Tål skåpindex dagens ljus?
av Anders Löflund Forum 2014-05, sida 28, 22.05.2014
Investerare i en aktiv placeringsfond betalar för fondförvaltarens skicklighet att köpa kommande vinnare och sälja förlorare i tid. Förvaltaren får betalt också för sin näsa att tajma marknaden – att överväga defensiva sektorer före börskrascher och cykliska före börsuppgångar.
Att verkställa en aktiv placeringsstil förutsätter kontinuerlig övervakning och analys av kvalificerad personal. Samt ofta – men inte nödvändigtvis – aktiv handel. Dessa tjänster är dyra att producera varvid fondens förvaltningsavgifter för kunden blir högre än vid (motsvarande) alternativ för passiva indexfonder.
Majoriteten av de aktiva fonderna klarar inte av att på en hårt konkurrerad placeringsmarknad kompensera sina kunder för debiterade förvaltningsavgifter genom att slå indexet med tillräcklig marginal. Typiskt nog släpar aktiva fonder efter index, mycket på grund av förhållandevis höga kostnader.
Fondmarknaden har blivit uppdelad i passiva (ofta i ETF-form) och aktiva fonder med olika förvaltningsavgifter enligt den utannonserade placeringsstilen.
Vad skall man tänka om fonder som marknadsför sig som aktiva men i praktiken beter sig som passiva indexfonder?
Forskarna Martijn Cremers och Antti Petajisto vid Yale University döpte dessa till skåpindexfonder (”closet indexers”) i en artikel år 2009.
Svenska Aktiespararna stämde Swedbank för vilseledande marknadsföring då fondbolaget medgav att en aktiv fond i praktiken lät placeringsförmögenheten ligga rätt passivt kring jämförelseindexet under en längre period.
Är tidvis passivitet alltid skadlig för kunden som tror sig ha köpt en aktiv fond? Inte alls. För det första betyder en temporär passiv stil i en aktiv fond, till exempel under särskilt oroliga tider eller vid börsnedgång, att förlusten i förhållande till jämförelseindexet begränsas till ungefär förvaltningskostnaden.
Ännu viktigare är att forskarna nyligen har bekräftat att det finns marknadslägen då aktiv förvaltning har en bättre chans att lyckas. Med andra ord är fönstret till aktieklipp öppet tidvis.
Den professionellt förvaltade aktiva fonden gör klokt i att ligga lågt, nära index, då fönstret är stängt, för att spara på handels- och andra kostnader. Samtidigt bör fonden vara beredd att slå till genast när det gäller.
Förmågan att vara aktiv och passiv vid rätt tillfälle utgör också ”skicklighet”, värd att betala en slant för.
Beskyllningen av aktiva fonder för överdriven passivitet, eller ”skåpindexering”, är förhastad och eventuellt rentav missriktad.
Naturligtvis är klar marknadsföring gentemot kunden alltid önskvärd. I slutändan borde kunden få mervärde av placeringen efter kostnaderna – annars borde priset på servicen sjunka.
Konkurrensen mellan fondbolagen borde pressa förvaltningskostnaden till den nivå ”skåpindexering” förtjänar.
I fall konkurrensen skall lyckas pressa ner förvaltningskostnader förutsätts vaksamma, kostnadsmedvetna placerare som röstar med plånböckerna. Detta är normalt beteende inom alla branscher med överprissatta produkter i förhållande till sann kvalitet.
Den unika aspekten i placeringsmarknadsföringen är slumpens stora betydelse för kundens slutupplevelse. Det försvårar kundens möjligheter till omdömesgilla kvalitetsbedömningar.
I vilka marknadslägen brukar aktiv förvaltning löna sig? Ny forskning visar att tider då bolag och sektorer utvecklas åt olika håll, och inte är väldigt starkt sammanhängande, är synnerligen bra för skickliga aktieklippare.
Passiv indexering är däremot det bästa alternativet då marknaden är högt korrelerad, med samtliga sektorer sammanhängande, utan stor divergens.
Ett praktiskt mått på divergens är standardavvikelsen av samtliga bolags (eller sektorers) avkastningar under en och samma tidsperiod.
Detta är ett exempel på den typ av specialkunskap som professionella förvaltare kan förväntas införskaffa snabbt, och sedan förmedla åt sina kunder via konkurrenskraftig implementering i placeringsverksamheten.
Tyvärr är sådan kunskap inte lätt att uttrycka entydigt i fondmarknadsföring. Detaljer uteblir och luckorna återstår för kunden att fylla i själv.
Så är det nog med marknadsföring överlag. Debatten om skåpindex är en nyttig påminnelse att både placerare och säljare av placeringsprodukter borde tänka klart om vad det är man betalar extra för.