Sparskandalens kostnader ökar

av Leif Bergström Forum 1990-16, sida 23, 25.10.1990

Taggar: Orter: USA Teman: ekonomi

OVER HERE

Text: Leif Bergström/New York

SPARSKANDALENS KOSTNADER ÖKA löm Watergate och Iran-con(C3 rvattörerna. Den amerikans ka sparindustrins kris har av tidningen New York Times i en rubrik på ledarsidan beskrivits som ”Den största skandalen någonsin”. Kostnaderna för att rädda amerikanska sparare från förluster ökar ständigt och kommer att betalas av denna och kommande generation.

Räkningen kommer under de närmaste 30—40 åren att skickas till USA:s skattebetalare. Och summorna stiger vecka för vecka. Först sade administrationen att försöken att hålla sparinstitutens sparare skadefria skulle kosta 73 mrd USD. Nyligen uppjusterades kostnaderna och administrationen har vid flera tillfällen tvingats förklara för kongressen att mer pengar kommer att krävas. Administrationen hävdar att 1 000 av landets 2 500 sparinstitut har gått eller hotas att gå i konkurs. Kongressens utredare säger att 1 700 av dem är hotade.

Ån värre: administrationens siffror innehåller endast beräkningar av de direkta kostnaderna. som om myndigheterna kunde hosta upp alltsammans på ett bräde. I verkligheten kommer de att tvingas ta stora lån, och avbetalningarna kommer att löpa under flera decennier. De verkliga kostnaderna beräknas därför. beroende på framtida räntesatser. till 325—500 mrd USD.

Kostnaderna — upp till 30 USD månatligen per amerikanskt hushåll under 40 år — gör det än svårare för Washington att bringa budgetunderskotten under kontroll. Penningknipan skärps ytterligare av de svårförutsebara kostnaderna för den militära insatsen i Persiska viken. Ekonomer varnar dessutom att myndigheternas lånebehov kommer att pressa upp räntorna och göra det svårare för vanliga invånare att låna till sina bostäder — vilket varit sparindustrins traditionella roll i den amerikanska drömmen.

Andå har skandalen hittills inte lett till några rikstäckande väljarprotester.

FORUN, 16/1990

En anledning är att frågan är så komplex att den inte låter sig reduceras till korta slagord. En annan är sannolikt att summorna är så enorma att de blir ogripbara, Som jämförelse kan nämnas att Marshall-planen med vilken USA hjälpte till med återuppbyggnaden av Europa i dagens penningvärde slutade på 65 mrd USD. Ett annat exempel: kostnaderna tros bli dubbelt så höga som för hela Vietnam-kriget.

Nu har dock de första huvudena börjat att rulla. Nyligen fördes Charles Keating till arresten i väntan på rättegång. Som ägare för en av de nu bankrutta sparinstituten levde han flott under de goda åren. Han skänkte avsevärda bidrag till fem senatorers valkampanjer, och kritiker säger att han med pengarna sökte köpa sig en frist undan myndigheternas utredare.

Presidentens egen son Nei! Bush har fört skandalen farligt nära Vita huset. Den yngre Bush stämdes tillsammans med tio andra ledare av den bankrutta Silverado Savings & Loan på skadestånd på 200 miljoner USD. Skattebetalarnas totala kostnad för Silverados eskapader beräknas till upp mot 1 mrd USD.

Och siffrorna fortsätter att stiga. ngen vet egentligen var det kommer att sluta.

Däremot är det lättare att finna krisens rötter. Ursprungligen uppstod branschen som ett svar på småsparares och egnahemsköpares behov av sparkonton och lån som inte intresserade de kommersiella bankerna. I Jagen begränsades sparinstitutens verk—————————————— USA:s ekonomiska trängda läge skärps av de svårförutsebara militära kostnaderna i Persiska vi ken. Å—————— samhet till dessa områden, vilket var en anledning till att de bättre än bankerna klarade sig undan 1930-talets depression. Men under Reagan-eran avreglerades industrin 1982. Därmed lockades en rad hungriga entreprenörer till branschen.

Men medan regleringen hävdes. kvarstod myndigheternas garantier för insatta pengar på konton upp till 100 000 USD. Det gav spararna en känsla av säkerhet utan att behöva fråga sig hur det kom sig att de betalades högre ränta än hos den ansedda och solida banken… Många av de nya ägarna sökte snabba vinster och satsade de sparade pengarna i riskabla skräpobligationer med potentiellt hög avkastning och i fastigheter. När såväl obligations- som fastighetsmarknaden vände nedåt, gick det som det gick.

En del bedömare beräknar att hela 30 procent av industrins förluster på totalt 46 mrd USD under 1980-talet beror på förskingringar och olagligheter. Förra ägaren till Vernon Savings and Loan Association åtalades i Texas för 38 lagbrott för att ha använt spararnas pengar till att ge politiska kampanjbidrag, betala sin hyra och bjuda sina styrelsemedlemmar på extravaganta resor som inkluderade hyrt damsällskap! Hittills har 50-talet personer dömts för sin andel i affären. Det är bara toppen av isberget, och demokrater i kongressen anklagar justitiedepartementet för att inte driva utredningarna tillräckligt snabbt.

Flera politiker har redan betalat för sin inblandning. Förre ordföranden i representanthusets bankutskott Fernand St. Germain, som spelat en ledande roll vid avregleringen och mottagit gåvor från lobbyister, förlorade sitt återval 1988. Talmannen Jim Wrights och inpiskaren Tony Coelhos fall förra året var till stor del en följd av de etiska frågorna kring möjliga intressekonflikter.

De politiska riskerna är än större. Bedömare anser att en anledning till att administrationen plötsligt börjat revidera sina uppskattningar av kostnaderna uppåt är att den inser att situationen är ohållbar och att den vill ha ut de dåliga nyheterna i god tid innan presidentvalet 1992.