Stelbenthet, byråkrati skall arbetas bort

Taggar: Personer: Pekka Jauho Teman: byråkrati

PORTRAÄTTET

Prof. Pekka Jauh e Forskningen är dynamisk, inte statisk. Den kan inte skötas bra inom ramen för ett statligt ämbetsverk. Här måste kunna fattas snabba beslut, resurserna omfördelas efter behov, nya arbetsteam bildas och gamla upplösas. Här räcker inte heller normal tjänstetid till, inställningen till arbetet måste vara en annan än den som en vanlig tjänsteman har.

24

Statens tekniska forskningsanstalt

Stelbenthet, byåikrati skall arbetas bort

Så förklarar prof. Pekka Jauho, sen ett drygt år tillbaka chef för Statens tekniska forskningsanstalt. Ett försök att använda modernare metoder kommer alltså att företas vid anstalten. De byråkratiska avigsidorna borde arbetas bort och ett nytt grepp tas på anstaltens uppgift. Prof. Jauho var själv med i den sk Laurila-kommittén, som drog upp nya riktlinjer för anstalten och skall nu alltså själv försöka i praktiken förverkliga kommitténs intentioner.

Pekka Jauho är 48 år, uleåborgare till börden, fil.kand. och fil.dr från Helsingfors universitet. Han har alltså inte bakom sig någon direkt teknisk utbildning, trots att han efter endast några år som assistent vid universitetet flyttade över till Tekniska högskolan, först som biträdande professor i fysik och från 1957 som professor i kärnfysik.

Kärnfysiken och kärntekniken

Kärnfysiken är alltså prof. Jauhos specialgebit. Det gör övergången till en mera tekniskt betonad bana lättare att förstå, menar han. Det är på intet sätt unikt, att personer som sysslat med naturvetenskap flyttar över till de tekniska vetenskaperna. Det kan vara fruktbringande, de för med sig nya synpunkter, nya synsätt. Lika väl kan man även tänka sig en cirkulation i motsatt riktning, med lika fruktbringande resultat.

Ute i världen (USA, Sovjet tex) har kärnfysikerna spelat en stor roll för kärntekniken. Själv har jag alltid haft intresse för hur teoretiskt utarbetade metoder kan tillämpas på lösande av praktiska tekniska problem.

Men att t ex kärnfysikerna har haft så mycket att säga till om vid lösningen av praktiska tekniska problem på kärnenergins område har också medfört endel problem. Praktiska tekniker har inte fått sin stämma hörd i tillräcklig utsträckning, och så har kärnkraftverken lätt blivit för komplicerade, kraftverk, som fungerar bra i teorin, men i praktiken är väl otympliga.

”Tusanjävlarattityd”

Prof. Jauho har alltså Laurila-kommitténs betänkande att stöda sig på, när det gäller att sätta ny fart på den snart trettioåriga anstalten. Endel av kommitténs förslag förverkligas redan i 1972 års budget.

Anstalten har växt ut ur sina gamla ramar, konstaterar prof. Jauho. Det utåt mest synliga i reformen är en omläggning av administrationen. Anstalten indelas nu i fyra avdelningar samt i en mindre enhet, informationstjänsten.

Forum 16/71

Avdelningarna förestås av forskningsdirektörer och den administrativa avdelningen av en administrationschef vilka tillsammans bildar vad man kunde kalla direktion. Den nuvarande styrelsen ombildas till ett råd.

Det blir alltså ett drag av affärsföretag över administrationen, ytterligare accentuerad av att tjänsterna till stor del blir avtalstjänster och privaträttsliga arbetsförhållanden — förutom på materialprovningsavdelningen, där kravet på snabba omdisponeringar och forskargnista inte är så stort.

Men viktigare än de utåt synliga administrativa reformerna är den anda, i vilken kommittén arbetade, en anda som prof. Jauho vill ingjuta i forskningsanstalten. Det är någonting av en ”tusanjävlarattityd”. Han tror att det är möjligt att åstadkomma saker och ting om man inte sitter och tittar på klockan och väntar att tjänstetiden skall ta slut. Till detta behövs motivation och entusiasm.

Forskningen är dynamisk, den blommar inte lätt inom ett stelt tjänstemannasystem. Anstalten har visat tecken att stagnera i utvecklingen, få nya områden har öppnats, trots att anstalten i dag har ca 700 anställda. Utnämningssystemet har varit styvt, tjänsterna knutna till laboratorierna och alla ändringar har varit svåra att genomföra.

Aktiv marknadsföring

Ett sådant system gör det mycket svårt att spela med de tillgängliga personalresurserna efter behov. Prof. Jauhos recept är satsning på projektverksamhet. Men det betyder att man måste kunna företa snabba omdisponeringar allteftersom nya projekt dyker upp och gamla försvinner. En forskningsanstalt måste för en betydande del av aktiviteterna bildlikt talat kunna rivas och byggas om, annars dör den, gör andlig konkurs. Finansieringen borde även lägga tyngdpunkten på projektverksamheten. Efterhand är det meningen, att inkomsterna från forskningsavtal och materialprovning skall öka. I detta nu täcks anstaltens utgifter till två tredjedelar av statsanslag och till en tredjedel av inkomster av verksamheten.

Men denna proportion kommer troligen att ändras, efterhand, som anstalten arbetar sig in på forskningsprojektmarknaden. För det tänker prof. Jauho agera. Aktiv marknadsföring hör till nyheterna. En särskild marknadsföringsbyrå bildas och anstalten skall ta upp konkurrensen med både inhemska och utländska företagare inom uppdragsforskningsbranschen. Anstalten försöker bibehålla sin neutrala image och vill inte

Forum 16/7 heller binda sig på något sätt vid de övervakande myndigheterna. Om en anstalt som vill bedriva neutral forskning har samröre med de övervakande myndigheterna, så litar ingen på den, hur opartisk den än försöker vara. Det har man sett bla i USA, förklarar prof. Jauho. I förhållande till myndigheterna blir anstalten en fristående och opartisk forskningsinstitution och remissinstans, av vilken uppdrag och utlåtanden kan inbegäras i konkurrens med andra liknande instanser.

Samarbete med TH

Ett problem, som det kommer att bli svårt att få rätsida på är relationerna till Tekniska högskolan. På sätt och vis kommer anstalten att sitta i kläm mellan industrin och högskolan. — Det är förresten ett problem, som man ingenstans i världen har kunnat lösa till allas belåtenhet, säger prof. Jauho. Huvudprincipen är väl den att högskolan sysslar företrädesvis med den högre undervisningen, forskningsanstalten med forskningen. Men det hindrar inte att högskolans och anstaltens verksamhet delvis täcker varann. Det viktiga är att man undviker alltför stor dubbeltäckning och att man genom samarbete utnyttjar vardera inrättningens resurser till maximal effekt. Det betyder alltså att anstalten skall kunna utnyttja högskolans både personella och materiella resurser och tvärtom. Högskolan förfogar redan nu över en mycket fin laboratorieutrustning. Det vore synd, om denna skulle tjäna endast sju månaders undervisning och stå outnyttjad under resten av året. Anstaltens forskare kunde även anlitas att leda tex diplomarbeten vid högskolan. Likaså kunde de enbart industribetonade forskningarna överföras från högskolan till anstalten, eller forskningscentralen, som den skall heta.

Utgångspunkt måste vara att båda parter har verklig nytta av samarbetet.

Forskningen heldagsjobb och ingen sidobusiness

Men i grunden är forskningens problem inte enbart administrativt eller organisatoriskt. Problemet är att höja forskningens standard. Vi har ännu inte på alla viktiga områden nått upp till god europeisk standard. Nivån måste höjas även på den tekniska forskningen.

Det finns ingen bekväm genväg till detta. Vad som behövs är arbete och åter arbete. Forskningen är ett heldagsjobb och ingen sidobusiness, Här behövs entusiasm och orubbad tro på sakens betydelse.

Så lyder prof. Jauhos recept. O 25