Stålindustrin andas optimism

av Henric Borgström Forum 2013-10, sida 20-21, 31.10.2013

Taggar: Teman: stålindustrin

Stål i design. Outokumpu har försett denna fotgängarbro i Marina Bay i Singapore med 1 650 ton stål. Asien står i dag för lejonparten av efterfrågan på stål.

Stålindustrin andas optimism

Ledarna för en hårt pressad stålindustri andades försiktig optimism då de möttes i Säo Paulo i oktober för att diskutera globala trender och hållbarhet.

HENRIC BORGSTRÖM BRASILIEN

På plats i Brasiliens största stad fanns bland annat Rautaruukki och Ovako, liksom ryska Severstal. Det handlade om det årliga mötet för organisationen Worldsteel, med de 170 ledande företagen i branschen.

Det råder överutbud på stål i Europa, vilket skapar besvärliga tider även för den finländska stålindustrin. Det bidrog till de båda stålverkens konkurs i Dalsbruk och Koverhar ifjol. Förutom höga kostnader har branschen svårt att ta ut extra kostnader från utsläppshandel och svaveldirektiv via höjda priser.

Globalt sett ser det ljusare ut. Ekonomerna på Worldsteel med huvudkontor i Bryssel har på basis av medlemmarnas uppgifter räknat fram en gemensam prognos som slutar på nytt produktionsrekord i år.

Från förra årets 1430 miljoner ton skall det tillverkas 1475 miljoner ton stål i år, och 1523

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 10 201 miljoner ton nästa år, alltså en ökningstakt på cirka 3 procent.

Normalt tillverkas cirka 3 miljoner ton stål årligen i Finland, samt 4 miljoner toni Sverige och cirka 45 miljoner ton i Ryssland.

I stålbranschen är Kina numera världens överlägset störste producent, med nästan halva den globala produktionen. Kina väntas i år öka stålproduktionen med 6 procent, och nästa år med ”bara” 3 procent. Det innebär att utav årets globala ökning på 45 miljoner ton svarar Kina för 40 miljoner.

Men av nästa års totalökning på 48 miljoner ton kommer 21 miljoner från Kina. En fråga är om Kina, efter tre årtionden av rasande tillväxt, nu nått den utvecklingsgrad inom näringsliv och ekonomi att ökningstakten hamnar på mer ”normala” 3 procent.

Detta samtidigt som den kinesiska ledningen mattar av storsatsningarna på infrastruktur, vilket sänker efterfrågan. Samtidigt faller köpbehovet för stål inom EU för andra året i rad, i synnerhet i Italien och Spanien, och även i Tyskland.

Miljö är ett bra säljargument, men kunderna ser ändå i första hand till priserna.

1500 grader. Ferrokromugnen i Outokumpus smältverk i Torneå är det första steget i tillverkningen av bolagets rostfria stål.

Prisfrågor diskuteras inte öppet på Worldsteels möten eftersom detta skulle kunna bli föremål för kartellanklagelser i en del medlemsländer.

Däremot hade ämnet ”sustainibility” en framträdande roll på agendan. Här är branschen desto mer öppen och byter uppgifter om hur man lyckas begränsa koldioxiden och andra utsläpp, öka energieffektiviteten i processerna, minska olyckorna, med mera.

[=] fa S [=] = fa = 2 E

I årets sammanställning av resultaten från miljöåtgärderna deltog 92 företag från hela världen, också de nordiska, och förutom de ovan nämnda även Outokumpu. Utsläppen av koldioxid inom ståltillverkningen har sedan 2005 minskat från 1,8 ton CO2 per ton råstål, till 1,7 ton år 2011.

Koldioxid är en fysikaliskt oundviklig del av stålproduktionen, där järnmalm förädlas till metallprodukter. I branschen råder uppfattningn att man i stort sett nått den tekniska och teoretiska miniminivån för koldioxidutsläpp.

Stålföretagen har också förbättrat energieffektiviteten i produktionsprocesserna från 22,9 till 19,6 gigajoule per ton råstål. Samtidigt ligger effektiviteten vid användning av material på ca 96 procent, och många företag har nått 100 procent.

Stål är fullständigt återvinningsbart, och isnitt återanvänds cirka 70 procent av stålet.

Arbetsplatsolyckorna har visat en dramatisk nedgång från 7,6 till 1,6 skador per miljon arbetstimmar.

Stålindustrin har under årtionden ansetts hotad av lättare material som plast, gummi, aluminium och keramer (cement, betong, tegel och glas).

Till allmän överraskning har stålet förbättrats så mycket i hållfasthet att det klarat den ökade konkurrensen väl, tack vare att det är billigare och mer användbart.

Även om aluminium tagit över en del av innehållet i transportfordon, ligger stålet långt före i användning på flertalet områden. Det belyses av totalsiffrorna: den globala årliga produktionen av stål ligger kring 1500 miljon ton, medan man årligen tillverkar drygt 50 miljoner ton aluminium.

Trots det ekonomiskt pressade läget för stålindustrin har investeringarna i produktionen ökat från 7,9 till 10,4 procent av intäkterna, detta räknat från år 2007 till 2012.

År 1837 framställde smeden John Deere en plog av polerat stål i Grand Detour, Illinois. Med detta redskap kunde pionjärjordbrukare åstadkomma rena plogfåror i Mellanvästerns leriga präriejord, och resten är historia.

Framtidstron är så stark att branschen nu efterfrågar ökat antal högutbildade inom metallurgi, kemi och matematik. Det har också föranlett industrin att satsa på gratis vidareutbildning via interaktiva, ”spelaktiga” simuleringar på www.steeluniversity.org.

Henric Borgström bevakade Worldsteel på plats i Sao Paulo i Brasilien.

Aktiva aktiefonder ger sämre avkastning

Väldigt få investerare överträffar marknaden på längre sikt, och de fåtalsom lyckas beror på slumpen. Det visar forskningen.

HENRIC BORGSTRÖM TEXT

X För 30-åringen som börjar pensionsspara betyder en årlig extraprocent i förvaltningsavgift att den slutliga pensionen kan bli 20,25 eller 30 procent lägre. Stanford-professorn William F. Sharpe fick de fyra svenska storbankerna att huka när han ifrågasatte marknadsföringen av aktiva aktiefonder med högre avgifter.

Sharpe tilldelades år 1990, tillsammans med två kolleger, Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne för teorier om prissättning av finansiella tillgångar.

Naturligtvis insåg Nordeas, SEBs, Handelsbankens och Swedbanks talespersoner att det inte går att vifta bort kritiken mot de höga fondavgifterna, som bankerna årligen tjänar hundratals miljoner euro på.

Debatten om aktiefondernas avgifter bankernas vinster på dessa och analytikernas/förvaltarnas miljonlöner i svenska kronor har pågått i flera år. Men bankerna och fristående fondkommissionärer har med ofta vilseledande marknadsföring lyckats övertyga en majoritet av de svenska pensionsspararna att de lyckas bättre med placeringarna än de fonder som passivt följer index, genomsnittet för börsutvecklingen. Det beräknas kosta högst 0,3 procent av kapitalet att administrativt driva en fond. Men därtill kommer kostnaden för en omfattande marknadsföring samt de höga lönerna och vinsterna. Detta gör att ägarna till aktiefonderna normalt tar ut mellan 1,2 och 1,5 procent varje år på hela fondkapitalet.

Fondbolagens förening som omfattar de 40 ledande finansiella företagen har beräknat att 89 procent av svenska folkets sparande i aktiefonder går till dem som sysslar med ”stock picking”, alltså aktiva val av enskilda aktier. Samtidigt har debatten förblivit lam iFinland, där hela 97 procent av kapitalet ino fondsparande förvaltas aktivt. Eftersom indexfonderna har avgifter ned mot 0,5 procent är bankerna mindre intresserade av att göra reklam för dessa.

Tidningen Svenska Dagbladet, som intervjuade Sharpe den 5 september, utsåg i februari Sveriges sämsta fond bland dem som tidningen kallade fondvärldens skräckkabinett.

Det blev Swedbanks Allemansfond som slagit index endast ett av de senaste tio åren och som gett en avkastning på strax över 2 procent totalt under den senaste femårsperioden.

Samtidigt har andelsägarna betalat över 3 miljarder kronor i avgifter på ett kapital på 41 miljarder, vilket innebär att banken dragit in 1,7 miljoner kronor varje dag på sin förvalt ning av fonden.

Ett annat exempel tidningen tog upp var Nordeas Sverigefond som slagit index endast två av tio år. Spararna har betalat nästan en halv miljard kronor under de senaste fem åren då fonden gett en total avkastning på endast 7,6 procent.

Nordea Fonder svarade såhär på Sharpes kritik: ”Det är en akademisk debatt som pågått länge och jag har ingen kommentar till hans syn. Vi tror på aktiv förvaltning” Tidningen fann att bara en av Nordeas 50 fonder hade slagit index.

Ett problem för den pensionssparande allmänheten är att fonderna oftajämför sig med i branschen tillyxade jämförelseindex, i stället för den allmänna börsutvecklingen.

På de populära mässor som arrangeras riktade till sparare uppträder alla banker och deras fonder som vinnare eftersom de själva valt startår för jämförelsen. Ibland är inte ens fondavgifterna inräknade i deras olika jämförelser.

Sharpe ger rådet att spara i flera olika indexfonder med de lägsta avgifterna samtidigt, för att ge ordentlig riskspridning.

En bidragande orsak till att hundratals miljoner euro årligen tas ut från aningslösa pensionssparare är att dessa är alltför slöa med att ta reda på lågkostnadsalternativen. Precis lika slöa som de är med att byta bank när de anser att den misskött sig eller tagit ut för höga andra bankavgifter.

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 10 2013