Specialister och förmän är underbetalda och utnyttjade
av Sture Fjäder Forum 2009-01, sida 16, 29.01.2009
EH FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 1 2009
DEBATT
Kommentera debattartikeln genomatt skicka mejl till adressen feedbackÖforum.f.
Specialister och förmän är underbetalda och utnyttjade
X Rubriken ovan känns säkert rafflande för många. Men jag provocerar medvetet, därför att de välutbildades situation i Finland är urusel jämfört med Europa. Detta gäller till exempel löner och köpkraft, det vill säga lön efter skatter och andra avgifter. Om man dessutom jämför situationen i hemlandet vad gäller arbetstid och dess ersättning med andra personalgrupper, blir situationen ännu dystrare.
I Finland har vi en bra arbetstidslag som enligt dess tillämpningsparagraf borde gälla alla arbetstagare, förutom den högsta ledningen. I praktiken är situationen en helt annan. Väldigt få förmän eller specialister får ersättningar för övertid enligt det beslut som riksdagen fattat.
Den årliga arbetstiden 2007 för alla löntagare var i genomsnitt 1600 timmar. Förmäns och specialisters genomsnittliga arbetstid under samma tid var hela 1 900 timmar.
Betalt för övertid. Den lagstadgade veckoarbetstiden är 37,5 timmar per vecka, Ekonomers medelarbetstid per vecka är 42 timmar. Denna siffra varierar naturligtvis uppåt beroende på bransch och tjänsteställning.
Det är i och för sig inget fel att jobba övertid, men man ska få betalt för det. Av ekonomkåren meddelar hela 45 procent att övertiden inte ersätts utan den finns “inräknad? i månadslönen. Detta är helt absurt. Något sådant finns inte, utan är olagligt och strider mot arbetstidslagen. Enbart en femtedel meddelar att de får ersättningar enligt lagen eller kollektivavtal. 30 procent meddelar att de får en timme ledigt för en timme övertid, utan övertidskompensation. Detta är bättre än ingen ersättning alls - men det är dock en olaglig situation.
Sture Fjäder är förhandlingsdirektör på Finlands Ekonomförbund Sefe samt ordförande för Akavas privata sektor med ett medlemstal på 130 000 förmän och specialister.
Arbetstagare och vanliga tjänstemän får nog övertidsersättningar, men av någon anledning gäller dettainte förmän och specialister. Man kan fråga vem som förtjänar mera i proportion efter en progressiv beskattning? De som har övertidsersättning eller de som inte har det.
Lön för restiden, Restiden på affärsresor är enligt arbetstidslagen inte arbete. Därför ersätts detta inte enligt lagen, Detta är dock inte logiskt, eftersom arbetstagaren har ställt sin lediga tid till förfogande för arbetsgivaren. Däremot får man ersättningar om det finns ett kollektivavtal inom branschen. Här är situationen densamma, Arbetstagare och funktionärer har ersättning, specialister och förmän inte.
Statistiken visar att specialister och förmän i snitt har 29 resdagar per år. För ekonomers del är de lite fler, 32 dagar i snitt per år. Andra personalgrupper får en timme ledigt för en timme övertid, vilket även borde gälla specialister och förmän. Därför vill vi inom Sefe och Akavas privata sektor få detta överenskommet genom kollektivavtal. Hösten 2007 fick vi denna fråga inskriven i ett kollektivavtal inom teknisk konsultering. Detta lyckades dock inte utan en tio dagar lång strejk.
Förmännens och specialisternas lönenivå och köpkraft är dålig i Finland i jämförelse med de så kalllade gamla EU-15 länderna. En finländsk ekonoms euro är enbart 68 cent jämfört med kollegernas inom EU-15 området. Finländska löner är låga - då man tittar på köpkraften är de nästsämst.
Vi hade i årtionden från 1970 och framåt en solidarisk lönepolitik. Detta har lett till väldigt små löneskillnader på arbetsmarknaden jämförelse med många europeiska länder. Först år 2000 har det skett en förändring, då man i avtalsförhandlingarna i praktiken gått in för procentuella löneförhöjningar. Den andra stora orsaken är vårt hårda progressiva skattesystem.
Nej till sänkt lön! I den ekonomiska turbulensens tid föreslår visa personer inom näringslivet och deras organisationer sänkta löner och omförhandlingar av redan överenskomna löneförhöjningar. Igen en gång vill man att löntagarna lyfter Finlan ur krisen, vilket skedde i början av 1990-talet då man i praktiken gjorde minusmärkta kollektivavtal.
Det är intressant att näringslivet alltid då det börjar gå dåligt kräver försämrade arbetsvillkor och ropar på ekonomisk hjälp från statsmakten. Men motsvarande sker inte i en annan riktning då det går bra under högkonjunktur. Vi har aldrig upplevt att man då från arbetsgivarhåll spontat kastat fram idén om nya löneförhöjningar.
Allt tal som skapar oro och undergräver tilltron till marknaden bör tillbakavisas. Pratet om försämrade arbetsvillkor leder enbart till att människor konsumerar allt mindre, vilket leder till en ond spiral. Man kan enbart understöda statsministern och regeringen i dess strävanden att få fart på ekonomin. I den politiken ingår inte sänkta löner eller indragna skattelättnader.
Man kan fråga sig om inte följande påstående börjar bli sant: ”I goda tider vill företagen och deras ägare/ aktieägare maximera sin vinst och få så stor del av kakan som möjligt men i dåliga tider vill man socialisera den ekonomiska risken och förlusten”. Är det detta som kallas marknadsekonomi? a