetsgivaren) — olycksfall i arbetet,

Men så enkelt är det inte.

Eh svag rygg är en sjukdom, säger försäkringslagarna. Om vårt olyckliga exempel däremot halkar och får ont i ryggen då han lyfter det tunga föremålet, då är det olycksfall i arbetet.

Det här är bara ett exempel på hurudana problem som uppstår vid bedömandet mellan sjukdom eller olycksfall. Listan är lång, och enda sättet att undvika irriterande kontroverser är att ge en detaljerad beskrivning av hur olyckan inträffade. Det kan också löna sig att slå ett snabbt telefonsamtal till försäkringsbolaget, som då kan rätta eventuella missförstånd innan papperskvarnarna börjar mala.

Den senaste lagen om yrkessjukdomar avgavs den 29. 12.67. I samband med lagen uppges ett trettiotal yrkessjukdomar som uppstår av kemikaliska, biologiska eller fysikaliska orsaker,

Forum 8/7 och som skall ersättas enligt samma grunder som arbetsolycksfall.

Förutom dessa vid namn nämnda yrkessjukdomar, har man dock en formulering i lagen, enligt vilken sjukdomar som »uppenbart uppkommit vid yrkesutövning» skall ersättas enligt samma paragrafer. Denna lösa formulering har gett upphov till många tvister, för det mesta har också de berört ryggsjukdomar.

Men här hjälper det inte att säga att ryggen utsatts för slitage under arbetet på grund av t.ex. en obekväm kontorsstol. Om en arbetstagare har en felkonstruerad stol, är det hans och arbetsgivarens sak att rätta till missförhållandet. Om så inte sker, och arbetstagaren därför får ont i i ryggen, så är det inte fråga om olycksfall eller yrkessjukdom, utan ren vårdslöshet och ointresse för att hålla sig frisk!

Alla arbetstagare i Finland har enligt lag försäkringsskydd mot olycksfall i arbetet. Utanför lagen står de fria företagarna. De har dock rätt att frivilligt försäkra sig själva på samma villkor, och bestämmer då själv den lön, enligt vilken premien skall betalas, Minimum är dock 5 100 mk/år.

Arbetsgivarna betalar helt och hållet premierna för sina arbetstagare, och då olycksfall inträffar, lyfter arbetstagaren hela ersättningen, utom i det fall att arbetsgivaren betalar lön under sjukdomstiden, då ersättningen går till arbetsgivaren. Premierna har bestämts enligt riskklass, och är billigast för intellektuella arbetare eller 2,50 promille av lönen. Arbetsgivaren kan komma undan med 2,25 promille, och åtar sig då att som självrisk betala 100 mark av ersättningen till arbetstagaren som råkat ut för en olycka. Dyrast är riskklass 12 som gäller bl.a. ramsåg o. dynamitfabrik. Promille sats 138,10 0/99 (13,81 9/0) obligatorisk, 108,50 ?/,, el. 10,85 9/9 med självrisk. Den dyraste premien betalas för cirkelsågarbetare, Där är den lagstadgade premien hela 9,75 procent (!), med självrisk 8,04 procent. :

När en arbetstagare råkat ut för ett olycksfall, kan han räkna med följande ersättningar: Vänd!

SATSA på FORUMS NORDENNUMME — Nr 12, 26.8. 70 — UPPLAGA: 15000

Genom en annons i Nordennumret når Ni 15000 VIP-personer inom handel, industri och sjöfart i hela

Norden. Annonspriserna är trots detta oförändrade!

Vill Ni veta mera om målgrupper, innehåll, annons bokning etc., tag kontakt med oss.

Fru Sirkka Pensola Annonssekreterare

Ekon. Stig Rönnqvist Marknadschef

Tel. 666 791

När Ni bestämt Er för att annonsera i Nordennumret, låt oss då få veta om det i god tid — innan

Ni åker på semester.

Annonsmaterialet bör vara oss tillhanda senas 31. 7. 70.

FOÖRU

FÖR EKONOM! OCH TEKNIK

Petersgatan 24 Helsingfors 15 tel. 66648 — Dagpenning, om han är sjuk flera än tre dagar, skadedagen oräknad. Dagpenningen betalas under ett års tid, och uppgår till 60 procent av lönen för ensamstående, och 80 procent för försörjande. Dagpenningen är för närvarande skattefri, vilket i praktiken innebär att en försörjande till och med kan få mera pengar då han är sjuk, än då skatten dras av hans lön då han är frisk.

— Hela sjukvården betalas. Sjukhusräkningar, läkararvoden, mediciner, resor, laboratorieundersökningar mm. mm.

Om sjukdomen är långvarigare än ett år, upphör dagpenningen, och ersätts av livränta. Livräntan är progressiv och dess storlek regleras dessutom av familjeförhållandet och skadans art. Den är indelad i två grupper, grundränta och kompletteringsränta. Grundräntan bestäms av invaliditetsprocenten, och kompletteringsränta erläggs med hänsyn till hur svår skadan är och den skadades försörjningsplikt. Kompletteringsränta betalas inte till personer med en invaliditetsprocent under 30. Invaliditetsprocenten bestäms av försäkringsbolagets läkare med stöd av intyg från den läkare som skött patienten. Invaliditetsersättning från 2 procent och uppåt måste enligt lagen fastställas av ersättningsnämnden. .

En 100-procents ensamstående invalid får årligen 60 procent av den lön han hade då han skadades. Hälften är grundränta, andra hälften kompletteringsränta.

En arbetstagare vars lön har varit 10 000 mk/år, får alltså som 100-procentig invalid en årlig livränta på 6 000 mark.

En 75-procentig invalid får 75 procent av grundräntan, 2250 mk, plus hela kompletteringsräntan 3 000 rk, sammanlagt 5 250 mk.

För en 20 procents invalid blir etsättningen 20 procent av grurdräntan, 600 mk/år. |

När sjukvården avslutats, bestäms invaliditetsgraden definitivt. Under 30 procents invalider anses då vara så arbetsföra, att för dem betalas engångsersättning i procent av lönen. Till exempel en 25 procents invalid med 10 000 i årslön och familj får då 6 000 mark. . Personer med högre invaliditetsgrad kan vid behov få följande tilläggsersättningar e rullstol och krycko e klädtilläg e hjälplöshetstilläg e blindtillägg, bl.a. får man hjälp vid anskaffandet av ledarhund.

Hjälplöshetstillägget är för närvarande minst 3,90 högst 13 mark per dag livet ut.

En annan förmån är möjligheten till omskolning. Personer som blivit minst 25 procent invalider, kan enligt rehabiliteringsnämndens prövning få omskolning. Försäkringsbolaget betalar kostnaderna, och livräntan löper med 100 procent under hela skolningstiden.

Om en skadad med 10 000 mk årsinkomst avlider, är pensionen t.ex. för änka och två barn 3 000 mk per år för änkan, och 1500 mark per barn tills de fyller 17 år. Om barnen studerar kan åldersgränsen höjas till 19 år. Begravningshjälp på 1300 mark ingår också i denna försäkring.

1969 har en ny socialfötsäkring, som via arbetsgivare och försäkringsbolag kommer skadade arbetstagare till godo, trätt i kraft. Enligt den så kallade Liinamaaförsäkringen, kan en arbetstagare som skadas under sin fritid och får bestående men, få en engångs ersättning på upp till 12 000 mark. Vid dödsfall får familjen 6 000 mk.

Premierna för dessa försäkringar är 0,06 procent av lönen och betalas av arbetsgivarna. Den minsta ersättningen är 1200 mark, och ges åt en person som blivit 10 procents invalid. Den här försäkringen är för övrigt den enda, där en änklin har samma rätt som änkan, I den lagstadgade arbetarolycks fallsförsäkringen måste en änkling bevisa att hustrun försörjt honom. Oo

Forum 8/70