Svensk energi i motvind

av Claus Laurén Forum 1984-20, sida 20-21, 13.12.1984

Taggar: Orter: Sverige Teman: energi

FORUN 20/84 | 20/84 FOÖRUN

SVENSKT ENERGIKUNNAND — en exportpotential med marknadstöringsproblem

Av CLAUS LAURÉN

I Det ser alltså ut som om Sverige hade en produkt att erbjuda, som hela världen med begärlighet borde kasta sig över. nämligen receptet till radikalt minskade energikostnader. både regionalt och globalt sett. Men trots att många stora och lönsamma exportprojekt har lotsats i hamn förefaller ändå den verkliga boomen att låta vänta på sig.

Många har känt sig kallade att försöka förklara det här fenomenet, och följden är att dett finns en mängd motstridiga och paradoxala uttalanden, men knappast någonting som verkligen reder ut det hela.

En av de vettigare analyserna inom det här området, som har nått mina händer. är en skrift av Wolfgang Haufe, marknadssekreterare vid Svenska Handelskontoret i Haag. Den är ingalunda invändningsfri, men innehåller många tunga synpunkter. som kan vara värda att titta litet på.

Exportproblem

När Haufe påpekar, att “den målmedvetna. sveriska energipolitiken saknar sin motsvarighet”, pekar han på någonting mycket centralt. Det är inte första gången, som Sverige har haft problem med export (eller hjälpprojekt) p.g.a. att mottagaren saknat de nödvändiga infrastrukturerna för att verkligen kunna tillgodogöra sig de svenska produkterna.

Haufe kommer fram till att Sverige knappast kan räkna med någon succé då det gäller exporten av energiteknologi och energikunnande, om man inte först riktar in sig på att ”sälja” den svenska energiapolitiken. Han i utgår från att det utländska intresset för Sveriges modell är stort men konstaterar dystert: ”strukturerade och målmedvetna marknadsuppbyggande åtgärder existerar för närvarande

Inom praktiskt taget alla tänkbara delområden ligger det svenska energ i tekniska kunnandet på en unik nivå, internationellt sett. Ändå går det betydligt trögare att sälja svensk know-how än vad man kunde förvänta sig. Hur är nu detta möjligt?

Ekvationen ser onekligen självmotsägande ut: de svenska energipriserna är bland de lägsta i världen, förbrukningen minskar i en takt som inte ens de mest optimistiska tyckarna hade vågat drömma om för något tiotal år sedan, och på innovations- och konstruktionssidan bubblar och sjuder det a hektisk vitalitet.

inte alls”. Det är hårda ord men säkerligen inte helt orättvisa.

Enligt Haufes uppfattning inskränker sig det svenska expertskapet till central energiproduktion, medan det som han litet huddigt betecknar som “individuell förbränning” skulle ligga helt bortom svenskt kompete sområde. Därför borde, enligt honom. de svenska exportansträngningarna som ett slags första steg riktas in på att skapa infrastrukturer lämpade för central produktion.

Nivåskillnader

Det är möjligt att han har rätt, och det är möjligt att han har delvis rätt. En sak är emellertid klar: Haufe trillar i sin analys ner i en fallgrop, som har uppslukat många för honom. Han gör nämligen ingen avgörande, kvalitativ boskillnad mellan å ena sidan lågnivåenergi och å andra sidan högnivåenergi — d.v.s. å ena sidan värme till hushållen och å andra sidan elström till industrin. Min personliga uppfattning är att man överhuvudtaget inte kan diskutera energifrågor på ett vettigt plan om man inte till en början gör denna klara dikotomi.

Varför är då denna boskillnad så fruktansvärt viktig? Om man till att börja med betraktar de avgörande tekniska skillnaderna mellan dessa två begrepp. så ser man att det rör sig om två helt olikartade problemområden.

Lågnivåenergin är numera i främsta rummet en rent byggteknisk fråga. De byggidéer som lanseras i dag och som har vuxit fram ur det senaste decenniets höga energimedvetande, pekar i riktning mot hus som kanppt behöver någon uppvärmning alls. Det är givetvis alldeles för mycket begärt att en ekonom som Wolfgang Haufe skall känna till de absolut se naste landvinningarna inom byggteknikens område, och därför skall han heller inte lastas för sådana svagheter i argumentationen som är helt beroende av tekniska frågor. Samtidigt kan man inte bortse i från att dessa orent tekniska frågos griper in i problematiken och får en avgörande betydelse för resonemangens konsistens.

När Haufe talar om långsiktiga strategier för energiteknisk know-how-export, är han inne på bräckliga resonemang. Det finns mycket starka skäl att anta, att framtidens svenska export inom den här sektorn (jag talar alltjämt om lågnivåenergin) snarare kommer att handla om byggteknik än om fjärrvärmesystem in multimegawattklassen,

När oljekrisen en gång vände upp och ner på alla vedertagna och invanda föreställningar om energifrågor var det ännu bostadsuppvärmningen som stod för lejonparten av den totala svenska energikonsumtionen. Sedan dess har det runnit en del vatten under broarna. och värmeförsörjningen ser mindre och mindre problematisk ut för vart år som går. Redan skrivande stund befinner sig utvecklingen på en så hög nivå. att nybyggen och ROT objekt kan utformas som veritabla energifällor. där uppvärmningskotsnaderna blir så låga att t.o.m. värmepumpsteknologin börjar se en smula bedagad ut.

De stora fjärrvärmesystemen har sitt givna berättigande i dag, d.v.s. vid en tidpunkt då den tröga byggsektorn ännu inte på länge har hunnit ifatt sin egen innovationsteknologi. En inte alltför vågad gissning är emellertid att dessa system har överlevt sig själva inom den närmaste tjugo- eller trettioårsperioden. Och att försöka exportera obsolet teknologi har sällan varit någon god affrär . ..

Då det gäller högnivåenergin kan man avfärda Haufe lika snabbt som han avfär dar själva problematiken. Han kommer nämligen dragandes med ”fusio” som om det vore någotslags trollformel. I själva verket förhåller det sig så med fusionstekniken att vi — med en god portion tur — kan ha den tillgänglig inom några år. Men (och detta kan man inte vifta bort med några trollformler!) det kan också hända att vi aldrig kan tillgodogöra oss denna energikälla.

Nya system för elgenerering

Några verkligt hållbara prognoser visavi fusion går inte att ställa upp av enkla, tekniska skäl, När den fösrta fissionsbomben var konstrue rad, existerade i princip också den fredliga tillämpningen av klyvnings tekniken som koncept. Med fusionen förhåller det sig helt annorlunda, Den första vätebomben gav inga som helst ledtrådar i riktning mot fredliga användningsområden. På denna punkt gäller att den militära och den fredliga användningen av fusion knappt har någonting alls gemensamt. Fusionsforskningen är fortfarande ett högt spel, med enorma insatser, säkra odds och en pott som är så stor att den verkar att vara värd insatserna.

För Sveriges vidkommande är detta den mest problematiska delen av energifrågan. Om man i dag talar om ”energikris” (med blicken riktad mot framtiden) måste man rimligen avse just frågan om elförsörjningen, och inte energiförsörjningen i största allmänhet. På sina håll i världen — bla. i USA — satsas det en del pengar på okonventionell forskning om tekniker att transformera lågnivåenergi till elström. Den ammoniakbaserade turbinen är redan ett faktum, och det forskas vidare inom området.

Det verkar långt ifrån omöjligt att framtiden kan bjuda freon-, kväve- eller kanske, rent av. CO,-baserade system för elgenerering. I det här fallet handlar det om slutna, miljövänliga konstruktioner, som i likhet med en tarditionell ångturbin utnyttjar drivgasens fasomvandlingsenerg i till elframställning. Kanske någonting värt att satsa på från svenskt håll? Intresset för fusionsenergins möjligheter verkar ju ganska lamt i Sverige…

Frågan är om inte en sådan forskning kunde vara värd en del på exportmarknaden, den dagen då fusionsdrömmarna har grumlats eller grusats.

USA tittar mot Sverige

Från amerikanskt håll har ganska stort intresse visats för de svenska energilösningarna. Det kan vara givande att jämföra de synpunkter som ges från USA-håll med Wolfgang Haufes uppfattningar.

Medan Haufe i huvudsak uppehåller sig vid megawattkoncepten och (på obskyra grunder) underkänner svenska “individuella” värmesystems, strirrar amerikanarna i storögd häpnad på utvecklingen inom svenskt småhusbyggeri. Och inte ett ord nämns om fjärrvärmesystemen!

Haufe talar om planering och styrning, men amerikarnarna talar om marknadsföring och design. Ordet “affordability” spelar en viktig roll i den amerikanska vokabulären — det skulle väl närmast översättas till ett nusvenskt ”köpvänlighet” (fy, för det fula ordet!).

I en essä, som betitlats ”The Issue is not Technology — it’s Marketing” reder Paul F. Kando ingående ut den amerikansa synen på energi- och byggnadsfrågor. Hans uppsats bygger i sin tur i stor utsträckning på

Sverige har överkaPpacitet i energiproduktionen och låga elpriser. Detta är ett bevis för ett gediget energikunnande. Ändå är det svårt att exportera detta kunnande.

det utredningsarbete som Lee Schipper bedrivit rörande svensk energiteknologi. Schipper är forskare vid Lawrence Berkeley Laboratory, University of California, Berkeley, och belönades 1978 med kungamedaljen för sina insatser som forskare.

Enligt Kando är ”affordability” det grundbegrepp som man måste utgå ifrån, då det gäller den amerikanska marknaden. De vulgäruppfattningar om amerikansk genomsnittsstandard som sprids genom tvåloperorna har mycket begränsad täckning i sinnevärlden (Dallas är mycket köpstarkt — de måste dock medges!). I själva verket har USA under de senaste åren upplevt en kännbar standardsänkning, Genomsnittsfamiljen, som ännu 1978 håde råd att köpa och avbetala ett genomsnittshus, är i dag tvungen att sänka sina anspråk med 20 procent.

Statustänkande

Hela frågan om energibesparing hamnar på grund av detta ekonomiska läge i ett ganska dystert ljus. Långsiktiga vinster genom låga energikostnader intresserar inte köparen i nämvärd grad, trots att energipriserna är höga i USA (11 cent/kWh motsvarar i dag omkring 90 öre/kWh!). Vad man i främsta rummet låter sig ledas av är husets pris och lånebild. Energibesparing är enligt Kando ett dåligt försäljningsargument i dagens USA.

Den marknadsföringsstritegi som Kando rekommenderar är ytterst primitiv: Appellera till köparens behov av exklusivitet och elegans, håll priset lågt (på bekostnad av kvaliteten!) och glöm det där med energibesparingen! Amerikanen av i dag tänker inte rationellt utan i konservativa symboler, hävdar Kando. ”How else can we elect an actor for the presidence. And vote for him even as we disagree with much of what he stands for?” Samtidigt stöder han tanken på försäljning av svensk huskvalitet i USA och hänvisar därvid till Schipper som anser att amerikanska småhus utvecklingsmässigt befinner sig på ”medeltiden” jämfört med den svenska standarden.

Han pekar också på ett synnerligen viktigt problem för den svenske hus försäljaren; de största pengarna och den största köpviljan finns i sydstaterna, medan de svenska husen är anpassade till ett kallt klimat. De här betyder, att stora modifikationer är av nöden, då det gäller den viktigaste delen av USA-makrnaden — modifikationer som kanske kunde göra husen billigare utan att komfort och bokvalitet egentligen försämras. Och exklusiviteten får man absolut inte glömma — i USA är det viktigare att imponera på släkt och grannar än att ha varmt och skönt på vintern.

ERA, ÅA 2 21