Sysselsättningsproblemen kräver ny ekonomisk politik!

av Mats Kockberg Forum 1981-06, sida 20-21, 01.04.1981

Taggar: Teman: sysselsättning

NFS-krav:

Sysselsättningsproblemen kräv:r ny ekonomisk politik!

Antalet arbetslösa i de nordiska länderna hotar mot slutet av år 1981 överstig 600 000. Det föreligger nu uppenbara risker för att sysselsättningsproblemen accepteras i Norden med undergrävd tilltro till både ekonomisk och social struktur som följd, hävdar Nordens Fackliga Samorganisation (NFS).

Ö De dystra ekonomiska utsikterna på ett samnordiskt plan kommer klart till uttryck i att man befarar att den öppna och registrerade arbetslösheten redan i slutet av detta år kommer att omfatta över 600 000 personer. Sysselsättningstalen i Norden försämras fn snabbt — senaste sommar noterades 350 000 arbetslösa och redan till årsskiftet passerades 400 000-talsstrecket. Jämfört med tex siffrorna från år 1973 — 130 000 personer utan arbete — ter sig dagens problem gigantiskt.

Den oroväckande utvecklingen har fått facket att höja sin röst. Nordens fackliga samorganisation (NFS), som företräder totalt nio nationella centralförbund med inalles ca 6 miljoner medlemmar, fäste under Nordiska Rådets session i början av mars politikernas uppmärksamhet vid problematiken i en skrivelse med krav på konkreta åtgärder.

Enligt NFS kommer åttiotalet att medföra bla en betydande teknologisk utmaning, omställningsproblem på arbetsmarknaden och en rad negativa konsekvenser. Därför efterlyser samarbetsorganisationen en bred politisk offensiv för att hävda rätten till arbete och för att tillvarata de nordiska ländernas möjligheter att lösa framtidens problem.

I skrivelsen sägs att det föreligger uppenbara risker för att hög arbetslöshet börjar accepterasi Norden. Det kan NFS inte godkänna utan kräver istället att arbetslösheten inte får vara ett medel att uppnå andra mål för den ekonomiska politiken.

Nordiskt samarbete inom OECD Samorganisationen efterlyser internationellt samarbete för att skapa förutsättningar för ekonomisk återhämtning, lägre inflation och full sysselsättning.

20

Ge de anställd at inflytand ver hur datoriseringen införs på arbetsplatserna, kräver

Peter J Boldt, handläggare vid Nordens Fackliga Samorganisation (NFS).

Den av OECD rekommenderade svångremspolitiken vill NFS ersätta med en expansiv ekonomi i Norden. Facket vill också att de nordiska länderna skall öka samarbetet inom OECD.

NFS hänvisar också till sitt program ”Fackföreningsrörelsen och den offentliga sektorn”, som antogs ifjol. I det går man till rätta mot nedskärningarna inom den offentliga sektorn. Enligt facket skulle sysselsättningsproblemen ha varit betydligt större on inte 100 000-tals personer skulle ha erbjudits arbete inom den offentliga sektorn. Offentlig verksamhet skapar också sysselsättning och produktion för näringslivet, vars produktivitet också påverkas av samhällets investeringar och tjänster.

Den fackliga samorganisationen efterlyser också ett utökat nordiskt samarbete då det gäller teknologisk utveckling och industriella projekt. Man vill tex samordna forskningsresurserna för att kunna bygga upp gemensamma kompetenser inom vissa områden såsom materialteknik och elektronik. NFS vill också ha ett särskilt industripolitiskt sekretariat underställt Nordiska Ministerrådet.

Oso Laakso ordförande 1979—381 Från finländsk sida hör både FFC och TOC till Nordens fackliga samorgani sation, som grundades år 1972. Tillkomsten uppfattades då av många som ett fackligt svar på Nordiska Ministerrådet. NFS ordförande är sedan början av mars Knud Christensen från danska LO. Under den föregående tvåårsperioden svingades ordförandeklubban av TOC-basen Oso Laakso.

Vid organisationens sekretariat i Stockholm leds den dagliga verksamheten av tre handläggare. En av dessa är finländare: PK Peter J Boldt, med huvudsakligt ansvar för ekonomisk politik, arbetsmarknadsspörsmål och problem i anslutning till multinationella företag.

— NFS tilltagande aktivitet vad gäller sysselsättningspolitiken bör ses som ett uttryck för en rädsla. Alltför många tecken börjar tyda på att man i de nordiska länderna börjar acceptera arbetslösheten som ett permanent fenomen, säger P I Boldt.

— Vi står inte bara inför ett konjunkturellt fenomen. Trendmässigt kan det konstateras att industrisysselsättningen inte ökat i något nordiskt land under de senaste åren. Det är servicesektorn som fått stå för ökningen. I framtiden kommer uppenbarligen just denna bransch att råka ut för en omfattande rationalisering genom auto FORUM 6/8 mation och datorisering. Bankerna, handein och transportbranschen märker redan nu av nedskärningsivern.

— Eftersom de dystra utsikterna för antalet arbetsplatser ytterligare förstärks av kraven på en minskad offentlig sektor borde det stå klart att en samhällelig samordning av den ekonomiska politiken och dess konsekvenser borde fås till stånd. framhåller Boldt.

Automationen leder till kastindelning?

Facket vill inte i och för sig motverka automationen. Men man är rädd för en okontrollerad utveckling och vill definitivt ha sitt finger med i spelet då allmänna riktlinjer dras upp.

-—- En stor fara ligger i att automationen skapar olika kaster av arbetstagare. De som behärskar den nya teknologin och som därigenom som programmerare eller i styrande uppgifter kan påverka sin egen arbetssituation. Den andra kategorin består sedan av folk med enbart dödande uppgifter där datorn styr arbetsbetingelserna.

-= De anställda måste beredas möjlig heter att ta del i beslutsfattandet om t ex vilka uppgifter som tas in i systemet. Skötaren av exempelvis en datorstyrd svarv borde vidare skolas i såväl hur maskinen programmeras som hur den styrs och repareras. Ett helhetsansvar för den egna arbetsprocessen gör jobbet stimulerande, säger Peter J Boldt vid NFS.

— Arbetsmarknadsutbildningen börjar i alltför hög grad anpassas till att det bara skall finnas hantlangare i produktionen.

Men de fackliga organisationerna intresserar sig inte bara för hur automatiseringen inverkar på arbetsmiljön.

-Den teknologiska utvecklingen påverka ju även antalet arbetsplatser.

Mera fritid och tjänste — Personligen är jag inte alls säker på att en ökad industriproduktion på sikt skapar några nya jobb. Tvärtom är jag benägen att tro att då hastigheten med vilken teknologin utvecklas ökar, leder detta till att antalet arbetslösa stiger i accelererande fart. Därför skall man int tro att ökat utrymme för industrin automatiskt leder till förbättrad sysselsättning, hävdar Boldt.

Den traditionella produktionsfilosofin går ut på att tillverka så mycket varor som möjligt till lägsta möjliga produktionskostnader. Och i dagens konkurrenssamhälle vill facket inte i och för sig avsvära sig den principen. Alternativen är få.

— Åttio- och nittiotalens samhällsplanerare kommer att finna två möjligheter: mera satsning på fritiden eller ökad tjänsteproduktion. Ur empirisk synvinkel är dagens debatt om arbetstidsförkortning alltför svartvit. Hela vår struktur är flexibel och tål förändringar i det avseendet. Se bara på hur man historiskt reformerat betingelserna. Sabbatsår, förtidspensionering och överlag ökat personligt spelrum beträffande arbetstiden kommer förmodligen parat med ökad serviceproduktion att vara den enda möjligheten att solidariskt bära bördan eller välsignelsen av att den totala sysselsättningen minskar, konstaterar Boldt. Mats Kockberg O (Forts Irån sid 19 staten som har skrivit under. Regeringen Jörgensens hot att överta oljerättigheterna genom lagstiftning har Möller tillbakavisat i det längsta.

När oljelagen sedan trots allt lades fram kort efter jul svarade Möller att han ämnade åtala regeringen om lagen gick igenom. Egendomsrätten är grundlagsstadgad i Danmark. Väl ägde Möller inte oljan. men rätten att utnyttja den var hans i kraft av ett klart avtal med staten.

Regeringens ledare Anker Jörgensen satt hårt klämd. Inte bara kunde han räkna med att Möller menade allvar med sitt åtal. Samtidigt drog oljelagen marken under fötterna på hans övriga politik. Majoritet har socialdemokraterna inte, inte heller med yttervänstern. Sedan valet 1979 har Jörgensen baserat sitt program på den borgerliga centens fyra småpartier. med vilkas hjälp han nätt och jämt har lyckats klättra över 50 procents strecket. Oljelagen fick emellertid inte stöd av mera än halva centern — två småpartier meddelade att de, i likhet med den borgerliga oppositionen, de konservativa och liberalerna. ogillade sådana ”maskerade socialiseringsingrepp” och alltså hoppade av, också för framtiden när Jörgensen kom med andra lagförslag som skulle igenom folketinget. Oljelagen

FORUM 6/8 äventyrades inte — den hade också yttervänstern med sig. Men centern och yttervänstern samarbetar aldrig annars — för hela sin ekonomiska politik stod Jörgensen sålunda utan stöd.

Kompromiss

Det mynnade ut i en kompromiss. För Jörgensen var valet lätt: han fick sina borgerliga satelliter hem i fållan igen. För Möller var varje kompromiss bättre än lagförslaget, som fråntog honom alla hans rättigheter med undantag för de områden där han redan var i gång med oljeutvinning. Resten kommer staten att få inom fem år. Och utgången av den bebådade rättegången var trots allt osäker.

Möller behåller nu i kraft av den frivilliga kompromissen som har gjorts inte bara de områden där han är i gång, men därtill omkring 10 procent av Nordsjöområdets övriga potential — områden som han själv tror på. Hittar han olja och kommer i gång före år 2000 så är också de bitarna hans, tills koncessionen utlöper år 2012.

Ett bättre arbetstempo säkrar sig staten genom att kräva detaljerade planer av Möller för de kommande årens oljeprogram. Försörjningssäkerheten förbättras genom att Möller förbinder sig att leverera minst 40 procent av den olj han tar upp till dagspris till Danmark — inte till eventuellt högre bjudande och transportmässigt bekvämare kunder på annat håll.

Kontrollen över den danska oljans vägar förbättras för staten ytterligare genom att Möller i framtiden är förpliktad att transportera allt genom den rörledning som staten nu sätter i gång med att bygga.

De 3 procent som Möller i dag levererar av Danmarks totala energibehov kan i bästa fall, gas och olja sammanräknat, uppgå till 40 procent om 4—S år. För gasen har staten ett särskilt avtal om köp till dagspris och leverans genom en gasledning som staten redan har satt i gång med att bygga. Hur länge de danska fynden håller vet ingen helt säkert. Experternas beräkningar går ut på att täckningen kan vara 30—40 procent under 25 år om det danska oljebehovet stannar på de 15—16 miljoner ton per år som det är i dag. Den beräknade årliga konsumtionsökningen anser danska experter själva att landet kommer att täcka med mera kol. Redan i dag är 85 procent av elkraften kolbaserad och totala oljeavhängigheten nerbantad från 95 procent när oljekrisen satte in till 75 procent i dag.

Sigyn Aleniu 21