Strejkromantik och samarbete

16. 5. 1973

Forum 9/1973

Strejkromantik och samarbete

BANKFUNKTIONÄRER, tekniker, restaurangpersonal, elektriker, byggarbetare, livsmedelsarbetare, oljetransportörer, asfaltarbetare, biografarbetare m fl — en vid skala av arbetstagare med för samhället livsviktiga, viktiga eller mindre viktiga funktioner — har dragits in I strejkvirveln. Ibland med lagstadgat varsel, ibland utan. Arbetsmarknaden är efter centraluppgörelsens sammanbrott ett kalejdoskop av småbitar. Samhällets verksamhet oroas, försvåras och förvirras, medan kampen om avtalsvillkoren för i många fall numerärt obetydliga grupper om något hundratal personer lamslår sektor efter sektor.

Vårt lands chanser att rida på den begynnande högkonjunkturen försvagas. De reella chanserna alltså — utrikesminister Karjalainen har ju konstaterat att vi inte bara rider utan to m flyger alltför högt redan nu. Leveranser försenas, kostnader stiger, inflationens undergroundverksamhet tar fart. Och löneökningarna äts upp.

HUR KAN POSITIONERNA på ömse si “dor vara så låsta att de i uppseendeväc- kande många fall leder till strejk? Saknas realismen att se hur små spelrum de slutliga lösningarna egentligen får och kan röra sig med? I andra länder kan diskussionen röra sig om halvprocentiga skillnader, hos oss ligger ibland arbetsgivarsidans och arbetstagarsidans bud åtskilliga procentenheter från varandra. Leveranskontrakt är redan fastslagna, I många fall för hela året, och sociala paket är genomklubbade. Det är saker man inte kan rucka på, och de ger en definitiv bas för alla lösningar.

DEN NYTUFFA STILEN tycks vara att anse att strejk är ett sätt att förhandla! Har strejk verkligen blivit et mandomsprov, som förbunden som småpojkar är ivriga att avlägga? . Den stora förändringen i själva förhandlingsstilen detta år byggs också under av den information, som ges utåt under förhandlingarnas gång. Den hårda sidan visas fram, och man låter massmedia med stor genomslagskraft trumma fram den egna gruppens ställningstaganden och krav. Att informera om krav är också propaganda! Mera skeninformation har fogats till det stora flöde av annan skeninformation som översköljer oss. Vi tror att vi blivit informerade, men det är eventuellt bara en bluff.

Så kan det för övrigt gå också med löneökningarna. Man tror att man fått påökt, men när året gått till ända är man i realinkomster tillbaka där man började.

SOLIDARITET är en konstig sak. I socialistiska länder frammanas den av övertygelsen att ”folket äger produktionsmedlen” och alltså jobbar för sitt eget bästa. I en modern marknadsekonomisk välfärdsstat av förvissningen att ett konkurrenskraftigt näringsliv ökar. landets och därmed den enskilde medborgarens välfärd. Men konkurrgnskraften måste byggas upp med solidariskt arbete.

I Japan präglar ”familjeföretagsandan” också de största industrikonglomeraten, och den japanske löntagaren satsar verkligen på sitt företag. Att han låter bli att ta ut semester för att det är illojalt mot arbetskamraterna är en annan fråga … Måtta i allt.

I KRIG och STREJKER är vi kolossalt duktiga och sammansvetsade och solidariska. Men solidaritet behövs inte bara när vi kämpar mot något ”ont”. Den behövs också när det gäller att kämpa för något gott. Bättre förutsättningar för alla i det samhälle vi har i dag. O 5