Sverige rensar budgeten : Ny modell för svensk bostadsfinansiering
av Claus Laurén Forum 1987-07, sida 26, 16.04.1987
SVERIGE RENSAR BUDGETEN:
Ny modell för svensk bostadsfinansiering
Nya idéer om statlig finansiering breder ut sig på de svenska regeringskanslierna. Man tar I allt högre grad avstånd från tanken att all statlig verksamhet måste finansieras via statens budget. Det första exemplet ä bostaasfinansierngen.
tatens Bostadsfinansieringsaktiebola (SBAB), som grundades i decembe 1984, fungerar som ett slags pilot för dessa idéer. Här kan man se ett exempel på ett alltmer avreglerat och fritt finanstänkande inom strikt statliga ramar. Förebilder kan man hitta bl a i Japan.
— SBAB grundades för att avlasta statsbudgeten de finansiella åtagandena inom bostadsbyggandet, säger Sune Jussil, VD för företaget.
— Det är en medveten och klar strategi hos de svenska statsmakterna i dag att rensa ut bankverksamhet ur statsbudgeten. Vår uppgift är att låna upp pengar på kapitalmarknaden genom att ge ut obligationer. Pengarna lånar vi sedan ut genom Bostadsverket, dv s Bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna, ett statligt verk. Man kunde säga, att vi i viss mån påminner om Stadshypoteksinstitutionen i vår kreditverksamhet.
— Våra lån är avsedda att finansiera de s k sekundärlånen dv s nivån över bottenlånen. Vi strävar till att hålla samma räntenivå som bottenlånen. Det har vi åtminstone hittills lyckats med, utan att lönsamheten försämrats.
God säkerhet
De direktiv, som SBAB har att rätta sig efter, kräver att bolaget fungerar i stort sett som vilket kormmersiellt finansinstitut som helst. Det skall inte stöttas med subventioner eller väldiga garantibelopp, utan bör i stort sett kunna stå på egna ben. Den statliga garanti, som SBAB skall klara sig på, uppgår till en miljard SEK, vilket är ganska anspråkslöst sett mot verksamheten som helhet. — Det kunde kanske synas, som om säkerheten för våra lån var något sämre än för bottenlånen, eftersom de ligger ovanför dessa. | praktiken blir det ändå inte så. I själva verket är säkerheten god. Det beror på att det finns kommunal borgen för en stor del av vår utlåning, förklarar Jussil. Utlåning sker endast till nybyggen och större ombyggnadsprojekt. Några lån för förvärv beviljas alltså inte. SBAB:s kunder kan i stort sett indelas i kategorierna: kom rd d 2 munala företag, bostadsrättsföreningar, enskilt ägda hyreshus och egnahem.
Det är den sistnämnda gruppen, som utgör den egentliga riskfaktorn i sammanhanget. Då det gäller de tre första grupperna är fordringarna närmast bergsäkra. Framför allt gäller detta den första kategorin, där den kommunala borgensgarantin är 100 procent av lånesumman. Ifråga om egnahemmen ger kommunen 40 procent borgensgaranti. Samtidigt prövar man numera kreditvärdigheten ytterst noggrant innan garantin beviljas. Följden är att risken för obehagliga överraskningar minimeras även för den sistnämnda gruppen.
— Det är en medveten strategi att rensa ut bankverksamheten ur statsbudgeten, säger Sune Jussil, VD för Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag.
Avreglering
Fram till december 1986 arbetade SBAB på vad man kunde kalla en skyddad marknad, alltså den reglerade marknaden. Den 1 december inträffade en mindre revolution på den svenska kreditmarknaden. Man slopade nämligen alla kvarvarande regleringar på det här området.
— Det är att märka, att det främst var bostadssektorns upplåning och utlåning, som var reglerade. Avregleringen innebar en ganska stor förändring för vårt vidkommande, Förut hade vi fått våra medel mer eller mindre tilldelade av Sveriges Riksbank. Placeringsplikten innebar att våra kunder, som främst bestod av försäkringsbolag, APfonder och banker, måste köpa vissa kvote av våra obligationer, och räntorna bestämdes av riksbanken, framhåller Jussil.
— Från och med den 1 december arbetar vi däremot i helt fri konkurrens. Vi måste alltså skaffa fram våra medel själva på en fri kapitalmarknad och det betyder i sin tur, att vår räntesättning måste vara konkurrenskraftig.
Under sådana förhållanden är det givet, att man inte kan fungera med stor och tungrodd byråkrati. Effektivitet, avbyråkratisering och smidighet är tunga hornörsord inom den här verksamheten. Personalstyrkan inom bolaget hålls på ett minimum, och modern datateknik är en förutsättning för högsta möjliga rationalitet.
— I och med de stora förändringarna var vi tvungna att speciellt markera, att våra papper var säkra placeringar. Vi fick också inse, att det på en fri marknad kan finnas fördelar i att vara ett statligt helägt företag.
— Det här gäller naturligtvis speciellt om mean riktar blickarna mot utländska placerare. De får inte placera i Sverige i dag och vi får inte låna utomlands. Men det blir troligen möjligt i framtiden, spår Jussil.
Guldkantade papper
Det är alltså fyra tunga faktorer som skall bidra till att göra SBAB:s papper intressanta både för inhemska och (eventuella framtida) utländska placerare: statligt ägarskap, statlig lånegaranti, kommunal borgen och affärsmässig drift. Dessa faktorer gör obligationerna till ytterst säkra placeringar, närmast guldkantade. För köparens del ligger inte riskfaktorn egentligen inom SBAB, utan snarare i om den svenska valutan kan hävda sin ställning på världsmarknaden.
Affärsmässigheten I verksamheten är en naturlig följd av att ägaren, dvs statenffinansdepartementet, ställer höga resultatkrav på bolaget. Från departementets håll krävs att SBAB bygger upp reserer och på sikt kan börja ge utdelning. Affärsmässigheten i rörelsen är någonting, som speciellt måste markeras utåt.
— Ibland sker det rent av litet övertydligt, anser Jussil, med tanke på att man inte alltid förväntar sig en sådan policy av ett statligt företag.
Pengar satsas alltså på marknadsföring, samarbetet med bankerna är nära och gott, och upplåningen sker efter ett system som är både snabbt och flexibelt. Detta skall jämföras med det tidigare systemet, där upplåningen skedde utan några egentliga ansträngningar från SBAB:s sida. Följden är i dag bla, att förhållandet till obligationsköparna, som tidigare kunde präglas av en viss irritation, är avspänt.
Sekundärmarknaden viktig
Tidigare visste man exakt vilka som köpte av obligationerna. I dag är bilden av köparkretsen ganska dunkel. Där ingår numera både företag och privatpersoner. Obligationerna bjuds ut två gånger i månaden genom fem banker och en fondkommissionär. Dessa har också förbundit sig att ta hand om obligationernas andrahandsmarknad.
Sune Jussil inskärper att andrahandsmarknaden är mycket viktig.
— Om den är vital och snabb, blir obligationerna attraktiva, och det är närmast ett livsvillkor för oss. Det får inte finnas några krångligheter eller hinder, då det gäller kö 7/1987 FORUN