Spansk ”Manana” endast en myt
av Christian Schönberg Forum 1992-01, sida 06-07, 30.01.1992
Text och foto: Christian Schönberg
Spansk ”Manana" endast en myt
Sol, sandstränder, tjurfäktning, flamenco, billig alkohol och ”malfiana”, är de mest gångbara attributen för skandinaven då han ombeds ge sin syn på Spanien. Många myter kommer att avlivas när omvärlden får ta del av de fyra stora kulturella evenemang som lande står värd för under år 1992.
yten om den överallt-rådande ”maniana”-mentaliteten kan vi avliva redan i dag. Bl a ha den finska arbetaren ingen som helst anledning att slå sig för bröstet och berätta för omvärlden hur bra och effektivt han jobbar. Åtminstone inte i jämförelse med spanjoren, som ju enligt traditionen normalt borde skjuta upp det mesta till i morgon.
En som oprovocerad lovordar den spanska byggnadsarbetaren, i jämförelse med sin finska kollega, heter Jari Tirkkonen, en av fem unga arkitektstuderande som står bakom den finsk utställningspaviljongen ”Helvetesklyftan” i Sevilla.
— De spanjorer vi jobbat ihop med här på Expo'92-området har genomgående visat sig vara både kunniga och arbetsvilliga. Verkliga pärlor, alltså. Att arbeta i trä gör man t o m bättre än yrkesbröderna i Finland och här står man sannerligen inte handfallen och väntar på instruktioner och orders i det oändliga, utan tar egna initiativ för att på möjligast smidiga sätt slutföra ett påbörjat arbete. Med genomgående klanderfritt slutresultat.
Jari Tirkkonen hade inför årsskifte övervakat byggnadsarbetena i drygt sju veckor och kände sig mogen att åka hem till Finland för att fira jul i ett skede då huskropparna till största del var färdigbyggda. De övriga medlemmarna i gruppen som enligt lottdragning i tur och ordning dragit övervakningsansvaret i Sevilla är Juha Jääskeläinen, Juha Kaakko, Petri Rouhiainen och Matti Sanaksenaho.
Mystiken tälnar
Enligt Tirkkonen hör den finska paviljongen, i bredd med bl a den japanska, till den sextett utställningshallar som väckt det största förhandsintresset på det jättestora expoområdet. Skapelsen har givetvis också sina belackare, men huvudsaken är väl att paviljongen finns med i medvetandet hos så många som möjligt.
Arkitekterna försöker i slutskedet på olika sätt förstärka intrycket av nordisk mysticism bl a genom att installera strålkastare som filtrerar ljuset genom en artificiell dimma och på så sätt skapar en förtätad stämning i helvetesklyftan.
Arkitekterna undviker också i sin detaljplanering att visa upp finpolerade skal och väggytor. Man satsar i stället på ett robust och väderbitet yttre.
De stora tunga stålskivorna som Helvetesklyftans — ”maskindel” — är byggd av har först fått ligga ute i det fria och rosta en aning varefter de har sandblästrats och lackats, så att en del rost och svetsfogar blir synliga, allt för att pigga upp den annars så trista, svarta stålfasaden.
Annu i dag avtecknar sig ”kölens” träfasad ljus och fin mot sin mörka stålgranne. Men i april när horden av människor börjar välla in på utställningsområdet visar den ljusa träytan upp ett helt nytt ansikte.
Enligt tester utförda av Statens Tekniska Forskningscentral VTT kantrar färgen efter påstrykning av ett träimpregneringsmedel, först öve ass ————————————————— Jari Tirkkonen viker ihop byggnadsritningen och avslutar för sin del den sju veckor långa vistelsen i Sevilla.
1/1992 F RUN
Byggnadsstilarna kastar från ytterlighet till ytterlighet. I närheten av Helvetesklyftan pekar ungerska tinnar och torn mot den spanska himlen och snett över gågatan höjer sig ”globen” (nedre bilden).
mot brunt som i ett senare skede övergår i en gråaktig ton och begåvas därefter automatiskt med en alldeles speciell yta när träet börjar ”gråta kåda” då temperaturen överskrider 38 grader Celcius. En gräns som sommartid överskrides med klar marginal i Andaluciens stekheta huvudstad.
Också andra kör med multivision
I planeringsskedet verkade det som om Finland och professor Juhani Pal F RUN 1/199 lasmaa, som svarar för inredningen av Pabellon de Finlandia, skulle vara ensamma om att projicera bildmosaik enligt den moderna s k multivisionstekniken inför en större publik.
— Nu har vi dessvärre noterat att också fyra-fem andra länder har kommit på idén att presentera sina länders innovationer och kulturer på ett liknande sätt, beklagar sig Jari Tirkkonen. Men det är ju klart att den som vill hålla sig i täten av utvecklingen nog ser till att ha tillgång till absolut senaste nytt inom elektroniken och den audiovisuella tekniken.
Temat i Helvetesklyftan är de fyra årstiderna. Bildserien korsprojiceras av 120 projektorer. var och en innehållande 80 bilder, på de två motstående 30 meter långa väggytorna. Projektorerna är jämnt fördelade i tre på varandra liggande rader med 20 enheter i varje rad. Omloppstiden för bildserien är cirka [0 minuter.
Inredningsarbetena är i full gång och kommer enligt planerna att vara färdiga i god tid före den 20 april, då världsutställningen slår upp sina dörrar.
Enligt dagens beräkningar kommer cirka 20 miljoner människor att besö ka Expo'92. Av dessa slinker 10 procent in i Helvetesklyftan, vilket betyder att drygt 10 000 par ögon varje dag fram till den 12 oktober kommer att ta del av vad Finland har att erbjuda.
Inte bara prylar
Expo'92 handlar inte enbart om marknadsföring av prylar och tekniskt kunnande av de över 100 länder som deltar i världsutställningen. Utbudet av kulturella begivenheter är minst lika imponerande. = Världsartister som Monserrat Caballé, José Carreras, Plåcido Domingo och Luciano Pavarotti kommer att uppträda, likaså storheter som Metropolitan Opera House under ledning av James Levine och många andra därtill. Operettälskarna kommer att få sitt lystmäte tillfredsställt och kanske bibringas en ny aha-upplevelse genom den spanska ”Zarzuela”-traditionen. Teater, film, dans, jazz och även rock, kommer att presenteras på de 21 scener, med utrymme för över 20 000 åhörare, som finns tillgängliga på området och därutöver otaliga smågrupper från de deltagande länderna som kommer att figurera i var och varannan buske. 9