Tavlor på vinst och förlust

av Ragnhild Artimo Forum 1979-17, sida 18-19, 07.11.1979

Taggar: Teman: investering

Tavlor på vinst och förlus — Tavla, tavla på väggen där, säg mig vem dyrast i landet är!

Och tavlan svarade — Idag eller om några år? Om några år — Stenius, Lucander, Wardi, Vaarula, Granfelt, Koistinen . . . och så några till, men jag säger inte vilka.

Och därmed fick privatinvesteraren låta sig nöja.

ww” Konst har varit och är alltjämt en rätt populär investeringsform för mellanviktare. Åtminstone så länge ingen hittar på att belöna detta intresse med en speciell skatt. I tio fall av nio är det fråga om tavlor, företrädesvis oljemålningar. Skulpturer har nästan ingen marknad. De är svårare att placera åtminstone i privathem.

Konstsalong Patrik Grahn har i sin nuvarande form existerat sedan 1974, tidigare ägare var Pentti WähäJärvi.

Patrik Grahn, till utbildningen merkonom, har vuxit upp bland tavlor, familjen har egna samlingar. Vanans makt är stor: han utför nu sin dagliga gärning bland de cirka femhundra tavlor som befinner sig i salongen — hängande, stående, staplade. Hur många som är lagrade minns han inte själv.

För kärlek och pengar

Vem köper tavlor — De som älskar konst — oavsett den är billig eller dyr i inköp — och vill ha tavlor i sitt hem att glädja sig över. Och de som inte bara älskar konst, utan också att denna kons ökar i värde genom åren. I vissa fall kan denna värdeökning vara ganska markant.

Ett exempel på en sådan konjunkturuppgång för en enskild konstnär är Matti Karppanen, vars fågelmotiv ännu för fem år sedan kunde inhandlas för 3—4 000 mk, men idag belöper sig till 10—20 000 mk. Konjunkturerna kan också gå i motsatt riktning. Reidar Särestöniemi, som var verklig hårdvaluta för några år sedan, har prismässigt varit starkt i fallande de senaste tre åren. Denna trend torde delvis ha katalyserats av att en veckotidning sålde reproduktioner av Särestöniemi-verk.

Betyder det att konsthandlarna nu dumpar Särestöniemi — Dumpning kan man naturligtvis inte tala om, men han går inte att sälja till lika höga priser som tidigare. Men — det kommer alldeles säkert en dag då priserna på Särestöniemi stiger igen.

— Gammal konst är efterfrågad, men porträtt svårsålda, konstaterar Patrik Grabn om Viktor Westerholms porträtt av intendent Walter von Konow.

Gallén-Kallela ligger självfallet i högsta prisklassen, till vänster porträtt av Juha Blenner, till höger ett landskap.

Vad skall man köpa -— Det viktigaste kriteriet bör väl vara att man tycker om den tavla man tänker hänga på sin vägg, säger Patrik Grahn, — Vi har strävat till att ha konst i alla prisklasser, så att var och en skall känna sig välkommen in för att se vad vi har.

— Om man är ute i investeringssyfte är det kanske idé att satsa på konstnärer som redan nått erkännande, men som inte ännu är i topprisklass: Torger Enckell, Erik Granfelt, Unto Koistinen, Anitra Lucander, Olavi Vaarula, Rafael Wardi för att nämna några exempel. En allmän regel — men inte utan undantag — är att priserna står i relation till storleken, De nu nämnda konstnärernas verk belöper sig i genomsnitt till 4—6 000 mk, Koistinen något mera. Personligen tror jag att verk av dessa konstnärer kommer att stiga i värde de närmaste åren.

— En annan god investeringsregel torde vara: hellre figurativt än nonfigurativt. Och på den figurativa sidan är landskap och stilleben ”säkrare” än personkompositioner och porträtt — med självklara undantagen Edelfelt och Schjerfbeck — porträtt är dessutom oerhört svårsålda, om man någon dag skulle vilja göra sig av med sin tavla.

Av skulptörer är det kanske främst Matti Haupt och Jussi Mäntynen som går att sälja.

Spana in prisnischer — Man kan notera två prisklasser där kommersen är verkligt livlig, berättar Grahn. — Å ena sidan nu levande mindre kända konstnärers verk i klassen 1—3 000 mk, där köparna ofta är unga, som köper tavlor de tycker om — investeringsmomentet är sällan med i bilden. Å andra sidan de som målmedvetet köper i investeringssyfte i prisklasser från 10000 mk uppåt. Helst 1800-talsmålare, men utbudet på gammal konst börjar vara allt knappare. Vår nationella konst är ju bara drygt ett sekel gammal, och tillgången på gamla målningar ytterst begränsad.

— Mellan dessa båda grupper finns en idag mycket svårsåld grupp, 3—10 000 mk, som rätt få vågar eller har intresse att satsa på. Ändå är det antagligen just i den kategorin mor FORUM 17/7 gondagens ”dyra” verk finns. Då de gamla kända och erkända mästarna tar slut — vilket de praktiskt taget redan gjort — flyttar sas nästa kategori upp i högprisklassen. Konstnärer från mellankrigsåren, och en del nu levande målare. Också bland de unga konstnärerna finns det givetvis sådana som på sikt visar sig vara goda investeringar — men man skall ha både blick och tur för att framgångsrikt satsa på dem.

Finländska konstköpare går sin egen väg

Att på konstgjord väg — genom att till exempel köpa upp ett större antal målningar från en förstautställning — haussa upp priserna på en okänd konstnär går knappast i Finland.

— Den finländska konstpubliken är svårmanipulerad, den går sin egen väg, följer sin egen smak. Också det finländska konstköparbeteendet har en egen profil: köparen behåller i allmänhet den tavla han köpt, och den kommer kanske i cirkulation då arvingarna i sinom tid inte kan enas om vern som skall ha den …1I Sverige är cirkulationen kännbart livligare folk köper tavlor som aktier, köper upp då det är fördelaktigt, håller dem några år, och säljer då de gått upp tillräckligt i pris.

Konstsalong Patrik Grahn arbetar enligt principen öppet köp: om kunden inte trivs med tavlan, köper salongen tillbaka den för samma pris, eller byter den mot en annan tavla. Det är ytterst sällan någon utnyttjar denna möjlighet.

En kundvänlig detalj är möjligheten att köpa tavlor på avbetalning. Ovanligt ofta är det också de penningstarkaste kunderna som använder sig av detta.

F som förfalskning

Hur undvika att köpa en förfalskning — Köp aldrig, aldrig en målning av en dörrknackare! Det är omöjligt att senare få fast honom. En god princip är att be en expert om utlåtande om den tilltänkta tavlan — men också experter begår misstag. Jag har sedan flera år en tavla här som antingen är en äkta Holmberg — eller inte är det. Två experter har avgett motstridiga utlåtanden därom. Men att köpa konstverk från e konst- eller antikhandlare är alltid en viss konsumentförsäkring: om verket visar sig vara en förfalskning -— och ”brottet” behöver inte alla gånger vara uppsåtligt — kan man gå tillbaka till affären och arrangera att köpet går tillbaka.

— Tyvärr måste konstateras, att det i Finland förekommer betydligt mera förfalskningar än folk i allmänhet är medvetna om. För några år sedan var trafiken med Wäinö Aaltonen-förfalskningar synnerligen livlig, och det händer då och då att vi också erbjuds vad som vid expertgranskning visar sig vara förfalskningar. Nelimarkka tycks vara speciellt omtyckt som förfalskningsmotiv. Och de gamla ryssarna.

Konsthandlarna utför också värderingar av konstverk.

— Folk vill ha sina tavlor värderade med tanke på försäkringarna eller bara för att veta hur värdefulla de är. Vi värderar konst gratis inom Stor-Helsingfors. Det kan betraktas som vår PR-budget, skrattar Patrik Grahn. DO

VÄND ER MED FÖRTROENDE TILL VÅRT NOTARIAT I FRÅGA O e köp och försäljning av värdepappe e värdepappersförvaltnin e olika placeringsärende tel. 644 121/notariatet (efter 15. 12. 1979 även direkt tel. 641 155).

FORUM 17/7 19