Strejkfacit: Det behövs ”förebyggande sjukvård”

Taggar: Teman: strejkande

Strejkfacit: Det behövs ”förebyggande sjukvård”

Ett av de största fel som begicks i samband med kraftverksstrejken denna vår var att massmedia helt glömde bort att konflikten hade två-parter. Endast den ena partens synpunkter beaktades. Det blev mest ensidiga referat av arbetsgivarnas åsikter. Det här hävdar teknikerna med kraf nu efter strejken.

En annan sak som irriterade teknikerna var att man hel tiden talade om ”nyckelgrupper”. Det gällde dock avtal för hela FTFC, drygt 60 000 funktionärer. Men naturligtvis kan man säga att tekniska funktionärer alltid är nyckelgrupper.

=» Vem vann då på strejken? Kurt Berg, ordförande för det svenskspråkiga Svenska Teknikeroch Arbetsledareförbundet i Finland rf inom FTFC, konstaterar: — Ingen vann på strejken. Det är som med krig: det är aldrig lönt att föra krig, men ändå uppstår de när motsättningarna blir för stora. Det brister i förhandlingarna när det brister i förtroende — Man skulle ha vunnit mycket om man hade vinnlagt sig mera om att söka utvägar än att försöka racka ned på varandra. Det vittnar de långa perioderna av total nedfrysning om. Underhandlingarna urartade till rena nervspelet.

Han ger en eloge åt bla bankdirektör Päiviö Hetemäki, som var en av de få som från arbetsgivarhåll försökte se sakerna objektivt, i ett tal inför skogsindustrin i april.

Ofta var det FTFC-ordföranden Jorma Reini som fick stå i skottlinjen när de hårda orden haglade. Berg tycker att det var sökt att göra honom till syndabock för hela FTFCs medlemskår. Det berättar ganska mycket om teknikernas solidaritet att man då, liksom nu efteråt, helt ställer sig bakom Jorma Reini. ”Han förde medlemmarnas talan”.

Man kan inte rikta kritik mot honom, säger Kurt Berg. 60000 personer går inte i strejk för en enda mans skull. Det är lika absurt som att till exempel påstå att man skulle ha strejkat av organisationspolitiska orsaker.

FORUM 11/77

STAFs ordförande säger att han blev positivt överraskad av den lojalitet som förbundets medlemmar uppvisade. ”Våra medlemmar visade sig ha en stor portion sunt förnuft”.

I en strejksituation upplevs informationen som viktig av de strejkande. Under FTFCSs strejk sköttes den centralt. Här var en svårighet för STAF med svenskspråkiga medlem mar. Tidsbristen gjorde att informationen kom endast på finska. Berg säger att han nog förstår svårigheterna, och att man inom STAF gjorde sitt bästa för att bättra på med direkt information. Kontakt togs också från fältet praktiskt taget dygnet runt. Facit av strejken? Det som mycket kretsade kring, och Vänd ä

Riksförlikningsmannen Matti Pekkanen tar emot STAFs standar av ordföranden Kurt Berg och verksamhetsledare Erik Svarström i anledning av att STAF var inblandad som part i telefonteknikerkonflikten.

som medlemmarna upplevde som den kanske viktigaste punkten i sin kamp och som det viktigaste resultatet av den, var att inga avkall gjordes från riktlönesystemet.

Man beskyllde teknikerna för att inte följa Liinamaas rekommendationer. Men när Liinamaa kom med sitt förslag till inkomstpolitisk helhetslösning, var ruljansen redan i full gång, påpekar Berg. Alla centralorganisationer hade redan mycket tidigt framlagt ungefär liknande krav, som avvek ganska mycket från kommunisternas radikala fordringar till exempel inom metallsektorn. Pressen var hårdast inom FTFC. Detta centralförbund har från början stött den solidariska lönepolitiken. Men nu hade icke avsedda biverkningar av denna politik drabbat just teknikerna.

Är det nu skäl att göra avsteg från den —- FTFC var det första förbund som undertecknade det inkomstpolitiska avtalet 1968 där begreppet solidarisk lönepolitik skrevs in. Fortfarande anser jag att löneskillnaderna i vissa fall är alltför stora, säger Berg.

— Men den solidariska lönepolitiken har inte lett till att de mest trakasserade grupperna har fått det bättre. Det är andra grupper som har skot sig. Man har ännu inte kunnat rå på de verkligt lågavlönades problem.

”Lönehajdaren” har visserligen skrynklats ihop en aning, för tekniska funktionärer och andra jämförbara tjänstemän. Men inkomstskillnaderna har samtidigt blivit ännu större på vissa håll. Det kan ha många orsaker. Prisutvecklingen har haft en sådan struktur, att den varit ogynnsam för löntagarna. Inflationen bäddar för skärpta skatter. Hela tendensen i samhället har gått mot en oproportionerligt stor förbrukning av konsumtionsvaror på grund av att motiveringarna för sparande har förfallit. Samhället har mer och mer bestraffat skötsamhet. Nu har Jorma Reini föreslagit att förhandlingarna i framtiden kunde föras ned från centralförbundsnivå till förbundsnivå och därifrån ned till företagsnivå. Är det en lösning och ett sätt att förhindra lika låsta konfliktsituationer en annan gång? — Alla metoder som kan leda till bättre resultat och mindre konflikter måste prövas, säger Berg. Men man borde inte diskutera sådana här saker mitt under brinnande konflikt. Då kommer det fram uttalanden om att begränsa strejkrätten och annat dylikt. Det är nu efteråt som lösningarna måste sökas. :

Berg tror inte att företagsdemokrati kan ersätta kollektivavtalssystemen. Den kan däremot förbättra atmosfären på arbetsplatserna mellan de olika intressegrupperna. Inom företagen bör man alltmera inrikta sig på personaladministration och ge den ökad betydelse.

På lång sikt bör man också beakta möjligheterna till konflikter, understryker Berg, och studera hur de kan undvikas.

Som bäst sitter representanter för centralorganisationerna på arbetsmarknaden och diskuterar hur man bäst kunde reformer — arbetsmarknadslagstiftningen — inkomstpolitiken — förhandlingspraxis.

Det här sker på riksförlikningsmännens initiativ. Vårens förhandlingsrunda var den genom tiderna svåraste Paavo J Paavola och Matti Pekkanen kunde bara konstatera: Trots att grundprinciperna för arbetet på arbetsmarknaden är klara och användbara, så gick det inte riktigt som det skulle den här gången.

Och Kurt Berg efterlyser: byggande verksamhet. Liksom inom sjukvården är det här de största vinsterna kan göras.

före Fråga vid byggkongress ”Blir det nånsin bättre” undrade pol mag Kurt-Erik Långbacka från Vasa Sparbank i sitt festföredrag vi i maj.

NÄ” I sin översikt av svårigheterna i vår ekonomi talade bankdirektör Långbacka bland annat om utlandsskulden och betalningsbalansen som två av våra verkliga huvudproblem. — Vi vet hur det går för en familj vars skuld i matvarubutiken för varje månad blir allt större. Problemet är inte ur världen i och med att skulden under en månad inte har ökat fullt så mycket som tidigare. Landets skuldsättning steg till närmare 22 miljarder år 1976. Det betyder att utlandsskulden för oss so 1 - Svenska Byggmästareförfundets i Finland kongress i Vas finns i detta rum just nu är ungefär 400 000 mark.

— Blir det nånsin bättre än i dag? Har vi nått välståndets gräns? Är Rom-klubbens nolltillväxtlinje den som dominerar utvecklingen framöver?

Långbacka ansåg att vi har stora möjligheter att lösa de ekonomiska problemen, om vi skapar grundförutsättningarna själva, och inte bygger ut vår välfärd snabbare än vad produktivitet och tillväxt medger. Visst kan det bli bättre, men aldrig

Blir det nånsin bättre kanske så bra att vi inte har ekonomiska problem. ”Jag tror på Finland” slutade dock bankdirektör Långbacka, i en travesti på PG Gyllenhammars kända bok. Vid förbundsdagarna framfördes Vasa stads hälsning av ekonomiedirektör Holger Strandberg från Vasa stadsfullmäktige. Han tog upp det i Vasa aktuella temat om att bevara gamla miljöer. Stadsplanen för två stadsdelar i Vasa har just fastslagits efter femton års planerande och en annan brännande fråga gäller bevarandet av parker och grönområden, där stora medborgargrupper engagerat sig. Kalla rationella teknokrater talar om nostalgi och romantik när det gäller att bevara gamla boendemiljöer, sade Strandberg. Men Forts på sid 37

FORUM 11/77