Stor-Britannien: Lågtryck och lokala stormar
av Betty Marschan Forum 1991-14, sida 15, 24.10.1991
STOR-BRITANNIEN:
Lågtryck och lokala stormar
Text: Betty Marschan/London
Samtidigt som Royal Academy of Art i London presenterar Pop Art, en konstinriktning som hånar flockbeteendet, följer den brittiska politiken strikt klassindelningens rutmönster. Där Richard Hamilton ironiserar över konsumtionsfamiljens polerade lycka, där upphöjer partierna samma lycka i ord om trygghet, framtid och jämlika möjligheter. Hur rätt träffade inte popkonsten som sprang fram på 50-talet i en begynnande plastålder, i sin medvetna manipulering där Andy Warhols klatschiga dollartecken i regnbågsfärger snabbt byttes ut mot äkta vara på trendiga gallerier…
kongresserna upp Stor-Britannien.
Det ledande partiets, Conservatives, stöd hos folket har skiftat kraftigt de senaste året, inte minst vid föregående partikongress år 1990 då järnladyn, Margaret Thatchers impopularitet nådde sin kulmen.
Efter maktskiftet, till nuvarande premiärminister John Majors fördel. verkar partiet småningom vinna terräng igen. Men högern får dock tacka sin lycka att de allmänna valen inte hålls förrän i juli inkommande år. Enkäter gjorda efter årets tredje kvartal ger Labour 41, tories 40 och liberalerna hela 15 procent av folkets stöd. När högern poängterar sociala förmåner (med att lansera en New Caring Image, där folket skall tas hand om) och vänstern påstår sig vara den bästa ledaren av marknadsekonomin. ligger väl befolkningens stöd närmast 100 procentigt på ett politiskt grått område.
IF av oktober hettade parti ”Vårt Bättre Stor-Britannien”
Ungdomen väljer hellre vänstern, medan den relativt sätt större och valaktivare åldersgruppen, 55 år och uppåt, stöder tories. Labour-partiet är enhetligare än på länge även om deras största problem, partiledaren Neil Kinnock, kvarstår. Trots arbetarpropaganda i TV med en välfriserad Kinnock som småler kring ”Vårt Bättre Stor-Britannien”, ses han inte som en tillräckligt karismatisk person för premiärministerposten. A andra sidan har 2,5 miljoner arbetslösa den bittr uppgiften att ta emot fakturan för en nedpressad inflation (4,5 procent) och lägre grundränta (från 15 procent till [0,5 procent).
Högern gläder sig över lägre räntor efter det ett år gamla beslutet om ett inträde i ERM (Exchange Rate Mechanism) inom EMS (European Monetary System). Men i övrigt lever Thatchers återhållsamt gentemot EG kvar inom vissa konservativa fraktioner.
Språkproblem
Ett stort problem i ett enhetligt EG har blivit valet av språk. Varför man inte självklart ställt sig bakom engelskan förvånar oss här i Norden som gett upp våra skandinaviska tungomål för detta universalspråk.
De engelska partierna hör ännu till den gamla skolan som upphöjer äldre auktoriteter och sällan ifrågasätter redan etablerade personer eller strukturer. Men historien har, enligt öbefolkningen själv, flere gånger bevisat att Tellus navel är beläget i Stor-Britannien. Som en engelsk bankir sade beklagande: ”Alla Europas politiska ledare känner sig borttappade efter att vår starka kvinna, Thatcher, avgått. Hela världen beundrade henne och nu finns det ju inte längre någon vars steg man kunde följa i politiken”!
Inkomstlyft — inflation
Löneförhandlingarnas diskussionsbas har reducerats, vilket lett till att den procentuella årliga inkomstökningen snabbt närmat sig inflationsivån. Fort farande ökar arbetslösheten nästan exponentiellt, och ingen ljusning syns ännu på den fronten. Men partipolitikerna har löst också detta problem med stil; i dagliga brandtal attackeras det motsatta partiet allt oftare. Längre räcker det inte bara med ”att blåsa I de egna trumpeterna”, ett talande engelskt uttryck för självbeundran, utan ”allt är de andras fel”.
“Varför har inte Finland lärt sig tala i kursiv stil?”, undrar näringslivet i London. Reuter-skärmen skvallrar raskt om en bekymrad Viinanen och Finlands ekonomisk-politiska återvändsgränd. ”Vi räknar med att verkligheten förskönas både från officiella och privata håll, varför vi alltid gallrar bort 20 procent av texten. Och i fallet Finland blir det faktiskt inget trovärdigt kvar… ni låter som Brasilien!”
Tuff vardag på gatorna
Landet som fött motsättningar, ss kungahus-beundran och punkkultur, är ännu fyllt av motstridigheter. När papplådor tjänar någon som vindskydd mot natten, så kan tiggandet bli en präktig business för en annan. Dagligen passerar nämligen 2—3 miljoner personer tunnelbanestationer på vägen till och från arbetsplatsen i London.
Att lyckas få en anställning är också en fråga om var man bor, vilken skola man gått i, och vad ens far gjort. För att låna en taxichauffför: There’s an ol” English saying: It’s not ”bout what va know, its ”“bout who va know.
Att traska genom tunnelbanelandskapets mullvadsgångar och försöka urskilja äkta tiggare från oäkta gör en något desillusionerad… om man ens någonsin kommit så långt innan storstadsdarwinismen kvävt ödmjukheten och låtit ignoransen spira.
Har man tak över huvudet idag, till priset av marknadsräntan, så kan minnen blott finnas där i morgon. Fastigheternas värde har fortfarande sjunkit under hösten, och många låntagare ser sitt lånebelopp överstiga bostadens marknadsvärde. Utvägen blir ofta att realisera, och sedan amortera på resterna av en dröm.
Pop Arten av idag har huggtänderna nedslipade. Målet har blivit en yttre estetik i mindre provokativ stil — ett öde postkortsliv med ett skönt yttre men litet innehåll. Något som också syns i dagens politik 15