’Super Marios’ deflationsmedicin

av Janne Salonen Forum 2014-06, sida 15, 19.06.2014

Super Marios deflationsmedicin

Europeiska Centralbanken ECB:s chefdirektör “Super” Mario Draghi förstår den växande oron för e deflationsspiral inom eurozonen.

JANNE SALONEN TEXT x Skräckexemplet är Japan som plågats av en ond cirkel med svag efterfrågan, sjunkande prisnivåer och industriell överkapacitet i nästan tjugo år.

Ekonomi bygger på förväntningar om framtiden. Låga inflationsförväntningar kan bli en självuppfyllande profetia, där konsumenter skjuter köp på framtiden och före tag lägger investeringar på is. Då stiger varken lönerna eller köpkraften, vilket pressar den svaga efterfrågan ytterligare och förvärrar oron för lönesänkningar. Pessimism matar ytterligare pessimism.

Vid ECB:s förvaltningsråds junimöte ut lovade Draghi åtgärder för att avvärja denna risk. Euroområdets prisstegringstakt är re kordlåg: i maj föll den till futtiga 0,5 procent, långt under målet på strax under 2 procent.

Marios medicin är historisk, ECB sänkte styrräntan till rekordlåga 0,15 procent, medan depositionsräntan blev negativ: -0,10 procent. Banker måste alltså betala en avgift för att få deponera medel hos centralbanken.

Syftet är att sporra bankerna till större ut låning åt företag och hushåll. I samma rikt ning verkar beslutet om en 400 miljarder euros fortsättning på LTRO -programmet till europeiska banker (där ECB årsskiftet 20112012 lånade ut över 1 000 miljarder), med villkoret att dessa i motsvarande mån ökar utlåningen till företag och hushåll (dock inte för bostads- och fastighetsköp).

”Innebär det att vi är färdiga? Nej”, sade Draghi i Frankfurt tidigt i juni. Ironiskt nog kan ECB tvingas tillgripa okonventionella metoder i stil med Feds miljardtunga uppköpa av statsobligationer.

Finansmarknaderna jublade och euron försvagades mot dollarn.

Den starka euron har varit en kraftig broms för den europeiska exportindustrin. Draghi har inte behövt förverkliga sitt löfte från 2012 om att ”göra vad som än behövs” för att rädda eurosystemet. De magiska orden som yttrades i ett ödesdigert läge för två år sedan hjälpte sedermera Spanien, Portugal och Irland att återvända till lånernarknaderna för att finansiera sig på kommersiel INGEN MIRAKELMEDICIN, ECB öppnar penningkranarna för fullt, sänker styrräntan och inför straffränt på bankers inlåning. Trots det vill få banker låna pengar till srnå och medelstora företag i södra Europa.

la villkor till rimliga räntor, efter pariastatus och stödpaket.

Kritiker menar dock att det inte är tillgången på kapital som är flaskhalsen i Europa, utan bristen på lovande investeringar.

Bättre på andra håll. Trots fortsatt svag återhämtning i Europa samt oron för en deflationsspiral syns tillväxtutsikter på andra sidan Atlanten. I USA är tillväxten rätt pigg och inflationen närmar sig 2 procent på årstakt.

Det ger centralbanken Federal Reserve utrymme att minska stimulansen; förmodligen slutar Fed köpa skuldebrev från marknadeniår.

Samtidigt vilar hela 1 900 miljarder dollar stimulanspengar hos bankerna eftersom produktiva investeringsobjekt i realekonomin saknas.

En tilltagande inflation i USA kan småningom leda till högre styrränta, som nu ligger vid noll. Bedömningen är att styrräntorna sakta börjar stiga under 2015. Detta kan i sin tur stärka dollarn mot euron, vilket gynnar euroområdet.

Långt minus. I Finland har tillväxten varit noll eller negativ redan i tio kvartal, den längsta perioden sedan 1990-1993, ochäven i år förutspås utebliven eller negativ tillväxt. Problemenär inte bara konjunkturbetingade utan även strukturella, landet ligger nästan sist i den europeiska tillväxtligan. Sam tidigt tilltar välståndsgapet i förhållande till Sverige, som växer tack vare en dynamik och konkurrenskraft som Finland saknar.

Sveriges styrkor är en mångsidigare industriell struktur, samt mindre beroende av enskilda företag (Nokia) och branscher (skogsindustrin) än Finland. I 15 års tid maskerade de numera svaga skogs- och telekomsektorernas styrka underliggande svagheter, och nödvändiga reformer uteblev.

Sjunkande investeringar. De finska investeringarna sjunker för tredje året i rad och den inhemska konsumtionen krymper.

Kreditbetygsinstitutet S&P placerade i april Finland på ”negative outlook” och kan inom två år sänka toppbetyget AAA som Finland haft sedan 2002, och vräka Finland ur den exklusiva klubb där Tyskland och Luxemburg ingår.

Vid årsskiftet överskrider statsskulden EU:s magiska gräns på 60 procent avBNP och kreditvärderarna övertygas inte av de utlovade reformerna.

Finland behöver mera export för att bryta den negativa spiralen. Ett konjunkturbetonat svagt uppsving räcker inte för att lyfta landet från den europeiska jumboplaceringen.

Nedgången i exporten till Ryssland är en delförklaring till problemen, men den börjadelångtinnan Ukrainakrisen. Finlands störstautmaning är att erbjuda nya högt utvecklade produkter och tjänster som är konkurrenskraftiga på en global marknad. =

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 62014