Superhelgen gav besked: EMU:n har landat - på darriga ben

av Peter Ehrström Forum 1998-05, sida 14, 23.05.1998

fter segslitna en maratonlunch på 11 timmar och farsartade utspel har den ekonomiska och monetära unionen fötts.

De s.k.stora frågorna om konversionskurser och EMU-områdets storlek klubbades snabbt igenom. Som väntat består EMU-klubben av 11 stater och även fastlagningen av växelkurserna var odramatisk. Marken står t.ex. i förhållandet 1:3,04001 till tyska marken och 1:0,90642 till franska francen.

Sirkka Hämäläinen utsågs utan kontroverser till direktionsmedlem i Euvropeiska centralbanken ECB, men betydligt svårare var valet av bankchef. Frankrike valde ett nationalistiskt och högt spel om chefsposten och tvingade fram en kompromiss, som tillfälligt sätter Maastricht-avtalets 8-åriga mandatperiod i offside. Förhandsfavoriten Wim Duisenberg valdes visserligen för åtta år, men i praktiken bara för fyra, eftersom han plötsligt börjat känna sig gammal och av “egen och fri vilja valde att samtidigt med utnämningen annonsera sin pensionering efter halva perioden. Därefter tillträder en fransman eller en person som utses av Frankrike, troligen JeanClaude Trichet, om Duisenberg inte ångrar sig. Kompromissen var ett pinsamt ögonblick för Duisenberg själv och för Tyskland, men framförallt för ECB.

Kritiken har iote varit lindrig, framförallt inte i Tyskland där Helmut Kohls knäböjning inför de franska kraven bl.a. beskrivits som ”skamligt politiskt rån” i dagstidningarna Att eftergifterna kan skada Kohl och CDU i de tysk mare vara ense om. Kompromissen hade dock två orubbliga försvarare, Finlands Paavo Lipponen och Sauli Niinistö. De var irriterade över att journalisterna beskrev mötet som farsartat och Lipponen uppträdde påvligare än påven själv när han framhöll att kompromissen var stilig och att ECB:s integritet inte lidit av utnämningstvisten. ECB-direktionen består nu av Duisenberg, tysken Otmar Issing, Italiens Tommaso Padoa-Schioppa, spanske Eugenio Domingo Solans samt fransmannen Christian Noyer, som utsågs till vice ECB-chef för fyra år. Hämäläinen sitter på de små ländernas taburett under de närmaste fem åren. EMU-champagnen korkades, men fick onekligen en fadd eftersmak. ECBchefens opartiskhet i förhållande till politikerna fick ju sig en ordentlig trovärdighetsknäck. Det kan åskådliggöras med Pauline Greens ledare för Europaparlamentets socialister, uttalande att ”vi vet nu alla vad för stags telefonsamtal bankchefen kommer att få mitt i natten och vi vet varifrån de kommer” Det är onödig barlast för ECB vars förebild är oberoende, tyska Bundesbank. Det egoistiska franska utspelet kan också få andra följder,t.ex. som modell när de stora medlemsländerna kräver minskat politiskt inflytande för småstaterna i samband med EU:s utvidgning. Om en av de stora kan strunta i det gemensamma bästa så finns det lite som talar för att de små måste ge avkall på sina nationella hänsyn.

Början kunde alltså ha varit bätt men också värre. Nu är skadan lindrig, men om de europeiska statsmännen verkligen vill få folken bakom EMU, krävs en djupare verklighetsförankring i informationsgången. Det går inte att ”von oben finna kreativa omtolkningar och bortförklaringar i längden utan att dra ett löjets skimmer över hela projektet.Att Duisenberg plötsligt känner sig gammal fast alla förstår att utnämningen var en politisk kompromiss, att Sverige inte duger som EMU-land fast alla vet att det var Sverige som inte ville vara med, att konvergenskriterierna omtolkas till ”att vara på rätt väg” för att få rum med bl.a. Belgien och att kreativa bokföringstekniska manövrar godkänts för att göra Italien, Spanien och (inte minst) Frankrike EMUxlugliga är en dålig grund att stå på. Det är tecken på arrogans att försöka dupera med dumheter istället för att erkänna att EMU i första hand är ett politiskt projekt.

EMU fortsätter nu förverkligas enligt planerna. Genom lämpliga marknadsoperationer förutsätts centralbankerna se till att de marknadskurser, som används vid beräkningen av den officiella ecu-kursen 31.12.1998, motsvarar de bilaterala centralkurserna i ERM, varefter €ecun ersätts av euron till kursen 1:1.

Ingen i dag kan säga om vi gör rätt eller fel. Tidigast våren 2001 ämnar Göran Persson börja diskutera EMUmedlemskapet för Sveriges del igen. Det kan tjäna som en första lägesrapport även för oss. 9 Peter Ehrströ ”Grälet överskuggade viktiga beslut ixten Korkman, generaldirektör för

Ekonomi- och finansavdelninge vid Ministerrådets allmänna sekretariat i Bryssel, kommenterar EMUförhandlingarna för Forum.

Är du nöjd med valborgshelgens förhandlingar och utspel ”Det fattades en hel rad mycket viktiga beslut av vilka självfallet det väsentligaste var beslutet om vilka länder som skall delta i den monetära unionens tredje fas fro.m. 1 januari 1999. De togs också andra mycket väsentliga beslut, men allt det här kom delvis i skuggan av det gräl som gällde ordförandeplatsen för ECB. Det satte ganska mycket sin prägel på mötet, men betydelsen av detta gräl skall dock inte överdrivas. I historieböckerna kommer det på sin höjd att förekomma som en fotnot. Det viktiga var de slutgiltiga besluten om att EMU skall inledas”

Vad var din första spontana reaktion efter superhelgens förhandlingar?

Generaldirektör Sixten Korkman

FORUM NR 5/98