Synenergi eller cornerhysteri

av Bo Ingves Forum 1990-02, sida 10-11, 08.02.1990

Taggar: Bolag: Wärtsilä Teman: företag

SYNERGI ELLER CORNERHYSTERI

Wärtsilä— Lohja:

Varför? Den frågan har många ställt sig sedan fusionsplanerna mellan mångbranschkoncernerna Wärtsilä och

Lohja offentliggjordes i december.

Text: Bo Ingves

Wärtsilä äger stora tillgångar i fastigheter. En av pärlorna är Helsingfors dyraste hotell, Strand Intercontinental, som ligger vägg i vägg med kon cernledningens utrymmen.

Wärtsilä Ab just hade lyckats skak av sig sin mycket förlustbringande varvsindustri. Den del som blev kvar av koncernen hade en stark finansiell struktur. även om nästan hälften av omsättningen försvann i och med Wärtsilä Marines konkurs.

Däremot klassades Oy Lohja Ab inte som lika intressant. Orsaken är närmast den att koncernens tyngdpunkt ligger i den konjunkturkänsliga byggsektorn. som efter de senaste årens högkonjunktur väntas stå inför hårdare tider. Lönsamheten för de övriga affärsområdena, främst elektronik— och husvagnsindustrin. har inte utvecklats lika gynnsamt som den byggrelaterade sektorn.

Fö ställdes närmast därför att Oy

Reaktion mot Proventus

Därför är man på finansmarknaden inte överdrivet entusiastisk inför fusionsplanerna. Arrangemangen torde vara en reaktion mot svenska Proventus offensiva Wärtsilä— köp. Svenskarna skaffade sig i fjol drygt 10 procent av rösträtten i Wärtsilä.

Motdraget var att Wärtsilä höjde sitt aktiekapital med 90 miljoner genom en riktad emission till Lohja. Därmed cementerades ägarstrukturen i Wärtsilä till kretsarna kring Föreningsbanken och samtidigt spädde man ut Proventus aktieinnehav.

Såväl Lohja som Wärtsilä domineras av aktieägare som är nära lierade med Fören 1 ingsbanken. Genom den riktade emissionen blev Lohja Wärtsiläs största aktieägare med över 20 procent av rösterna och drygt 13 procent av aktierna. Sammanlagt innehar FBF—sfären nu över 50 procent av rösträtten i Wärtsilä. I praktiken innebär det att de övriga aktieägarna inte kan förhindra en fusion.

På mäklarfirman ABB Aros Securities, som i fjol förmedlade stora mängder Wärtsilä—aktier, konstaterar företagsanalytiker Lauri Rosendahl att Wärtsilä är den klart intressantare av de två koncernerna. Enligt hans analys är koncernens finansiella ställning så stark att verksamheten utan problem kunde utvidgas på egen hand också internationellt.

— Lohjas huvudbransch, dvs byggmaterialsektorn, är däremot mycket konjunkturkänslig. Därför känns Wärtsiläs intresse för Lohja en aning omotiverat. Med det här menar jag dock inte att Lohja är ett dåligt bolag, poängterar Rosendahl.

Wärtsilä värst i Europa

Dagen innan det att fusionsplanerna offentliggjordes i december publicerade Financial Times sin rankinglista över de europeiska storföretag som det gått sämst för under perioden augusti 1988 till augusti 1989. Wärtsilä låg i toppen på listan med en resultatnergång på 96.3 procent. Det andra företaget som lyckades släpa sig över 90— procentstrecket var brittiska Storehouse.

Eftersom Wärtsiläs dåliga resultat berodde på Wärtsilä Marines miserabla verk Så länge det byggs går det hra för Lohja. Koncernen, som bl a är känd för sina väggelement, installerade den första automatiska produktionstinjen i sin elementfabrik i Tusby.

samhet, har tidningens siffror dock inte mycket att göra med det ”nya” Wärtsilä som uppstod efter det att koncernen blev av med varvssidan.

— Siffrorna beror helt på varvsenhetens förluster. Alla andra enheter förutom industriautomationsenheten visar däremot en mycket positiv ekonomisk utveckling. I år kommer totalresultatet därför igen att bli gott. säger Wärtsiläs tf VD Klaus Grönbärj. Han motiverar dock Lohjaemissionen och fusionsplanerna med att Wärtsilä blev tvungen att söka sig en ny identitet när huvudverksamheten, varvsindustrin, försvann.

— Av de alternativ vi tittade på bedömdes en samgång med Lohja som det mest lämpliga. Vår Sanitec—division (sanitetsporslin) växer och internationaliseras kraftigt. Då också Security—divisionen (system för låsning och passagekontroll) på ett lämpligt sätt kompletterar Lohjas byggrelaterade verksamhet kändes det som ett bra alternativ, säger Grönbärj.

Han konstaterar att diskussionerna mellan Wärtsilä och Lohja inleddes redan på sommaren. Förhandlingarna lades tillfälligt på is i oktober då den redan en gång avklarade härvan kring Wärtsilä Marines konkurs för en tid tog en vändning till det sämre.

Finns det synergi?

Den huvudmotivering för fusionsplanerna som framfördes då de offentliggjordes i december var att en samgång skulle ge betydande synergieffekter. Vid en först 2/1990 FOÖRU titt framträder synergikonturerna inte helt glasklart.

Av Lohjas omsättning på ca 3.4 miljarder mark 1988 stod den byggrelaterade verksamheten (byggmaterial och betong) för ca 70 procent. Av Wärtsiläs omsättning på nästan 6 miljarder mark stod den byggrelaterade verksamheten (Sanitec— och Security-—divisionerna) för lite under 25 procent. Med Marine borträknat hade totalomsättningen sjunkit till ca 3,2 miljarder mark, och då hade den byggrelaterade verksamhetens andel stigit till ca 45 procent.

De större sektorer som faller utanför byggramen är Lohjas husvagnsindustri (i fjol 10 procent av omsättningen) och elektronikindustri (lite under 20 procent av omsättningen). För Wärtsiläs del är det dieseldivisionen (drygt 25 procent av omsättningen med Marine medräknat och nästan hälften utan Marine). samt de mindre divisionerna Designor (hushålls— och konstporslin) och Cimtec (fabriksautomation) som faller utanför ramen.

Efter fusionen skulle den byggrelaterade sektorn enligt ovanstående siffror stå för 55—60 procent av den nya koncernens omsättning.

Holdingbolag föds

Respektive koncernledning framhåller att den kanske största fördelen med en fusion är att såväl managementresurserna som trovärdigheten vid förhandlingar med utländska motparter ökar betydligt.

— Det avgörande är ju att man sysslar med verksamhet som är livskraftig och ger hyggligt resultat, konstaterar Lohjas VD Georg Ehrnrooth. Han understryker att man i de preliminära fusionsplanerna har ritat upp en koncern som närmast fungerar på holdingnivå. Dvs den högsta ledningen sköter om de stora strategierna ovanpå ett nätverk av självständiga dotterbolag.

— Som bäst håller vi på att utreda de tekniska frågor som gäller fusionen. Det är ju fråga om en mycket stor affär med en massa detaljer som måste klaffa. När det är klart presenteras resultatet för respektive koncerns styrelse. I sista hand är det bolagsstämmorna som godkänner fusionen. Först efter det klarnar också den slutliga organisationen, säger Ehrnrooth.

Han preciserar dock inte närmare vad han avser med ett hyggligt resultat. Av allt att döma är det möjligt att mindre lönande enheter avknoppas efter fusionen. Främst torde det i så fall gälla enheter som ligger utanför den byggrelaterade verksamheten.

Grönbärj understryker å sin sida att de båda koncernerna inte har några överlappande funktioner. Därför torde personalen inom de skilda enheterna inte beröras av fusionen. En annan sak är sedan om enheter säljs ut då fusionen är ett faktum.

— Däremot blir det onödigt med två huvudkontor, så på koncernledningsnivå kommer det att ske förändringar. Men det är den nya ledningens sak att i sinom tid fatta de strategiska besluten om den blivande storkoncernens verksamhet, säger Grönbärj.

Ny styrelse med samma namn

Samtidigt som meddelandet gavs om

FORUN, 2/1990

Wärtsiläs emissison, kom också nyheten att Wärtsiläs beryktade koncernchef Pekka Laine skulle avgå vid årsskiftet. Dessutom ställde hela Wärtsiläs styrelse sas sina platser till disposition.

Ny styrelse valdes sedan vid en extra bolagsstämma i mitten av januari. Antalet styrelsemedlemmar sänktes från tio till sex. Av dessa återfanns fyra också i den gamla styrelsen. Dessa är Kymmene Oy:s chefdirektör Casimir Ehrnrooth, FBF:s chefdirektör Ahti Hirvonen, minister Tankmar Horn och vicehäradshövding Henrik Nybergh. pensionerad vice—VD för FBF. Horn har också återtagit sin plats som styrelseordförande.

Nya medlemmar i styrelsen är Industriförsäkrings VD Carl-Olof Homén och Effoas VD Robert G. Ehrnrooth. Förutom att Robert Ehrnrooth är Lohjas styrelseordförande är han också styrelsemedlem i Lohjas största ägare Fiskars Oy Ab och delägare i holdingbolaget Agrofin Oy Ab som i sin tur dominerar Fiskars.

Till suppleanter i Wärtsiläs styrelse valdes Georg Ehrnrooth och Klaus Grönbärj. Det är de här två som förväntas ta över rodret för den slutliga fusionsprodukten.

Wärtsiläs VD Klaus Grönbärj konstaterar att fusionen med Lohja troligtvis innebär att de båda huvudkontoren slås ihop. Knappast måste han gå, men om det går som allmänt väntas får han se sig som andreman efter Georg Ehrnrooth.

Georg Ehrnrooth tog år 1979 över familjeföretager Lohja efter 14 år i Wärtsilä. Snart sluts cirkeln om han som tippat blir koncernchef för den nya 10 miljarders koncernen Wärtsilä-Lohja.

Vad blir namnet?

Med tanke på imagen kan namnet Wärtsilä tänkas medföra en viss barlast. Ett gyllene tillfälle att möblera om namnet ges givetvis i samband med en fusion.

— Båda namnen har dock en stark ställning inom vissa affärsområden. Därför hänger de säkert med på något sätt även i fortsättningen, konstaterar Lohjas VD Georg Ehrnrooth.

Wärtsilä har dock redan på egen hand börjat blanka sin sköld. Från och med årets början har Wärtsilä i sin externa kommunikation på koncernnivå putsat bort ä-prickarna i namnet, ändrat stilsort och lagt två snedstreck framför namnet. (En subjektiv association: Den nya företagslogons konturer påminner på något sätt obehagligt mycket om ett fartyg). Vad som slutligen händer i namnväg klarnar först då fusionen är ett faktum.

Om de två företagen fusioneras som planerat kan man åtminstone på svenska bilda namnkombinationen Lowart, som åtminstone för Wärtsiläs del passar bra. Det kan ju knappast blåsa mer om ett företag än det gjorde för Wärtsilä i fjol. Å andra sidan är luften friskare på vindsidan. L en 15 maj 1989 gav Oy Wärtsilä Dö bolagsstämma fullmakt å styrelsen att höja aktiekapitalet. Förhöjningen genomfördes med förbigående av Wärtsiläs aktieägare kring årsskiftet i form av en riktad emission till Oy Lohja Ab.

Genom arrangemanget blev Lohja Wärtsilas största ägare med över 20 procent av rösterna och drygt 13 procent av aktierna.

Som en del av arrangemanget sålde Fiskars Oy Ab och Föreningsbanken sina aktieinnehav (20 respektive 5 procent) i svensk-finska stålkoncernen Ovako Steel AB till Wärtsilä som från tidigare hade 25 procent av Ovakos aktier. Därmed äger Wärtsilä och svenska SKF varsin hälft av aktierna.

De 340 miljoner mark som Fiskars fick för sina Ovako- aktier användes till att öka företagets rösträtt i Lohja.

Detta skedde dels genom att Lohja höjde sitt aktiekapital med 28 miljoner i form av en riktad emission till Fiskars. Den affären kostade Fiskars ca 300

SÅ HÄR GÖR MAN DET miljoner mark. Dessutom löste Fiskars in en del av de Lohja-aktier som ägdes av investmentbolaget Agrofin Oy Ab. Köpet finansierades delvis med resten av Ovako-pengarna och delvis med Fiskars-aktier.

Genom dessa arrangemang blev Fiskars Lohjas största aktionär med ca 20 procent av rösträtten. Agrofin i sin tur stärkte sin ställning som Fiskars största aktieägare.

Agrofin ägs av bröderna Casimir Ehrnrooth (Kymmenes chefdirektör), Göran I Ehrnrooth (Fiskars styrelseordförande), Robert G. Ehrnrooth (Lohjas styrelseordförande samt deras syster Elsa Fromond.

Slutresultatet är alltså att familjen Ehnrooth genom Agrofin dominerar Fiskars som i sin tur dominerar Lohja som i sin tur dominerar Wärtsilä. Via Wärtsilä får ”superfamiljen” ett grepp också över bl a Valmet Pappersmaskiner i vilket Wärtsilä äger 35 procent. Wärtsilä har också fastighetstillgångar i miljardklassen. B 11