Svenska ekonomer: Produktiviteten negativ i industriländer
av Henric Borgström Forum 2019-09, sida 22-23, 21.11.2019
Taggar: Teman: produktivitet
Ökningstakten har gått ned under nollstrecket i både Finland och Sverige. Av tolv länder är det bara i Sydkorea och Tyskland som produktiviteten ökat när hänsyn tas till de kreativa näringarna.
Produktiviteten har avtagit starkt i flertalet av västvärldens industriländer efter finanskrisen 2007–09. Detta enligt det traditionella måttet BNP per invånare räknat på arbetskraft och kapital per timme. Om vi dessutom lägger till företagandets kreativa sida, bland annat entrepenörskapet, har produktiviteten under 2010-talet utvecklats till att bli negativ i Finland, Sverige, USA, Storbritannien, Frankrike, Schweiz och Nederländerna.
Det är Industrirådet i Sverige, som drivs av företagens, tjänstemännens och industriarbetarnas organisationer gemensamt, som låtit tre välkända svenska ekonomer utarbeta en djupgående studie. Detta tillsammans med Juhana Vartiainen som sitter i riksdagen för Samlingspartiet i Finland.
Ekonomerna anser att det utvidgade BNP-måttet kallat multifaktorproduktiviteten bättre speglar den nya teknikens intåg. Denna beaktar de bidrag modernare teknik, organisation och marknadsanpassning ger.
Ingen debatt. Perioden efter finanskrisen för tio år sedan (som utlöstes av Lehman Brothers kraschen) har varit oerhört svag. Märkligt nog har en debatt om den vikande tillväxten varit tämligen frånvarande i Sverige, skriver ekonomerna, och vill framhålla de långa vågorna i konjunkturen samt spridningen av ny teknologi.
De pekar på att USA sedan 1854 haft 33 cykler och alltså upplevt 33 recessioner, då definitionen på recession är två kvartal i rad med minskad BNP. Den längsta recessionen varade i 65 månader på 1870-talet i USA. Den längsta högkonjunkturen, Clintonåren 1991–2000, innebar uppgång i 120 månader. Det ser nu ut att slås sedan uppgången startade sommaren 2009. De flesta cykler har varat 4–5 år.
Slående är hur spridningen av ny teknologi varit en bärande kraft för många konjunkturförlopp, men också att mognadsfasen dröjde olika i land efter land. Intressant är introduktionsåren för de viktigaste milstolparna av 830 kartlagda: ångmaskiner 1788, järnväg 1825, telegrafi 1835, telefoni 1876, el 1882, person- och lastbilar 1885, flyg 1903, stål/syrgasprocess 1950, mobiltelefoni 1973, PC 1973, magnetröntgen MRI 1977 och internet 1983.
En amerikansk studie visar att hälften av de undersökta länderna tidigare tagit till sig den nya teknologin efter 45 år. För de fyra senaste har det dock bara tagit cirka tio år. Detta kan komma att innebära att skillnaden mellan rika och fattiga länder utjämnas.
Men författarna påpekar också att innovationer inte behöver vara teknologiska. Nya affärsmodeller, metoder för marknadsföring samt begreppet varumärke har också lett till framväxten av högproduktiva företag.
Från herrmode till molntjänster. Ett belysande exempel är hur Italien på 1970-talet revolutionerade herrmodet och skapade högavkastande företag i en i övriga industriländer krisande textil- och konfektionsbransch. Moderiktiga accessoarer och handväskor är en annan bransch. Globaliseringen har minskat handelshinder (fram till nyligen), transaktionskostnader har också minskat vid sidan om ökad snabbhet i information och kommunikation.
En sammanställning visar att före finanskrisen hade USA, Storbritannien och Sverige en stark tillväxt i produktiviteten (per arbetad timme). Åren 2010–14 föll den mest i dessa länder.
Digitalisering har pågått i ett halvsekel och går nu in i en ny era med molntjänster, AI (artificiell intelligens), e-handel, mobilt internet, maskininlärning och IoT (internet of things). Författarna refererar till en studie av konsultbyrån McKinsey som ännu inte hittat påtagbara effekter av dessa i statistiken.
Henric Borgström text
Läs hela artikeln i papperstidningen.