Sprit på jobbet - kan problemet lösas?

av Ingalill Österberg Forum 1980-06, sida 22-23, 02.04.1980

Sprit på jobbet kan problemet I

Vad kan vi göra, vem skall ta initiativet, på vems ansvar är det, var får man information, vem kan hjälpa och hur skall vi förhålla oss? Dessa frågor ställs ätnu på många arbetsplatser när man konfronteras med alkoholproblem hos anställda. Idag är det redan lättare att få frågorna besvarade, eftersom det finns instanser att vända sig till för att få närmar informatio e Villrådigheten på arbetsplatserna är inte heller överraskande. Det förekommer faktiskt en uppsjö av delvis motstridiga teorier om alkoholproblemet. Ibland kan det förefalla närmast omöjligt att förstå dessa svårigheter, att leva sig in i det paradoxala att annars förnuftiga och kompetenta personer ser ut att medvetet sabotera sina chanser. Endel drar då slutsatsen att alkoholproblemet är självförvållat. De betonar att man inte skall ”dalta” med dessa människor eller ge dem en särställning på de skötsammas bekostnad. Traditionellt har det även varit praxis att — visserligen ofta efter länge visat tålamod — kallt avskeda sådana arbetstagare. Man har inte haft en tanke på att det vore mödan värt att låta dem söka vård. I praktiken tillgrips ännu ofta avsked, trots att det finns olika rekommendationer och avtal om att hänvisa dessa personer till vård.

Att ha ett arbete är en självklar primär förutsättning för människors identitet, självständighet, självtillit och livsinnehåll. Vi har alla i vår närmiljö exempel på hur det sociala raset har börjat när den ”sociala korsetten” och tryggheten har förlorats. I dagens läge på arbetsmarknaden blir avskedet ofta bokstavligt och definitivt, utan möjlighet att återvända till den. Arbetskraftsbyråerna anser inte heller att dessa grupper behöver något speciellt beskydd, och många arbetssökande med alkoholproblem upplever tvärtom att de diskrimineras och inte får en ny chans. Att byta arbetsmiljö kunde ändå i vissa fall vara den bästa ”terapin” men idag har endast ett fåtal möjligheter att välja.

Snabba åtgärder krävs

Ofta tar det lång tid innan en arbetsplats reagerar inför arbetstagares alkoholproblem. Många har länge varit medvetna om dem och kanske gjort sitt bästa för att hjälpa. Efter många misslyckade försök grips de kanske av vanmakt och hopplöshet. Den vanlig 2 processen är onekligen att man av olika orsaker — missriktad finkänslighet, slapphet, önsketänkande, rädsla för att såra och väcka aggressioner — låter bli att ingripa. Ofta väntar man tills situationen har hunnit bli katastrofal med både sociala och hälsomässiga risker. Då är snabba åtgärder nödvändiga. Problemet är att det sällan går att få ett snabbt gensvar av vårdsektorn. Där svarar man kanske att köerna är långa. Ändå vet man hur nödvändigt det är att människor i kriser får hjälp omedelbart och då de själva är mest mottagliga för den.

Vårdpersonalen anser givetvis att vårdhänvisningen innehåller många positiva möjligheter. Den har även försök Ösas styra utvecklingen så att de personer som behöver hjälp får den, och att deras anställningstrygghet stärks. En komplicerad fråga är hur samarbetet med arbetsplatsen skall utformas för att bäst stöda de vårdsökande. Det är viktigt att så snabbt som möjligt komma överens om spelreglerna. Målet är givetvis att arbetsplatsen även själv skall ta ansvar för dessa problem och inte ha orealistiska förväntningar på vården.

Personer med alkoholproblem utgör en mycket heterogen grupp. Det är viktigt att förstå att de inte i avgörande grad skiljer sig från vanliga alkoholkonsumenter. Hos oss är skalan speciellt glidande, eftersom man här har normer som tillåter att man medvetet berusar sig. Missbrukarna rekryteras från dem som en gång har haft avancerade men accepterade alkoholvanor.

Alla har problem

En fruktbarare utgångspunkt än att tänka i termerna ”vi friska — de sjuka” är att inse att alla människor har problem av olika slag och åtminstone temporärt är i behov av hjälp för att lösa

FORUM 6/8 dem Alla som är inne i en övermäktig livssituation upplever att hela deras identitet och trygghet är hotad. De är rädda att tappa ansiktet och att ramla neråt på den sociala stegen. I en krissituation är självförtroendet undergrävt och självföraktet ligger nära till hands. Alkoholmissbruk är en av de vanliga destruktiva flyktvägarna. Problemen binder energi och förlamar handlingskraften. Det är då svårt att se utvägar ur återvändsgränden. Passivitet, egocentricitet och beroendebehov hör därför till bilden.

En person med alkoholproblem känner även skuld både inför familj och arbetsplats. Han fördömer ”alkoholister” i lika hög grad som de flesta andra i hans omgivning. Ifall han skulle acceptera den stämpeln, skulle han samtidigt förklara sig vara en moraliskt förkastlig och hopplös person. Många har även helt felaktiga uppfattningar om de vårdsökande. De känner inte till att en absolut majoritet kommer på eget initiativ, att de flesta har ett arbete och familj. Därför uppfattas en vårdhänvisning inte alltid som ett positivt erbjudande. Istället börjar man jämföra sig med andra som dricker lika mycket eller mer och anklagar arbetsplatsen för orättvisa. Ibland kan bitterheten också vara berättigad, eftersom alla kategorier inte ännu får samma bemötande. Personer högt uppe i hierarkin kan ha svårast att få hjälp, eftersom de knappast har alltför många som vågar ge dem realistisk feedback.

Frivillig vård har försprång

Vuxna människor är sårbara och känsliga, om de upplever att deras självständighet och självbestämmanderätt är hotade. De flesta reagerar med opposition och motstånd om någon annan vill bestämma över deras livsstil, över deras fritid och deras alkoholvanor. Den vård som bygger på frivillighet har därför ett enormt försprång i jämförelse med tvångsvård.

Naturligtvis är all vårdsökan motsridig med antingen inre eller yttre ultimatum. Men tvångsvårdens resultat är dåliga eftersom tvånget kan leda till en yttre anpassning men hindra inre förändringar.

Terapeuter är inga blåögda optimister. De har erfarenhet av de mest olika mänskliga problem och de ställer in alkoholproblemet i vidare perspektiv. De vet att det inte finns några genvägar till mognad, att inlärning sker i etapper, att bakslag hör till bilden men att de inte behöver leda till något nederlag. Tvärtom kan man även genom motgångar få ökade självinsikter som är till nytta vid följande kris. Det är viktigt att anhöriga och arbetsplats har en realistisk inställning till återfallen och inte understöder

FORUM 67/8 den falska tron att allt ordnar sig med ”nykterhetslöften”, mediciner eller en tids anstaltsvistelse. Samma mål kan givetvis inte nås av alla eftersom de är beroende av individuella behov och resurser. All behandling bygger på förtroende och samarbete, på erfarenheten att människor kan förändras och att de har outnyttjade resurser.

I första hand borde allså öppen, frivillig vård anlitas. Vårdbehovet skall alltid bedömas inom den öppna vården som har fördelar både ekonomiskt och socialt. Ibland kan dock en kortvarig akutvård eller en anstaltsvistelse komma ifråga. Men att fortsätta vården polikliniskt är även då absolut nödvändigt.

Diskretion viktig

Men det är lätt att förstå att man måste tillgripa även andra metoder om man vill nå problemen innan de är så allvarliga att en officiell vårdhänvisning kan motiveras. Det är önskvärt att man stöder alla åtgärder som underlättar vårdsökan på eget initiativ eller dem som sker via informella påstötar av arbetskamrater. Sekretessen är nämligen en absolut central fråga för den som avslöjar personliga och intima problem för en terapeut. Det är positivt och ett tecken på att han förhåller sig allvarligt till sig själv. Alla förstår att a och oi terapeutens yrkesetik är att stå fri gentemot alla andra intressen än dem som gagnar klienten. Därför går det inte att svika klienters förtroende, att manipulera bakom deras rygg, att liera sig med något annan part. Bara genom att vara värd klientens förtroende och genom att vara pålitlig går det att ge de nödvändiga korrigerande mänskliga relationerna. Personer med alkoholproblem har erfarenhet av att ofta ha svikits känslomässigt, och de är särskilt känsliga för sådant som bekräftar deras misstro. Alla lyckas givetvis inte heller få kontakt med terapeuten, men felet skall då inte enbart sökas hos klienten utan i våra begränsade metoder.

Det är väsentligt att man i terapin vågar vara sig själv, vågar vara ärlig, visa sin svaghet och sina känslor. Så fort det är möjligt försöker man samarbeta med klientens vuxna jag, med den del som kan ta ansvar. Allt som omyndig förklarar klienten står i motsättning till terapins mål. Han får inte behandlas som ett oansvarigt barn som inte har någon talan ens i frågor som berör hans egetliv. Det är viktigt att finna den rätta balansen mellan krav och förståelse, Det är inte alltid bra t ex att förstå de förklaringar klienten ger när han bevisar varför han kommer in i en dryckesperiod. Ett axiom är att en arbetstagare som kommer berusad till arbetet måste uppmanas att avlägsna sig omedelbart.

Arbetsplatsen måste stöda

Självklart är att terapeuter väntar sig att arbetsplatsen verkar i samma riktning som terapin. D v s att man stöder allt som stärker dessa personers eget ansvar och som ger dem en jämbördig plats i gemenskapen. Olika disciplinära åtgärder — t ex något som tolkas som ”dryckespermission” — gynnar naturligtvis ingen.

De rätta svaren kan man finna först när arbetsplatsen själv grundar en arbetsgrupp som tar ansvar för dessa frågor och samlar information och lär sig av andras erfarenheter. Gruppen måste naturligtvis vara mångsidigt sammansatt och bestå av personer som åtnjuter förtroende bland dem som behöver hjälp.

De vårdinstitutioner som har till uppgift att hjälpa personer med alkoholproblem bryr sig ingalunda enbart om de speciellt kompetenta arbetstagarna. De är lika intresserade av de utslagna och handikappade eller borde åtminstone vara det. Målet är att bättre kunna integrera även svaga grupper i den normala abetsmarknaden. Det viktigaste är inte att grunda skyddade arbetsplatser utan att skydda arbetstagarna.

Ingalill Österberg

Vem ger information?

Työturvallisuuskeskus, Lönnrotsgatan 11, 00120 Helsingfors 12, tel 90-601 277. Ett koordinerande organ som har publicerat informationsmaterial för arbetsplatser att användas vid utbildninen av personer som ansvarar för vårdhänvisningen.

Socialstyrelsen/specialvårdsbyrån, Broholmsgatan 18 C, 00530 Helsingfors 53, tel 90-73 191. Distribuerar en katalog över olika vårdalternativ (även på svenska).

Öy Alko Ab/informationstjänst, PB 350, 00101 Helsingfors 10, tel 90609 1359. Distribuerar informationsmaterial och hyr ut den nya filmen ”Alkoboli ja työyhteisö”.

A-klinikkasäätiö, Hoplaxvägen 14 A 7, 00330 Helsingfors 33, tel 90480 198. Utger tidskriften TIIMI om alkoholproblem och vårdfrågor.

Om den rikssvenska filmen ”Dold alkoholism” erhålls närmare uppgifter av Landstingsförbundet/Personalpolitiska avdelningen (ITV-gruppen), Box 6606, 113 84 Stockholm, tel 08236 560.