Svensk sjöfart i motvind

av Putte Kråkström Forum 1983-03, sida 15-17, 16.02.1983

Taggar: Teman: sjöfart

3/83 FRU | “Av PUTTE KRÅKSTRÖ verige utkonkurrerade av fartyg so går under lågpristlägg. När det. gäller. transpörter,sc kräver en långt .gående’sp cialisering och anpassnic nordiska förhållanden»k . hågra svenska. skeppsägå ”förtfarände hävda s handelsflott seglar i motvind

Sedan 1976 har den en gång så ståtliga svenska handelsarmadan som framför allt under 60-talet kammade hem marknadsandelar på världshaven med hjälp av progressiv, välanpassad marknadsföring och tekniskt moderna fartyg decimerats med innemo 70 procent.

Den närmaste framtiden ser inte bättre ut. Vid årsskiftet beräknades det privatägda svenska tonnaget till ca. 3,7 milj. ton dw. I slutet av detta år kan motsvarande siffra ligga under 3 milj. ton.

MN Kungarikets skeppsredare har en enkel och redan välkänd förklaring till den dystra utvecklingen: ökade lönekostnader och en allt hårdare internationell konkurrens, framför allt från rederinationer med bekvämlighetsflagg. Men finns det liv finns det hopp. Än förfogar Sverige över sjöfarare som inte tappat modet utan tror på en åtminstone något ljusare framtid.

Ett exempel är Gorthons Rederi 15

F RUN

AB i Helsingborg, det enda av landets rederier med omfattande internationell verksamhet som fortfarande har kvar hela sitt tonnage under blågul flagg.

• Vår grundinställning är att svenska affärer skall skötas med svenska fartyg, under svensk flagg med svensk besättning och jag tror att den uppfattningen delas av vår industri säger rederiets verkställande direktör Olle Berglund.

• Visst ligger det väl en hel del blågul ideologi över det hela men för mig ter sig tex. tanken att börja trafikera Norrlandskusten med båtar under bekvämlighetsflagg som helt främmande.

• Vi hoppas naturligtvis att det sunda förnuftet till slut skall slå igenom och den svenska sjöfarten skall få en chans att anpassa sig till det internationella kostnadsläget.

Med detta vill Olle Berglund inte dra ett streck över de mörka skuggor som ligger över de svenska fartygens bokslut.

• Många av våra redare har fått hala flaggan för gott och vi som är kvar har avsevärda bekymmer. I dag finns det inget land där skeppsägarna har så stora utgifter för befattningarna på sina handelsfartyg som Sverige.

• Det är inte ovanligt att våra utländska kunder undrar varför vi envisas med att stanna kvar under världens dyraste flagga.

När man ser på kostnadsutvecklingen är det inte så svårt att förstå varför gorthonkunderna ibland ställer sig frågande inför rederiets logik. Sedan 1972 har personalkostnaderna för en befattning ombord stigit med nästan 700 procent.

I princip håller jag med om att utvecklingen, som ger sjöfolk mer ledig tid på land är ett steg i rätt riktning. Tyvärr har det hela gått för snabbt och de stora kostnadsökningarna har blivit för tunga för den svenska sjöfarten, säger Olle Berglund, VD för Gorthons Rederi AB.

1 - Före devalveringen gjorde vi en utredning som visade att vi årligen skulle kunna spara i genomsnitt 1000 000 SEK per fartyg om vi skulle registrera vårt tonnage i tex Singapore.

Det är inte enbart löneökningar som förorsakat de stigande personalkostnaderna.

Sverige är i dag det enda land där arbetsmarknadsavtalet tillåter sjöfolk att ta ut hela sin övertidsersättning i form av kompensationsledighet.

• I praktiken innebär det att svenska sjömän tillbringar halva året på land och åtnjuter någon form av betald semester eller annan ledighet.

• Detta leder i sin tur till att vi måste ha dubbel besättning till alla våra fartyg, berättar Olle Berglund.

Under samma tidsperiod som lönehöjningar och arbetsmarknadsavtal ökat rederiernas kostnader har också de sociala avgifterna trissats upp.

• Jag ser egentligen bara två möjligheter till att få bukt med våra kostnader och återställa vår konkurrenskraft. Det ena är att minska antalet anställda per befattning, det andra att eliminera en del av utgifterna till samhället genom att tex jämföra sjöfolk med byggnadsarbetare i utlandstjänst.

• Dessvärre ser det ut som om bägge alternativen skulle stöta på lika hårt motstånd.

Specialfartyg bär sig

De svenska redarnas enda möjlighet att i dag konkurrera med fartyg under bekvämlighetsflagg är att seg la med moderna båtar som möjliggör snabba, säkra transporter och rationell godshantering.

• Vi gör tex allt för att spara pengar vid lastning och lossning, förklarar Olle Berglund.

Därför är de flesta svenska fartyg, som fortfarande kan uppvisa någon form av lönsamhet, byggda för specialtransporter. Saléns har mer och mer gått in för kyl- och frysvaror och Walleniusrederierna bygger största delen av sin verksamhet på fartyg konstruerade för att frakta bilar.

Gorthonrederiets flotta som består av 11 fartyg på sammanlagt 95 000 ton dw är anpassad för skogsprodukter.

Dessvärre leder den långt gående specialiseringen till stora kapitalkostnader som inte precis gör livet lättare för de svenska redarna.

• För att kunna erbjuda en god service måste vi hålla oss med ett modernt tonnage anpassat till våra kunders behov.

• Medelåldern på våra fartyg är i dag omkring sex år och inte en enda av våra båtar har seglat mer än tio år, säger Olle Berglund.

Tyvärr medför de strikta kraven att båtarnas användningsområde blir begränsat och detta gör i sin tur att

ROTTERDA — FRU 18.907.052 25.293.580 32.041.731 37.642.230 43.269.371 49.320.431 54.543.090 56.250.860 56.200.00 svenska fartyg inte alltid är attraktiva på andrahandsmarknaden.

• Sannolikheten för att en redare i Fjärran Östern är villig att betala för extra isförstärkning är relativt liten, förklarar Olle Berglund. - Därför är det speciellt viktigt att våra fartyg tjänar sina pengar på seglation.

• Moderniseringen av tonnaget har också medfört att många svenska redare tvingats sälja sina fartyg under dåliga marknadsförhållanden, vilket naturligtvis också gett förluster.

51.100 60.080 75.749 87.949 95.729 107.218 118.059 130.210 140.50 - På sikt är vi helt enkelt tvungna att förlänga utnyttjandet av våra fartyg. Varken vi eller våra kunder har råd med den snabba utvecklingen säger Olle Berglund.

• Vi måste helt enkelt hitta en bättre kombination mellan ekonomisk och teknisk livslängd på vår flotta.

Lågprisbåtarna utvecklas

De svenska redarna är inte en samma om att beställa nya och bättre fartyg. Också båtar som går under bekvämlighetsflagg befinner sig under en ständig utveckling.

Olle Berglund tror ändå inte att de svenska sjöfararna löper risk för att bli helt utplånade.

• Jag har svårt att tro att lågprisredarna skulle kunna plocka fler marknadsbitar ifrån oss. Ä andra sidan måste vi förstå att också de svenska fraktbeställarna är prismedvetna och havet är ju fritt.

• Jag tycker ändå inte att konkurrensen skall betraktas som enbart negativ. Den hindrar oss från att slumra till och driver oss till en fortlöpande utveckling.

• Huruvida vi lyckas behålla våra marknadsandelar beror till en stor del på hur vi manövrerar här hemma. Inte enbart genom att följa marknadsutvecklingen utan också på det politiska och fackliga planet.

Gorthonbolag i Singapore

Trots att Gorthons gör allt för att också i framtiden kunna segla under svensk flagg har företaget tvingats kasta sina blickar utomlands.

—- Vi har bildat ett bolag i Singapore men det betyder inte att vi skulle ha fått tillstånd att köpa eller sälja befintliga Gorthon-fartyg till det bolaget, säger Olle Berglund.

• Ä andra sidan måste vi följa me utvecklingen och om båtar under bekvämlighetsflagg «skulle börja plocka alltför stora andelar ifrån oss kan vi inte bara sitta passivt och titta på. Den svenska regeringen har intagit en mycket restriktiv hållning när det gäller utflaggning och inget tyder på att man skulle lätta på bestämmelserna.

• Jag anser att regeringens sjöfartspolitik i många avseenden varit alltför stelbent och i en del fall har detta inneburit ödestigra följder för svenska redare.

• Alltför ofta har man tvingats hålla kvar olönsamma fartyg som stått på försäljningslistan, vilket inneburit att många redare dragit på sig onödiga förluster. I andra fall har man tvingats att sälja fartyg till underpriser.

• Om regeringen tillåtit utflaggning av olönsamma fartyg, så att redarna kunnat vänta med försäljningen tills marknadsläget blivit gynsammare tror jag att man kunde ha räddat en stor del av den svenska handelsflottan som nu gått förlorad, säger Olle Berglund. O um nu 17