Statuskrockar försvårar ledarskap över gränser
av Christian Schönberg Forum 1994-08, sida 24-25, 26.05.1994
STATUSKROCKA försvårar ledarskap över gränser
Christian Schönberg
Stordiaproducenten Oy Urex i Borgå går sina egna vägar jämfört med övriga grafiska företag i branschen. Produktionsvolymen ökar stadig samtidigt som personalsty an i någon mån mins kar. Trots den ökande volymen sjunker råmaterialkostnaderna medan täckningsbidraget ökar kraftigt. Andå förfogar arbetarna över en ökad (egen) ledig tid under pågående arbetsdag. Men, det kan väl bara inte vara möjligt tt det sist och slutligen skull gå så här bra trodde jag fak tiskt inte själv heller, säger Rolf Söderström som är ägare till familjeföretaget Urex Oy och hjärnan bakom den uppmärksammade metamorfosen.
— Efter att i decennier ha styrts av -ismer och filosofier av de mest varierande slag började jag äntligen reflektera över tingens ordning på egen hand. Resultaten började småningom synas, inte genom ökad ordergivning ”uppifrån” utan genom information och överföring av ansvar direkt ned till personalen. Bort med ordergivande arbetsledare och fram med den livsgivande ”frihet under ansvar”-principen, blev modellen. Om
VD Rolf Söderström har långt utvecklade planer på att yt jag själv i tiden valde privatföretagarbanan för att kunna komma och gålden taktsom passade mig bäst och utföra mina arbeten i den ordning jag själv bestämde, varför kunde jag inte ge personalen samma möjligheter?, resonerade alltså Söderström.
Adjö till pyramider och -ismer
Själv har Rolf Söderström fungerat som arbetsledare sedan år 1950 då man i Finland var glad att överhuvudtaget få göra något nyttigt arbete. Genom tiderna har den så kallade pyramiden stått som mall för de flesta organsiationsmodeller. En modell där all dialog varit mer eller mindr ligare förstärka d svnergieffekter som uppstod genom köpet av tryckeritöretaget T&T i Borgå i oktober 1993. En allmänkulture!l dokumentationsidé, tänkt för “den vanliga människan”, presenteras i höst.
2 portförbjuden och orden bara gått i en riktning — uppifrån nedåt. Ord i motsatt riktning skulle givetvis ske skriftligt, enligt gängse kutym. Hela sextiotalet präglades av arbetsstudiefilosofin där man delvis klev ned från pyramidtoppen till verkstadsgolvet för att där utföra effektivitetsmätningar för att få människan att röra sig som en maskin. Sjuttiotalet förde sedan med sig bl.a. specialiseringens undergörande medicin och snart därefter drabbades vi av rationaliseringsraseriet. — Ättiotalet kom däremot med något alldeles nytt. Mången somitiderna hade rest utomlands återvände småningom till Finland i egenskap av företagsgurun och talade vitt och brett om kvalitetscirklar och japanska underfundigheter.
— Själv har jag i tur och ordning varit stor beundrare av sakkännare och alla dessa -ismer som i tur och ordning dragit genom företagsvärlden. Men jag har alltid blivit lika besviken eftersom effektiviteten och den mätbara lönsamheten inte har förbättrats.
Stora skillnader mellan grafiska företag
Avdelningen för ergonomi och arbetsfysiatri vid Institutet för arbetshygien fick småningom upp ögonen för Urex-filosofin och genomförde år 1992 en jämförelse mellan Urex Oy och övriga arbetsplatser inom den grafiska branschen och kom till överraskande stora skillnader.
87 procent av de anställda hos Urex ansåg sig sitta på en säker arbetsplats jämfört med endast 68 procent bland övriga företags anställda. Hos Urex visste 75 procent (bland de övriga 49970) berätta att de själva hade god möjlighet att påverka den egna arbetstakten. 81 procent (mot 5690 i övriga företag) ansåg att de till fullo förstod produktionsprocessens olika arbetsskeden och likaså 81 procent (5670) ansåg att arbetets svårighetsgrad och utnyttjandet av det egna kunnandet vari balans. Alla Urex-anställda ansåg att datatekniken hade en underlättande inverkan på arbetets utförande och lika många d.v.s. 100 procent (7996) ansåg att arbetsanvisningarna var tydliga.
—I I dag kör vi överhuvud taget inte igång med ett arbete innan arbetsordern är till etthundra procent komplett, säger Rolf Söderström. Tidigare bromsades arbetsprocesserna ofta upp av bristande kännedom om kundens önskemål och vad försäljaren hade överenskommit. I dag kompletteras varje order på dator där instruktionen finns till allas förfogande. Med hjälp av modern teknik kan Urex numera lova sina kunder runtom i Europa leverans inom endast några timmar efter beställning.
Internationalisering och synergieffekter i fokus
Företaget Oy Urex omsatte år 1993 13 Mmk i Finland, en ökning med 12 procent från 1992, varav 47,7 procent skrevs på exportens konto. De svenska dotterbolagen DataBild och Bild Dia omsatte 30 miljoner SEK på den svenska marknaden, Tryckeriverksamheten T & T som införlivades hösten 1993 omsatte under årets tre sista månader 3 Mmk.
De svenska dotterbolagen som fördesin under Urex-baneret år 1988 var inte så lättskötta som Rolf Söderström hade önskat.
— Verkställande direktören klarade beklagligtvis inte av de nya ägoförhållandena varför tre hela år (1989-91) gick mer eller mindre till spillo. Men efter ”kulturkrocksperioden” då en ny VD tagit över ansvaret för verksamheten noterade vi vårt första vinstgivande år på svensk mark år 1992. Och härifrån är det numera lättare att gå vidare.
Negligera inte kulturaspekten
Rolf Söderström har numera en klar uppfattning om vilka typer av problem en företagare ”från landet” kan råka ut för i en etablerad storstadskultur.
Var och en, oberoende av bostadsort, har en speciell personlig status. Exempelvis tror alla som inte bor i rikets huvudstad att helsingforsarna är ena riktiga s—-r eftersom dom tror sig vara bättre än alla andra, Å andra sidan tror också såväl andra och tredje generationens infödingar, som senare inflyttade helsingforsbor att kunskap och vetskap minskar i proportion till det växande avståndet från metropolen Helsingfors. Samma förhållande gäller i lika hög grad mellan Sverige och Finland.
— Nu råkar det sig inte bättre än att vårt dotterbolag i Sverige dessutom är ett stockholmsbolag. Det finns en klart emotionellt betingad inställning som säger att skillnaden mellan en borgåbo och en stockholmare är enorm. Man ställer sig frågan om det överhuvudtaget är möjligt att e ”landsbo” från ett litet grannland på andra sidan pölen skall kunna äga ett öretag med en omsättning på 30 miljoner svenska kronor, med hemvist i Svearikets huvudstad Stockholm!? Hur du än försöker med förnuftet inse att det också kan finnas kunniga människor på andra håll än i Stockholm, lever trots allt den där lilla obehagliga stoltheltsdjävulen i ditt innersta.
— Allt detta gjorde det oerhört svårt att ta över ledarskapet. Det gick bra så länge de fick leda oss och vi gjorde som de ville. Däremot uppstod ideliga kollisioner så fort vi i något skede ansåg att de hade fel. Visserligen blev jag personligen accepterad genom mina kunskaper och min ställning som akademiråd vid Svenska Bild- och Ordakademin, och inte fanns det heller direkta problem med ägoförhållandet. Däremot var det ytterst svårt att på det emotionella planet acceptera att jag och mina medarbetare skulle ta över bestämmanderätten över de anställda iSverige. Min enda möjlighet att klara övergångsperioden var att hålla styrelsemötena i Borgå och att överhuvudtaget inte personligen synas i Stockholm. VD:n fick ta över hela den sidan av skötseln.
Lillebror som chef?!
Urex-chefen varnar finländska företagare för att negligera status- och kulturkrockar när man försöker etablera sig utanför de egna läns- eller nationsgränserna. Det handlar om en etablerad andlig maktkamp som definitivt får konsekvenser också på det rent ekonomiska planet, förutom att kampen tär på de egna krafterna. Man borde ju inte tvingas lägga ned kraft och energi på oväsentligheter, utan kunna koncentrera sig direkt på businessen.
— Tänk dig att ett företag exempelvis från Takahikiä köper ett företag i Helsingfors centrum, i synnerhet om det råkar vara ett av de ledande företagen i branschen! Inte är det lätt för helsingforsaren att på det emotionella planet hälsa den nya ägaren så där riktigt innerligt välkommen att ta över ett företagaransvar i rikets huvudstad.
Kanske borde vi egentligen inte tala om kulturkrock i första hand, det handlar nog mera om en inbyggd mänsklig reaktion på store-/lillebrorskomplexet som sedan ytterligare förstärks genom de kulturella skillnaderna. En viss punkt på jorden ett sällskap eller någon annan form av samhörighet ger en alldeles speciellt status. Inte förnuftsmässigt men sannerligen i allra högsta grad på det känslomässiga planet. 9
Strutshörnan
Den gröna lådan
Kära Adoff,
Jag hoppas att du blev glad då du gick till postlådan för att hämta detta brev. Jag brukar i alla fall vänta på postiljonen och blir alltid mycket glad då jag får post.
Nåja, post och post. Brev från bekanta räknas självfallet till det bästa en postiljon kan hämta. Vore man vidskeplig så skulle man kunna tycka att man skall vara extra vänligt mot postiljoner, för annars så får man inga brev. Näst bäst tycker jag om halvofficiella brev från föreningar och olika tidskrifter. Sämst tycker jag naturligtvis om räkningar, även om dessa sällan är oväntade och får duga som substitut, i brist på bättre, då inga andra brev anländer.
Officiella brev är bra, för de har en dubbelfunktion. Dels innehållet, dels skalet. Dessa brev brukar komma i stora fina och dyra kuvert, som man kan använda på nytt. Det krävs bara litet skicklighet då man öppnar dem. Varför skulle man inte använda ett fint kuvert på nytt? Kuvert är ju dyra. Jag har inte behövt köpa kuvert på många år. Eller har följande adressat något emot det? Och i så fall varför?
Det finns ännu en kategori försändelser och om den tycker jag inte. Den har för det mesta ett negativt nettovärde både för mig och för omgivningen. Måste man faktiskt trycka och sprida så mycket reklam? Och på så fint papper! Och med så många färger? Finns det ingen annan metod att öka försäljningen med? Vem betalar för alla dessa reklamer? Jag misstänker att det är jag själv.
Förutom att jag själv betalar för dessa reklamer i form av högre priser på de varor jag köper (oberoende av reklam), så måste jag göra mig av med reklamen. I städer går det enkelt; det finns en grön låda på gården dit man för den. Men vad händer sedan? Är det som med gamla kemiritningar där man skrev “waste” och en pil ut från papperet? Hur många vet vad som händer med papperet? Inte jag i alla fall.
Det enda jag vet är att det cirka en gång i veckan kommer en stor bil och tömmer den gröna lådan och sedan är den tom och man kan fylla den på nytt. Enkelt och elementärt eller hur?
Din Mu 25