Stimulans i det nordiska samarbetet
av Håkan Nylund Forum 1983-12, sida 12-13, 24.08.1983
Av Håkan Nylund
Det ekonomiska samarbetet behöver stimulans
Hur mår det nordiska samarbetet? Tack, inte så illa, men inte heller speciellt bra. Medelåldersbluesen har satt in, man slår vakt om det som existerar, drar sig för nya stora initiativ, smågrälar med sina gamla grannar och flirtar så smått med nya partners. Men även om glamouren försvunnit ur äktenskapet finns det nog ingen risk för någon skilsmässa. Banden inom den nordiska familjen är starka och de gemen samma intressena är stora.
EH På det utrikespolitiska planet har den internationella utvecklingen och det skärpta säkerhetspolitiska läget varit ägnat att accentuera skillnaderna mellan de olika nordiska ländernas situation. Nato-medlemmarna Danmark, Island och Norge har trots att de knorrat litet i leden hållit sig på sin kant, medan neutrala Finland och Sverige försökt manövrera i det knappa utrymme som funnits. Tydligast har differenserna kommit fram i frågan om en nordisk kärnvapenfri zon. Lyckligtvis är projektet alltför diffust och långsiktigt för att i någon större utsträckning störa samarbetet på andra områden.
Gammal irritation
Men också inom den mer interna nordiska politiken kan man skönja en viss irritation, som blåste upp till full storm mellan Danmark och Sverige på grund av oljeborrningarna i Kattegatt. Den akuta krisen är lyckligtvis över för stunden, men att den överhuvudtaget blev så stark mellan två nordiska grannar kan ses som ett tecken på att det funnits en hel del andra irritationsmoment också.
Det främsta av dessa var förstå 12
Sveriges stora devalvering förra hösten. Även om man i de övriga nordiska länderna erkände att det var i allas intresse att Sverige såg om sitt hus, så sitter mycket bitterhet ännu i beträffande både storleken på devalveringen och det sätt den gjordes på. Irritationen har spätts på av andra händelser så som de övriga nordiska ländernas hårda linje mot den danska = lantbruksexporten under mul- och klövsjukeepidemin, norrmännens hantering av Toftekonkursen som medförde stora förluster för den finländska industrin, Finlands åtgärder mot halvfabrikatimporten för skoindustrin från Danmark, bråket kring Kockums kryssningsfartygsorder mm. Allt i och för sig småsaker utom devalveringschocken - men tecken på att samarbetsklimatet är kärvare då den ekonomiska tillväxten är långsam och utsikterna gråa. Inom företagsvärlden hör man glädjande nog allt oftare tal om Norden som en gemensam hemmamarknad. Tyvärr är trenden, mätt enligt handelströmmarna mellan den nordiska länderna, inte så uppmuntrande. Siffrorna över handelns utveckling (Forum 5/83) visar att Nordens betydelse som hemmamarknad i själva verket minskat. Andra lände har vunnit marknadsandelar i importen och ökat sin betydelse som exportmarknader. Men givetvis är Norden fortfarande en viktig marknad för alla nordiska länder.
Samarbete mellan företagen
Från industrihåll har man gärna understrukit att nya stora initiativ från statligt håll och nya institutioner inte behövs i det nordiska ekonomiska samarbetet: nu är det tid för de små stegens politik och samarbete företagen emellan. Och visst sker det, inte minst sett ur finländskt perspektiv. Traktoörsamarbetet mellan Volvo och Valmet är ett gott exempel på ett stort enskilt samarbetsprojekt, och finländska företag har under de senaste åren aktivt försökt skaffa sig ett dominerande grepp om vissa begränsade, ”mogna” branscher. Wärtsilä har aktivt köpt in sig inom låsindustrin i Norge och Sverige, köpt dieseltillverkaren Nohab och sanitetsporslinindustrin och är nu på väg att försöka knyta samman Arabia och Rörstrand på nytt. Neste har snappat upp största delen av Nordens ackumulatorindustri och finländska plast företag har tillsammans med Neste eller ensamma köpt upp nordiska plaströrstillverkare. Skogstraktortillverkningen har också varit föremål för finländsk köpaktivitet.
Intresset för att etablera sig i Finland har däremot sjunkit stadigt sedan Finland blev ett höglöneland. Andelen av utländskt ägd tillverkningsindustri är liten i Finland, och intresset visar inga tecken på att stiga. Utan billig arbets- . kraft har Finland inte så mycket att erbjuda investerarna i det övriga Norden, såsom Sverige har sin stora marknad och högt utvecklade industri, Norge sin olja och Danmark EGmedlemsskapet. Rollen som port till östmarknaderna begränsas kraftigt av Finlands obalans i handeln med Sovjetunionen, vilket några nordiska dotterbolag bittert fått erfara.
Nordisk stålstrukturering?
Stora samordningsoperationer och strukturrationaliseringar har också varit tunnsådda inom det nordiska ekonomiska samarbetet. Traktorsamarbetet är verklighet - och en uppenbar framgång - skruv och bulttillverkningen har rationaliserats på samnordisk grund och litet till,
Ett färskt exempel på de tyvärr ganska få stora nordiska produktionssamarbets- och branschrationaliseringsprojekten är den nordiska Volvo BM Valmet traktorn. Fabriken i Suolahti arbetar under högtryck för att tillgodose efterfrågan.
men inte mycket. Som bäst rör det på sig inom den petrokemiska industrin, där Neste och Norsk Hydro är på väg att ta hand om KemaNobels plasttillverkning och Volvo aviserat planer på att gå in med 20 procent i Saga Petroleum.
Men inom andra tunga industribranscher har ännu ingenting hänt. Ett utspel under sommarstiltjen är dock värt att notera: på de nordiska ståldagarna i Helsingfors i juni ansåg Svenskt Ståls Henry Lundberg att det börjar vara nödvändigt för den nordiska stålindustrin att företa en omstrukturering över gränserna för att klara sig i konkurrensen, och fick stöd från norskt håll.
Ser man på vad politikerna älskar att kalla ”offensiva nya satsningar” kan man åtminstone med tillfredställelse peka på att Finland och Norge kunde besluta sig att vara med om Sveriges Tele-X-satellit. En samnordisk katalysator av den klass Nordsat kunde ha blivit eller hoppeligen kan bli, är projektet givetvis inte, men i alla fall ett steg i rätt riktning.
Beträffande naturgasledningarna, som också kunde bli stora nordiska projekt, är läget fortsättningsvi oklart. Alla projekt, sovjetisk gas genom Finland till Sverige, dansk gas
RU till Syd-Sverige och en stor norsk gasledning genom Skandinavien från norr till söder, är aktuella och undersöks, men inga beslut är fattade och knappast att vänta under den närmaste framtiden.
Det är alltså ont om dynamik och stimulansimpulser inom det nordiska ekonomiska samarbetet, och då man både inom näringslivet och på politiskt håll ser samarbetet som någonting positivt och önskvärt borde man alltså skapa dessa. Vid det nordiska statsministermötet i Helsingfors i början av denna månad diskuterade man bla en nordisk underleveransbörs och en nordisk kommission för industriella och ekonomiska innovationer. Däremot har det varit relativt tyst i diskussionen om en liberalisering av kapitalrörelserna mellan de nordiska länderna, den sektor där murarna mellan länderna ännu är höga.
Dags för nordisk aktiemarknad
Det har under det senaste året varit hausse på de nordiska börserna. Varnande och föraktfulla röster har talat om att vi är på väg in i en transaktionsekonomi, där smarta finanshajar som gör snabba och ansvarslösa klipp ersätter seriöst företagande, men i huvudsak är de ute i ogjort väder. Vad vi ser är snarast en sent uppvaknad insikt om kapitalets betydelse i företagen. Pengarna skall arbeta och ge avkastning, och grunden för seriöst engagemang i företagen, strukturomvandlingar och omdispositioner ligger i ägarengagemang. Börsen och aktieägarna förefaller alltså börja vara mogna för att kunna utnyttja en friare kapitalmarknad.
Erfarenheterna av den begränsande öppningen på Stockholmsbörsen för nordiska aktier visar också att det finns intresse och förmåga att hantera aktier från nordiska grannländer. Efterfrågan på tilldelning av aktier var stor, och kurserna har varit höga.
Tecknen tyder alltså på att en gemensam «nordisk aktiemarknad kunde fungera och ha en stimulerande inverkan på det ekonomiska samarbetet. Det finns visserligen gott om hinder och problem (se Forum 12/82), men med de små stegens politik borde de kunna övervinnas. Men än så länge har tanken kretsat, medan politikerna mest tigit. Så medelåldersbluesen fortsätter nog ett tag till.
13