Systemgruppen söker svar på 80-talets ledarfrågor

Taggar: Teman: företagsledning

De hemliga sällskapens dragningskraf har inte minskat.

Till och med inom det seriösa näringslivet vimlar det av ”hemliga sällskap”. vilka i och för sig också kan vara ytters seriösa.

Gemensamt för dem alla är att medlemmarna är handplockade och att medlemskap därför upplevs som synnerligen hedrande, något som givetvis är ägnat att öka både sällskapens och med lemmarnas betydelse.

Storleken av dessa sällskap är varierande, men mycket stora är de aldrig. Det skulle ta död på idén, liksom. Vanligen är det fråga om en handfull till högst et femtiotal.

hemliga att man inte kan tala om dem för då upplöser de sig i intet. De bygge toppolitike på obrottslig lojalitet, och är av typen: träffar ledare och toppföretagsledare. En hand toppfackförenings full ”höjdare”, som badar på Kreta elle fiskar i Kuusamo.

Andra är ystra och mindre hemliga. Man ser framstående kändisar simma, gymnastisera eller spela volteyboll med andra likasinnade. I duschen duggar förtroen den och i bastun uppmjukas motstån hemliga.

Några av dessa hemliga sällskap är s darna. Hoppas man.

Låt alltså de hemligaste förbli hemliga. Vi ska här presentera tre. Auktoritativa, inflytelserika. Men inte så där kolossalt

Systemgruppen söker svar på 80-talets ledarfrågor

För att kunna lösa morgondagens problem måste man kartlägga dessa problem idag — så gott det går. Detta kräver både systematiskt arbete och lyhördhet — mottaglighet för sk weak signals, svaga signaler, som indikerar utvecklingen. ”Systemgruppen” kallar sig en informell! grupp företagsledare, högskolelärare och högskolestuderanden som regelbundet sammanträder i Kone Oy:s lokaliteter för att definiera och söka svar på 80-talets företagsledarproblem.

yÖ” Jag har svaren, men vilka är frågorna — det är enligt kommunikationsfilosofen McLuhan en vanlig inställning idag. Vilka är frågorna 9 Vilka frågor utvecklas till problem, som kräver beslut Ö När kräver dessa problem beslut? €Ö Hurudan utbildning bör företagsledarna få för att kunna klara av dessa problem Ö Var kan denna utbildning erhållas e Vilka egenskaper krävs av a) företagsledarna, b) företagens organisation för att framgångsrikt lösa morgondagens problemsituationer? Det är ett exempel på hur systemgruppen arbetar: man gör en lista på de delfrågor ett problemkomplex består av, och tar ilu med dem punkt för punkt — inom gruppen, men också genom att konsultera utomstående personer med sakkunskap i de frågor som behandlas.

FORUM 1/7 ”Förening” utan stadgar

Systemgruppen blev till 1965. Professor Pentti Pöyhönen importerade från USA tanken att göra högskolelärdomsprov i smågrupper. Pol mag Miikka Jahnukainen, som då var assistent vid Tammerfors Universitet och stod i begrepp att inleda sitt licentiatarbete om systemtänkande, och Statistikcentralens avdelningschef Olavi Niitamo, docent vid Helsingfors Universitet, fattade intresse för tanken. Man etablerade utan formaliteter en ”brain trust”, som kom att omfatta ett tiotal personer, bland dessa adm dir Arvo Tuononen från Kone Oy. Gruppen erhöll stöd ur Kone Oy:s stiftelse och sammanträdde i bolagets utrymmen. Temat för sammankomsterna var systemtänkande och systemplanering. Den principiella tanken var och är idag all genom idéutbyte och nära växelverkan förbältra och intensifier kontakterna mellan tre intressegrupper, som vid den tiden befann sig rätt fjärran från varandra: företagens och de offentliga verkens administratörer, högskolelärarna samt högskolestuderandena.

Gruppen utökades småningom med nya medlemmar och omfattar idag cirka 60 personer representerande olika företag, verk och högskolor. Hela denna grupp sammankallas 2—4 gånger per termin för att diskutera på basen av anföranden, ibland av utomstående gästexperter. Temat varierar och kan gälla alla slag av organisationsproblem från metod- till kulturfrågor.

En mindre arbetsgrupp på cirka tio medlemmar sammankommer till arbetsmöten var tredje vecka. Mötena brukar ta tre timmar i anspråk. Ofta har man inkallat utomstående experter representerande de frågor man sysslar med. Denna grupp etablerades i slutet av år 1976 och temat är 80-talets företagsledning — med tonvikt på att företagen komrer att internationaliseras.

Kontaktgrupp — programmerad växelverkan

Systemgruppen arbetar i det tysta, men är inte något hemligt sällskap för inbördes beundran. Pol dr Miikka

Vänd 47

Arbetsgruppen är samlad. Vid flap-tavlan professor Pentti Malaska, Äbo Handelshögskola; sedan medsols räknat poldr Risto Seppälä, Helsingfors Universitet; professor Tauno Olkkonen, Tekniska högskolan; DI Matti Takala, Ollituote Oy; DI Ari Vepsäläinen, Tekniska högskolan; adm dir Arvo Tuononen, ekon dr Pekka Aho, och pol mag Pertti Kuisma, Kone Oy, samt ekon dr Tapio Reponen, Äbo Handelshögskola. På bilden saknas dr Jahnukainen och ekon lic Reijo Luostarinen, Finska Handelshögskolan.

Jahnukainen, chef för Kones systemutveckling, vill hellre kalla arbetsmetoden ”utveckling genom växelverkan”. Resultat av gruppens arbete finns talrika exempel på — Lärdomsprov, bla laudaturarbeten och avhandlingar har fått sin upprinnelse i gruppens arbete — och via gruppen varit till nytta på olika sektorer, säger dr Jahnukainen. — Vi behandlade också möjligheterna att tillgodogöra sig ADB inom olika företagsfunktioner, vilket i sin tur blev upprinnelsen till en inom Kone utförd ADB-långsiktsundersökning, då unik i sitt slag i vårt land. Av gruppens projekt på 60-talet kan också nämnas utvecklandet av simulatormodeller på hissfabriken och en Likert-undersökning av personalandan inom Kone. Bolagets ledning har haft intresse att experimentera och söka nya lösningar, och har därför ofta fungerat som laboratorium för gruppens projekt och undersökningar.

— Det ger emellertid en felaktig bild att överbetona Kone Oy:s roll i denna verksamhet, framhåller Miikka Jahnukainen. — Speciellt för dem som varit med under flera år har impulserna och växelverkan inom gruppen betytt en mycket djupgående personlig skolning, och den vägen har vår verksamhet varit konkret nyltig på ett mycket vidsträckt område, både inom högskolevärlden och inom olika företag. Systemgruppens drivande krafter är förutom dr Jahnukainen DI Matti Kaje, Management Systems, en förgrundsgestalt under 70-talets början; professor Pentti Malaska, Åbo Handelshögskola — för övrigt också Finlands enda Rom-klubbmedlem — dr Olavi Niitamo, Statistikcentralen 4 professor Tauno Olkkonen, Tekniska högskolan och adm dir Arvo Tuononen, Kone Oy.

Målinriktning — och andlig frihe — Även om systemgruppen saknar formell organisatorisk ram, är medlemmarna redan genom de befattningar de beträder vana att arbeta metodiskt och målinriktat, säger dr Jahnukainen. — Målsättningen för arbetsgruppen kunde sammanfattas i å ena sidan att skapa kanaler och växelverkan mellan företagen och högskolorna, å andra sidan att försöka kartlägga morgondagens företagsledarproblem. Vår styrka är ett helhetsbetonat granskningssätt — inom både högskolor och företag är tendensen annars ofta att koncentrera sig på relativt kortsiktiga delproblem, som kräver snabba lösningar.

— Ett avgjort plus är också möjligheten att arbeta utan yttre tryck. Denna andliga frihet är en god jord Dr Miikka Jahnukainen, chef för Kone Oy:s systemutveckling.

mån för fördomsfritt och kreativt tänkande, arbetssättet har mera gemensamt med dialog än med planmässig produktion. En mötesteknik, som i mycket påminner om brainstorming, är givetvis fruktbarast, då man bollar med frågeställningar som gäller framtiden. Hur snabbt kommer internationaliseringen att ske? På vilka sektorer blir det möjligt att nå goda resultat? Vilka statliga åtgärder kommer att påverka företagens = verksamhetsmöjligheter? Kommer arbetslösheten att ”förbjudas”? Kommer arbetskraften att bli billigare eller dyrare? Är fortsatt ekonomisk tillväxt överhuvudtaget möjlig i i-länderna?

Systemgruppens projekt, 80-talets företagsledarfrågor, är inte konst för konstens skull. Man anser det grundläggande och viktigaste problemet vara hur inhemska företag skall kunna hålla sig vid liv på 80talet. Man har övervägt möjligheterna att ge spridning åt de idéer och lösningsmodeller man resonerar sig fram till på basen av insamlade data tex via dags- och fackpress, genom att arrangera diskussioner och genom personliga kontakter. Eventuellt kommer det samlade materialet att utges i bokform. Huvudvikten har dock lagts vid det idéoch erfarenhetsutbyte arbetsgruppens metod ger som ”avkastning”, och som i främsta hand gagnar medlemmar och deras arbetsfält. CI

Studiegruppen för företagslednin my Studiegruppen = för = företagsledning kallar sig en grupp omfattande cirka femtio personer, representerande både praktisk företagsledning och vetenskaplig forskning, som grundades för snart trettio år sedan.

Studiegruppen har ett dubbelt syfte: för det första att i samband med besök i olika företag dryfta jordnära frågor med ekonomisk anknytning, för det andra att utgöra ett forum för diskussion mellan aktiva inom näringslivet och lärare och professorer från handelshögskolorna (i viss mån också konsulter).

Gruppens ordförande är för tillfället kommerserådet Magnus Cedercreutz och dess mångårige sekreterare docent Leo Ahlstedt. Studiegruppen är inte inregistrerad, men har stadgar ”som vi mycket bemödar oss om att inte ska bli för besvärliga” säger Magnus Cedercreutz.

Någon större budget finns inie heller,

FORUM 1/7 dellagarna betalar själva sina exkursioner.

Deltagarantalet har de senaste åren vuxit till 46 eftersom man eftersträvat en föryngring. Tretton är seniormedlemmar.

Kommerserådet Magnus Cedercreutz

En tumregel har varit att två medlemmar helst inte ska representera samma bransch, men den har man nog fått ”tumma” på. Mycket ser man på kvalifikationerna hos den enskilda personen, och så försöker gruppen samla representanter från hela landet. Nya medlemmar utses vid årsmötet på förslag av någon tidigare medlem. Också statsföretag finns representerade, bland annat genom Jaakko Ihamuotila från Valmet. Studiegruppen är tvåspråkig, också i praktiken. I debatterna yttrar man sig ofta på sitt modersmål.

Man håller cirka två möten per termin, av vilka det ena har anknytning till företags-, det andra till högskolevärlden. Senast besökte man kärnkraftverket i Lovisa, där Imatran Voimas Högsta chef Pentti Alajoki och Lovisa-chefen Anders Palmgren ledde en rätt livlig debatt. Därförinnan besökte man Pargas där Parteks viceverkställande direktör Jörgen Schmidt berättade om försöken med samarbetsdelegation inom företaget, en ny form av samarbete mellan ledning och anställda. Och senaste år stod också ett besök i Helsingin Kauppakorkeakoulu på programmet, med rektor Jaakko Honko som värd.

”Miljardklubben ww” Den klubb för ekonomiecheferna i några storföretag, som av utomstående skämtsamt döpts till ”miljardklubben”, grundades för lite mer än tio år sedan. Då satt eko FORUM 1/7 nomiedirektörerna Bengt Widing från Nokia, Svante Kihlman från Tampella och Jarl Engblom från Ahlström samt CGR-revisor Kurt Bäckström och diskuterade behovet av öppnare redovisning och större enhetlighet i storföretagens ekonomifunktion och framför allt i deras förhållande till skattemyndigheterna.

Till gruppen hör i dag också Ingvald Ahlgren från Wärtsilä, Olof WesterIund från Kymmene, Veli Korpi från Enso-Gutzeit, Paul Sojamo från Kaukas, Boris Westerlund från Schauman och Hans Storå från Serlachius. Medlemmarna handplockas. Kriterierna är tre Ö företagen ska vara relativt stora och helst representera olika bransche Ö& den person som representerar företaget i klubben ska vara kunnig på det ekonomiska området

Q hans ställning inom företaget ska vara sådan, att han sannolikt får igenom sina idéer.

Så helt unik är inte den här ”miljardklubben”. Det finns andra liknande ekonomichefsträffar åtminstone i norra och eventuellt i sydvästra Finland.

Miljardklubben har ingen formell organisation. Ofta är det någon av de fyra grundarna som presiderar. Vid varje möte kommer man överens om följande mötes sammankallare och om mötesprogrammet. Någon av de yngre får rycka in som protokollförare.

Klubben bildar arbetsgrupper som består av någon medlem plus medhjälpare från respektive företag. Dessa utarbetar skriftliga underlag för diskussionerna. Till exempel när det gäller koncernredovisningen har man samlat in en icke föraktlig hög med skriftlig dokumentation. Klubben hör också utomstående experter. Det kan vara en professor från handelshögskolan eller en valutaexpert från Finlands Bank. Många aktuella problem pockar för närvarande på ”miljardklubbens” uppmärksamhet € förslaget till ny aktiebolagsla Ö verksamhetsberättelsens utformnin & koncernredovisninge Ö inflationsredovisningen.

Målet är att få till stånd praktiska handlingsregler. Man försöker också se vilka krav nya lagar ställer och hur företagen kan uttolka dem på ell enhetligt sätt. Klubbens medlem Direktör Jarl Engblo mar anser att många av de nya lagarna är alltför teoretiska och invecklade, och att det finns en fara i att de resulterar i en massa onödigt arbete för en mängd människor. Det lär finnas tvåtusenfemhundra lagar som man bör känna till inom ett företag för att vara på den säkra sidan… Medan de övervakande myndigheterna ofta är experter inom en begränsad sektor.

iljardklubbens arbete har gett en hel del konkreta resultat. När det gäller förslaget till ny aktiebolagslag har man påpekat förbättringsmöjligheter både för Industrins Centralörbund och för ministeriet direkt. I den nya koncernredovisningen har man hittat en hel del problematiska punkter som inte ens föredragshållarna vid de många skolningstillfälen som ordnas landet runt har yckats sätta tummen på.

På inflationsredovisningens område har alla företag inom gruppen gått in för att beakta inflationen i sin redovisning på samma sätt, men denna redovisning är än så länge inte officiell utan intern. Däremot försöker man i verksamhetsberättelsen ta fram problemen verbalt.

Ett annat område som gruppen tills’vidare inte diskuterat men som säkert kommer upp förr eller senare är valutaproblematiken, ett för många företag mycket riskfyllt område. Ingenting skulle kanske hindra att man här gick in för en gemensam valutacentral — om nu inte vissa företag har hittat sin egen linje so .de inte är så villiga att berätta o för andra. Ja, hur är det förresten, företagsekonomiska data — åtminstone vissa av dem — stämplas ganska lätt som affärshemligheter. Hur öppna är egentligen miljardklubbens medlemmar gentemot varandra — Ganska öppna, tror jag, säger Jarl Engblom. — Vi har insett att om vi verkligen vill nå enhetliga principer och komma överens om hurudan utveckling vi önskar, så har vi större nytla av öppenhet än av alt dölja saker för varandra. [1 49