Större än grundskolreformen
av I. J. Forum 1975-08, sida 05, 29.04.1975
Taggar: Teman: utbildning
FORUM 8 » 7 ledaren
Större än grundskolreformen
ORON på utbildningsfronten fortsätter.
Mest talar man om grundskolan.
Lärarna strejkar för att reformen urvattnas. De idéer som ursprungligen fick också de motsträviga att stöda de nya tankarna har blivit allt torftigare. När valfriheten minskar och tillvalsämnena skärs ned betyder det bland annat att den för eleverna så ytterst nödvändiga undervisningen i ekonomi drastiskt skärs ned. Betänkligt.
GRUNDSKOLAN är emellertid bara början, och kanske inte ens det mest revolutionerande av det som händer på utbildningsfronten just nu. Grundskolreformen ställs i skuggan av en annan, större reform — den som rör det s k mellanstadiet, dvs yrkesskola och gymnasium. Det här skedet borde enligt planerna inledas 1977, men det är redan nu klart att förverkligandet läggs mera på framtiden. Undervisningsmaterial hinner inte utarbetas. Lärarna hinner inte utbildas.
Reformen på mellanstadiet innebär ett förverkligande av regeringens idébeslut om att ”minska gymnasiets dragningskraft”. Att gynna yrkesskolutbildningen och att öppna vägen till högre utbildning i samma mån för yrkesskolegångna som gymnasiegångna.
Det här är viktigt. Hittills har yrkesutbildningen varit mindre attraktiv bla för att den lett till en återvändsgränd.
Men hur kommer utformningen av reformen att bli?
ORGANISATORISKT innebär den, i motsats till grundskolan, ingen förändring. Det är undervisningens innehåll, läroplanerna, som är det centrala. För att öppna vägen till högskolorna skall yrkesskolornas läroplan göras mera allmänbildande. Också om kanslichef Jaakko Numminen av någon anledning föredrar att uttrycka saken tvärtom: Att utveckla gymnasiets läroplan så att den blir jämförbar med yrkesutbildningslinjernas läroplaner. Enligt Numminen bör i reformens begynnelseskede högskolorna reservera studieplatskvoter för dem som avlagt examen på institutnivå. I de merkantila och tekniska högskolorna borde kvoten vara minst 15 procent.
Att det här blir den största läroplansreform som någonsin genomförts i vårt skolväsen ser man redan av at en ‘massa folk sitter och grunnar på saken: förutom den sk Sundqvist-kommittén, hela fjorton kommissioner.
YRKESSKOLORNAS nya läroplan har indelats i fyra delområden: 1. basämnen (språk och matematik 2. samhällsorienterande ämnen (här behandlas också natur och miljö). Hit hör medborgarkunskap, samhällslära, arbetsmarknadskunskap och något som kallas yrkesekonomi, vad nu därmed kan avses.
- fysiskt och estetiskt fostrande ämne 4. egentliga yrkesämnen.
Indelningen är det inget fel på, men den säger sist och slutligen inte så mycket om själva undervisningens innehåll. Lite kan man emellertid utläsa ur dominerande skolmäns uttalanden i offentligheten.
Enligt överdirektör Reijo Virtanen har samhälls- och näringslivet av dem som utexaminerats från yrkesutbildningsinrättningar tillsvidare fordrat mera färdigheter och tjänster än vad man förutsatt ”en skapande insats som förnyar deras arbetsmiljö”. Är det hyperkänsligt att läsa ”förnya” som täckord för något annat? Fortsättningen är nämligen inte lovande: ”Det har med fog konstaterats, att de läroböcker som för närvarande används, närmast anknyter till den s k borgerliga tankevärlden”.
EFTER DET SKANDALÖSA experimentet med den marxistiska historieundervisningen i Birkala drar man nog lite öronen åt sig inför dylika formuleringar. Och vad kommer den ”kraftiga inriktningen” på fackförenings- och arbetsmarknadskunskap inom undervisningen egentligen att innebära?
Ett definitivt krux är språkundervisningen i yrkesskolorna. Man går inte in för en obligatorisk kurs i det andra inhemska språket. Det här betyder att om hälften av eleverna efter grundskolan väljer yrkesskola — och det är målsättningen — så kommer det om en generation knappast att finnas många svenskkunniga finnar. Grundskolan har väckt rabalder. Hur blir det när den verkligt stora utbildningsreformen genomförs? (IJ) OO