Sverige på väg ut ur krisen

av Olle Bolang Forum 1983-14, sida 14-17, 21.09.1983

Taggar: Orter: Sverige Teman: ekonomi

F RUN 83 oo 14/83 F RUN

Hemelektroniken fortfarande viktig

VD Antti Lagerroos vill dock hela tiden betona, att man inte håller på att vända den traditionella hemelektroniken ryggen. Förra året inleddes samarbete med Sovjetunionen. Salora skall utveckla färgtelevisioner för den sovjetiska marknaden. Hur produktionen skall fördelas de två länderna emellan är ännu inte avgjort.

När denna intervju görs är Lagerroos redo att åka i väg till världens största hushållselektronikmässa, Funkausstellung i Berlin.

Salora har inte enbart positiva erfarenheter av tidigare berlinmässor. Det var här som företagets problem med den tyska TV-marknaden började för två år sedan. Västtyskarna hade just satt igång med TV-sändningar med stereofoniskt ljud och Salora introducerade sin stereoTV-version. De tyska konkurrenterna försökte domstolsvägen hindra Saloras ankomst genom att hävda, att den finländska TV-apparaten var tillverkad i strid med tyska patent. Tvisten avgjordes efter flera månader till Saloras förmån, men processen fördröjde i alla fall Saloras tyska försäljning.

• Problemen är avklarade vid det här laget och Västtyskland utgör en växande marknad. Jag kan inte se att några liknande konflikter nu skulle vara under uppsegling.

Fjärran länder lockar inte

Många TV-tillverkare flyttade under 70-talet en del av produktionen till Sydostasien till följd av lägre lönekostnader i den här världsdelen. En av Saloras strategiska missar från 70-talet var de tidigare chefernas beslut att bygga en TV-fabrik i Afrika. Efter den affären där fabrikens förluster översteg omsättningen har inga nya produktionsanläggningar uppförts i utlandet.

I stället säljer Salora know-how. I Indonesien, Grekland och Portugal tillverkas televisioner på licens från den finländska bolaget. 35 miljone mark inbringade den verksamheten i fjol.

• Fabriker utomlands ingår inte i vår strategi, säger Lagerroos. Vi har ingen lust att förlora pengar den här vägen. Vi förblir stationerade här i Finland. 14

Av Olle Bolang

Ar Sveriges ekonomi att likna vid den pålitliga ardennern som nu efter en snabb hästkur åter börjar dra det tunga lasset i Norden? Eller är den svenska ekonomin snarare en uttjänt hästkrak som fått en stimulerande dos före avfärden til marknaden och visat vitalitet genom at grannspiltan?

Den finländska skogsindustrin säger att den svenska kraftigt ökat sina marknadsandelar efter fjolårets stordevalvering. Den svenska skogsindustrin parerar med att säga, att man återtagit de marknadsandelar man hade i mitten av 70talet. Allt beror på vilka utgångspunkter parterna har i sina statistiska jämförelser.

H Många frågar sig om Sverige är på väg att rekordsnabbt hämta sig från sin ekonomiska sjuka, återerövra marknadsandelar och råda bot på sina finansiella obalanser. Svaren varierar med vem man frågar, och hur ma frågar. Finansminister Kjell-Olof Feldt säger till Forum: —- Utan tvivel ha svensk exportindustri nu börjat dra fördel både av 1981 och 1982 års devalveringar, samt av den svagt uppåtgående internationella konjunkturen. Men vi befinner oss fortfarande mitt i denna återhämtningsprocess och vi har ännu inte nått den punk sparka närmsta fåle sin plötsligt påkomn där man kan säga att vi lyckats.

Han understryker att mycket återstår av devalveringarnas eftervård och ger i korthet dessa fakta:

HB Relativt måttliga kostnadsökningar under 1983 och en inflationsutveckling som är något bättre än man i finansdepartementet hade hoppats på i början på året med tanke på den kraftiga nedskrivningen av den svenska kronan förra hösten. ”Om ingenting oförutsett inträffar hamnar vi mot slutet av året på en inflationstakt, räknat på årsbas, på strax under 994. Vi hade tidigare knappast räknat med att komma ned under 10946. ÄN HAR SVERIGE

Visst har svenskama erövrat marknadsandelar, men . . .

EN LÅNG VÄG KVAR ATT GÅ

EN Regeringens klart aviserade målsättning är att tvinga ner inflationen till ca 44 under nästa år, vilket innebär att kostnadsnivån för 1984 kommer att ligga drygt 694 över genomsnittet för 1983. Detta skulle, enligt finansministern, ge ett lönekostnadsutrymme på plus 794, inräknat påslag för produktivitetshöjning och bättre resursutnyttjande. (Och inom parentes kan nämnas att de svenska statstjänstemännen som var först ute med sina lönekrav inför 1984 års avtalsrörelse krävt 8-10 96, samt att den svenska landsorganisationen, missnöjd med ändringen av skatte skalorna, mullrat om lönehöjningar på över 1124)

HEN Finansminister Feldt understryker att inflationstakten i Sveriges konkurrentländer redan är nere på nivån 3 till 4 4 och att Sverige också måste ner på denna nivå om inte fördelarna med den senaste devalveringen skall försvinna. Finland och Sverige har just nu ungefär samma inflationstakt. Men många, inte bara den politiska oppositionen utan också flera fackliga företrädare, ifrågasätter om regeringen Palme skall kunna pressa inflationen till önskade 492, och några ” expansionister” hävdar att man inte ens bör försöka.

Ty det finns starka röster inom den svenska arbetarrörelsen för att man skall sätta kampen mot arbetslösheten före inflationsbekämpningen. Så långt det dagsaktuella läget.

Botemedel för svenska sjukan?

Men för att den allmänna frågeställningen om Sverige är på väg att snabbt bota sin ekonomiska sjuka skall få någon substans, måste man först analysera vari ”den svenska sjukan” består. Den är ingalunda enbart ett utslag av det faktum att de offentliga utgifterna, inräknat transfereringar, motsvarar ca 70 96 av BNP. Det finns faktiskt hädiska ekonomer som menar att Sverige hade haft råd med denna gigantiska rundgång om bara allting blivit vid vad det var - dvs att 1960-talet fortsatt genom hela 70- och 80-talen.

Men sedan Sverige drabbades av den första oljeprischocken 1973-74 har landet genomgått flera ekonomiska utvecklingsfaser helt olika dem i grannländerna och inom OECD, samtidigt som den internationella lågkonjunkturen självfallet också på verkat det svenska exportklimatet. Först kom den målmedvetna överbryggningsfasen då Sverige, mer än kanske något annat land inom OECD, försökte slippa ifrån sina akuta anpassningsproblem till den uppkomna situationen genom att målmedvetet fortsätta som om ingenting hänt.

Dåvarande socialdemokratiske finansministern Gunnar E. Sträng tog de internationella rekommendationerna på allvar och försökte genom statligt lagerstöd, stöd till företag som behöll sin arbetskraft, utbildningsstöd etc överbrygga den djupa - men som man trodde tillfälliga konjunktursvackan. Tanken var att Sverige skulle ligga först-med intakta arbetskraftsoch produktionsresurser i de gamla, säkra exportindustrierna när högkonjunkturen återvände. Men konjunkturuppgången dröjde. De uppbyggda lagren tvingades man så småningåm sälja med stora förluster. Och til några av de stora exportsektorerna — tex varv och järngruvor - återkom aldrig någon efterfrågan. Sverige hade dragit på sig ett enormt fördröjt strukturproblem. Och därmed gled landet in i fasen med de stora huggsexorna.

Enorma lönelyft

Genom =<:överbryggningspolitiken hade den svenska arbetarrörelsen visserligen fått känna av inflationen men inte efterfrågebortfallet. Sverige genomled i mitten på 1970-talet ett par år med rekordstora lönekostnadsstegringar som i Finland skulle ha betecknats som ”sanslösa”. Och efter arbetstagarnas huggsexa kom industriledarnas. Den hösten 1976 nytillträdde centerpartistiske industriministern Nils GC. Åsling öppnade sin beramade akutmottagning. Miljarderna började rulla till varv, stålverk uyjnnunuununny)j nn — — —- — — — SÅ Ö tt t 15

F RUN 14/83 14/83 F RUN

SVERIGES EKONOMI 1974-8 index 1974=100

Transfereringar till bushåll efter skatt

Källa: Stiftelsen marknadsekonomiskt alternativ för Sverige (MAS) bakom vilken står företrädare för de tre borgerliga oppositionspartierna.

järngruvor och skogsindustrier -i det sistnämnda fallet mest till de förlustföretag som stod den bondekooperativa rörelsen nära.

Inte förrän med 1980-talets ingång gled Sverige långsamt och motvilligt in i en åtstramningsfas. På samma gång som statens ymnighetshorn hade flödat stagnerade nämligen statsinkomsterna. Budgetunderskottet växte lavinartat.

”Svenska sjukan” är således inte bara en åkomma utan flera och för att få svar frågan om Sverige är på väg att återhämta sig måste man dela upp de olika ”sjukdomsmomenten” ungefär så här:

Konjunkturella. Företagsstrukturella.

Bransch- och samhällsstrukturella. Politiska.

Om man ett ögonblick stannar inför ingressens liknelse med den skröpliga hästen, så är den stimulerande dosen som åsyftas förra höstens rekorddevalvering av den svenska kronan med 16 24, och fålen i grannspiltan som blivit svårt sparkad - den finländska trävaruexporten.

16

Begränsad återerövrin - Men vad som egentligen inträffat är att Sverige tack vare devalveringarna börjat återta marknadsandelar som man tidigare förlorat, säger Lars Strängh, verkställande direktör i Svenska Sågverks- och Trävaruexportföreningen. Den återerövringen började ske redan under 1982, tack vare föregående devalvering, men på ingen av de stora avsalumarknaderna hade då Sverige återtagit de marknadsandelar som landets sågverksindustri höll under 1970-talets första hälft.

Sveriges marknadsandelar i genomsnitt 1970-75 1982 Storbritannien 29 26 Danmark 69 61 Holland 48 41 Frankrike 35 29 Västtyskland 28 21

Och även om återtagandet av marknadsandelar fortsatt i år så ä den långsiktiga frågan för Sveriges ca 400 exportsågar om man skall kunna behålla vad man återfått, snarare än om man skall kunna öka sina andelar ytterligare. Direktör Strängh påpekar att de uppgörelser som träffats med virkesleverantörerna i Sverige innebär skogsprishöjningar på 12-15 94, och att konkurrerande finländska sågverk kanske inte behöver räkna med lika snabbt stigande råvarukostnader. Vidare motsvarar fortfarande de finländska lönekostnaderna, inräknat arbetsgivaruvgifter och andra pålagor, bara 7094 av de svenska. Även om de båda nordiska länderna har ungefär samma inflationstakt med motsvarande lönekrav så försvinner ändå det svenska devalveringsförsprånget steg för steg.

Går man därefter till nästa varuområde där Sverige och Finland konkurrerar intensivt på världsmarknaden massa och papper - så kan man notera att huvuddelen av denna export sker i dollar, medan trävarorna till Västeuropa säljs i svenska kronor, och att därför inte den svenska devalveringen har samma konkurrenseffekt. Däremot har den svenska pappers- och cellulosaindustrins lönsamhet förbättrats markant. Detta var också av nöden.

Som en följd av den politik som skisserats ovan fördröjdes den svenska strukturomvandlingen inom massa- och pappersindustrin i flera år men den har nu ägt rum.

Avmagringskur

Bo Wergens, verkställande direktör i Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen noterar, att bla skärpta miljökrav och den pressade marknadssituationen lett till att den svenska massa- och pappersindustrin de senaste fem åren ”magrat högst påtagligt”. Om man räknar Sveriges totala årliga massakapacitet, inte bara den som säljs som massa utan också den som pumpas över direkt til intilliggande pappersbruk, så har denna kapacitet sjunkit från 11,5 miljoner ton 1978 till 9,4 miljoner ton i år.

Vidare poängterar Wergens, att den kvarvarande svenska massaindustrin består av större och konkurrenskraftigare enheter, då det så gott som uteslutande varit små, äldre och omoderna anläggningar som slagits ut.

En del av den svenska massaindustrins tidigare problem med konti nuerlig virkesförsörjning har reducerats avsevärt tackvare den minskade totala volymen. Man bör samtidigt hålla i minnet att taket för den sammanlagda exporten sänkts något - Sverige har en inte föraktlig hemmamarknad.

Finlands bekymmer, sett med svenska ögon, är snarast att finna avsättning för den stora volymen papper som landet nu har kapacitet att producera. Hindren utgörs därvid inte av ökad konkurrens från Sverige, utan av de regler som de importerande länderna i Västeuropa sätter upp till skydd för sin egen pappersindustri och sysselsättningen inom denna,

Också Finland drar nytta

Ser man slutligen på ett område där Sverige och Finland samarbetar i stället för att konkurrera - bilindustrin - så finner man att även Finland dragit fördel av att Sverige stärker sin internationella konkurrenskraft. Men åter igen är det snarare fråga om en strukturell anpassning från svensk sida och knappast den direkta följden av en internationell konjunkturuppgång eller av de svenska devalveringarna.

Sten Wennlo, chef för Saab-Scanias personbilsdivision i Nyköping, säger till Forum - Den internationella bilkonjunkturen har varit mycket svag och är fortfarande darring. Ändå producerar Saab-Scania vid sina fabriken i Sverige och Finland så många personbilar som man kan. Produktionstakten ligger nu på 105 000 vagnar per år mot 76 000 1978. Investeringar görs för att ytterligare höja kapaciteten.

• Förklaringen är att Saab med sina modeller lagt sig i ett segment där köparna är mindre konjunkturkänsliga än i andra. Självfallet har de svenska devalveringarna haft en gynnsam inverkan på priser och lönsamhet, liksom den starka dollarn. Men den avgörande betydelsen ligger i produktutformningen, vilket bevisas av att efterfrågan på våra dyraste modeller mer än fördubblats.

Sten Wennlo påperkar att USA nu gått om Sverige som Saabs största enskilda marknad med ca 30000 sålda vagnar per 12-månadersperiod, mot 27000 i Sverige. Ca 30000 av Saabs totala produktion på 105000 vagnar görs i Finland, som ”konsumerar” ca 6 000 Saabar.

Det främsta hotet mot Saabs framgångar ligger inte i valutakursföränd ringar eller i intensivare konkurrens från andra bilfabrikanter utan i överraskande fiskala åtgärder från köparländernas regeringar. Höga procentuella påslag drabbar dyrare bilar hårdare än billiga modeller (en förklaring till att de norska och danska marknaderna nu håller sig kring 2500 vagnar vardera för Saabs räkning). Skatteregler, även möjligheter till bilavdrag och taxering av förmåner för olika bilklasser, avgifter, acciser etc styr bilmarknaden mer än köparnas preferenser.

En bit på vägen

Sverige har tagit flera steg på återhämtningens väg, men ännu har landet en god bit kvar innan man kan säga att en återhämtning skett.

Devalveringarna har gjort det möjligt för vissa traditionella svenska exportindustrier att återta marknadsandelar. Men om resultaten skall bli bestående krävs en utomordentligt noggrann eftervård. Flertalet ekonomer tippar att det blir ytterst svårt för den svenska regeringen att nå inflationsmålet 44 under 1984 och att inflationen troligen kan bli den dubbla. Därmed försvinner en god del av den uppnådda devalveringseffekten.

Sverige har 6-7 år för sent genomfört en del av den strukturella anpassningen som borde ha skett direkt efter den första oljeprischocken. Men mycket återstår, det visar tex den eviga följetongen med neddragningar av produktionen hos den statliga textilkoncernen Eiser, i

Svenska Varv, LKAB osv. Branschstrukturellt har Sverige en lång väg att gå innan man kan börja tala om återhämtning och finansminister Feldt påpekar att trots den exportökning som kunnat avläsas har sysselsättningen inte ökat. I stället stiger arbetslösheten och är nu den högsta under hela efterkrigstiden.

En del privata svenska koncerner har drivit igenom en radikal och framgångsrik anpassning till nya marknadsförhållanden. Dit hör sådana välkända företag som Volvo och Saab-Scania, Asea, Ericsson, Flectrolux och Skånska Cementgjuteriet (som på utländska marknader funnit ersättning för den minskade byggaktiviteten i Sverige). Men många privata företag kämpar fortfarande med svåra strukturproblem och inom statliga företagssektorn har både anpassningsförmågan och viljan varit märkbart sämre. Aven företagsstrukturellt har Sverige en bit kvar att gå.

Politiskt kan man alls inte tala om någon återhämtning, snarare om en allt snabbare snurrande nedåtgående spiral. Den 4 oktober skall svenska småföretagare samlas i en massdemonstration utanför riksdagshuset mot löntagarfonder och regeringen Palme. Något sådant har inte hänt sedan bondetåget den 6 februari 1914. I en sky av anklagelser bryter LO, arbetstagarna, det traditionella mönstret med centrala förhandlingar med SAF, arbetsgivarna. Den internationellt berömda svenska modellen grundad på ”Saltsjöbadsandan” från 1938 är död. Sverige går mot total politisk konfrontation. Tyvärr.

Produktionsutvecklingen inom sågvaruindustrin i tre konkurrerande områden.

index 160 1970-100

FLN ; NeEritisk Columbia WW 140 AN SIN NA 120

Få 100 s ; Korg —- 5 för TN RR w ”sgort 60 1974

SFinland X N AA CS NÅR 5 ”, penn” gen

Sverige

PR RR rr ”,

Källa: Svenska Sågverks- och Trävaruexportföreninge 17