Soliditeten i byggnadsföretag
av Erkki Olin Forum 1985-20, sida 20, 18.12.1985
Hur bedöma soliditeten i byggnadsföretag?
I byggnadsbranschen går konkurser att uppskjuta, även om företagen är konkursmässiga. Nya entreprenader kan ros iland med låg prissättning, och förskott får betala gamla underskott. Det händer att sådana konstellationer uppdagas först efter flera år. Dolda förluster är revisorernas mardröm.
atto Prihtis avhandling om möjligheArr att förutse ett byggnadsföre tags konkurs väckte stort uppseende för ett antal år sedan. Det framgick bl a att det för ett vanligt industriföretag, som det börjat bära utför med, vanligen tar fem år att bli försatt i konkurs. Intäkterna förslår inte för täckande av utgifterna, och skuldbördan ökar efter hand, för att slutligen nå en nivå där företaget förvägras ytterligare kredit av finansiärerna.
För byggnadsföretaget är förloppet annorlunda. Konkursmässigheten inträder tidigare, eftersom den finansiella strukturen vanligen är svagare än i industriföretaget. Soliditeten, det egna kapitalets andel av totalkapitalet, är lägre — och dessutom är de kortfristiga skuldernas andel i regel större än i ett vanligt industriföretag.
Även i ett normalt och tillväxande marknadsläge är kreditmöjligheterna utnyttjade till fullo. Då tiderna försämras, råkar byggnadsföretaget därför snart i en trängd situation. De mindre entreprenörerna är ytters sårbara och kan överhuvudtaget inte utstå något förlustprojekt, varför redan en enstaka felkalkyl för deras del kan få en fata verkan.
Förskott betalar underskott
Då det gäller byggnadsföretagen och det allmänna intresset, tillspetsas situationen av att konkurser går att uppskjuta trots at företagen är konkursmässiga. Genom mycket låg prissättning vinnlägger man sig om att erhålla nya entreprenader. Förskott som sedan utbetalas på dessa används för at täcka gamla betalningsunderskott. Man hamnar härigenom i en ond cirkel, och vil det sig riktigt illa, kan den krassa verkligheten särskilt vid stora byggnadsprojekt faktiskt uppdagas först om ett antal år.
För var och en som har ett intresse i byggnadsföretagen gäller det att vara på sin vakt — i all synnerhet vid försämrade utsikter inom byggnadsindustrin. Detta berör icke minst företagens förtroendemän, revisorern 20
Man kan här tala om en allmän risksituation som det nu gäller att konkretisera. Vi väljer att göra det redovisningsmässigt.
Det är främst balansposten: pågående arbeten bland omsättningstillgångar som tilldrar sig uppmärksamheten. Genom en övervärdering av just den balansposten anhopas dolda förluster inom de svaga byggnadsföretagen.
Sidoordnade system ger differenser Då revisorn åtar sig ett uppdrag inom ett byggnadsföretag, gör han vanligen klart för sig hur företaget ordnat sin bokföring av pågående arbeten. Denna sk systemdokumentation uppdateras fortlöpande. En god intern kontroll förutsätter att räkenskaperna är ordnade så att de lämnar rättvisande uppgifter om bla pågående arbeten, vilket innebär att intäkter och kostnader för varje enskilt projekt skall redovisas inom ramen för samma redovisningssystem som övriga affärshändelser. Bokföringen skall således vara ett integrerat system. Det har tyvärr alltför ofta visat sig att sidoordnade system kan ge upphov till differenser som inte går att avstämma mot huvudbokföringen. Följande viktiga steg i granskningen innebär att revisorn tar ställning till hur man använder — redovisningsinformationen vid uppgörandet av resultatprognoser för projekten. Man söker svar på frågorna: 9 Kan man följa upp kalkylens olika delar mot redovisningen? $ Baseras resultatprognoser på själva redovisningen? Revisorns granskning sker dels under årets lopp, och dels med utgångspunkt i det uppgjorda bokslutet. Under den löpande granskningen är det viktigt att man gör klart för sig enligt vilka principer kostnader påförts byggnadsprojekten, och huruvida man handlat på ett följdriktigt sätt. Bokföringsoch skattelagstiftningen innehåller vissa bestämmelser, men envar med praktisk erfarenhet inom branschen vet att kostnadsarter går att tyda på så många sätt.
Rätt urval viktigt
En granskning av de egentliga projekten sker vanligen ute på fältet.
Eftersom revisorn inte har möjlighet att behandla alla projekt, måste han göra ett urval. Den svenske revisorn Börje Andersson kan tänka sig tre olika urvalskriterier. Är det enbart fråga om att verifiera redovisningen, görs urvalet slumpmässigt och man väljer ett nödigt antal projekt på måfå. Har revisorn ingående kunskaper om företaget eller branschen, kan han vid redovisningsgranskningen ha kommit på indikationer om brister | form av svaga resultat och stora återkommande avvikelser mellan kalkyler, prognoser och utfall. De projekt som skall granskas väljs alltså på basen av detta.
Är något projekt av avsevärd storlek, kan det med tanke på dess betydelse för företagets ställning och resultat vara viktigt med en granskning, oavsett vad som framgått vid genomgången av redovisningen. Man talar i detta fall om urvalskriteriet: väsentlighet och relativ risk.
Vitala frågor Vid bokslutsgranskningen gäller det att bedöma företagets resultat och ställning. En riktig periodisering och värdering innebär att kostnader och intäkter för slutförda arbeten förts till resultaträkningen, och att utgifter och inbetalningar i form av förskott för pågående arbeten balanserats, och att detta skett på ett sätt som redovisningsmässigt kan anses acceptabelt. Vi kan också ställa följande frågor: + Har alla kostnader som skall belasta resultatet upptagits i resultaträkninger? $ Har enbart kostnader som hänför sig till pågående arbeten belastats dessa i balansräkninger? 9 Har inga förskott hänförbara till pågående arbeten intäktsförts i resultaträkningen?
Men hur kan man då veta hur ett pågående arbete, en fast entreprenad, kommer att utfalla? Blir det vinst eller förlust på ett storprojekt som kanske pågått i två år och kanske ännu tar ett helt år att slutföra? Det är här som skon ofta klämmer. Man har ett kontrakt, en kostnadsrapport, en rapport över erhållna förskott, men ingen inom företaget har riktigt reda på vad projektet sas tjänat in per bokslutsdagen. Det finns en metod kallad earned valuemetoden, som är avsedd att bemästra problematiken med de pågående arbetena inom byggnadsföretagen. Den bygger på att projekten kan indelas i mindre delar som det sedan går att följa upp såväl till volym, tid, som kostnader.
CGR-revisorn Hannu Vänskä har även i praktiken arbetat med metoden, och han anser att den mäter resultatutfallet med en tillräcklig nogrannhet. Visserligen ter sig verkligheten alltid något mer komplicerad än kalkylerna — men en förenklad verklighet är ändå för mer än ingen verklighet alls.
Erkki Olin 20/1985 FORUN,