Tekniker och arbetsledare kräver utjämning av löneskillnader

Taggar: Teman: löner

Särtryck ur Forum 3/75

Diamanten är säkert världens mest dramatiska investeringsobjekt. Den oövervinneligt hårda stenen har genom tiderna omsusats av skandaler, mord, krig, trolldom och passioner.

Passar den in i vår tid? Herbert Tillander, nestorn inom finländsk diamanthandel, vecklar försiktigt upp en liten duk som innesluter en glittrande klar sten, en diamant om en carat, värd cirka femtiotusen mark.

— Finns det ett mera idealiskt investeringsobjekt, frågar generalkonsuln. Den uppfyller alla krav man har på en god investering. Den förlorar inte i värde, den är inte skattebelagd, den är internationellt gångbar, lätt att transportera och kan vid behov förvandlas till kontanter.

Herbert Tillander studerar kronjuveler från 1700-talet. (Foto: Ulf-Jarl Petterson)

Större säkerhet för diamantinvesteraren

Herbert Tillander rekommenderar investeringar på lång sikt, säg 3—5 år. Vid ett förestående generationsskifte finns det många som föredrar att efterlämna en del av arvet i form av en diamant.

För en lönande investering ska man vara beredd att satsa ganska mycket. Över 50 000 mark, anser Herbert Tillander. Då får man en raritet. Om köparen inte går i land med en så stor munsbit på en gång, föreslår han att man köper mindre dyrbara stenar som sedan småningom byts ut mot en supersten. Det finns ett begränsat antal dylika rariteter som cirkulerar bland investerarna i vårt land.

En carat är den magiska gränsen. En sten om en carat kan vara värd 50 000 mark, medan en diamant om 0,99 carat betingar endast 40 000 mark.

Och så är det också annars skillnad på diamanter och diamanter.

En investerare bör gå in för en briljant (dvs en slipad diamant) med en vikt över 1,00 ct som enligt Scan D N har en renhetsgrad av minst VVS 1, en färgnyans av minst Top Wesselton och enligt Scan D N systemets stränga regler kan betecknas vara av GOD slipning. Stoppstopp, vad är nu detta?

Det allra viktigaste. Kvalitetsbeteckningen. Den som gör att man vet vad man köper och exakt vad man får för pengarna. Den som gör att det inte kan finnas ”överpris” och ”underpris” för rätt graderade diamanter, utan endast en dagskurs, som på aktiebörsen. Diamanthandeln är starkt koncentrerad till några få centra i världen och kontrolleras rigoröst av ett jättesyndikat i London.

Ett sliperi kan inte sälja under gällande marknadspris, och av samma orsak inte heller återfölsäljarna, eftersom marginalerna är knappa. Prisdifferenser beror på sällsynthetsgraden och på hur korrekt graderingen utförts.

I allmänhet fuskas det mera med kvaliteten än med priset, berättar Herbert Tillander. Priset kan vara korrekt, men diamanten är kanske inte av så hög klass som säljaren anger, så köparen lever i tron att han gjort än bättre affär än vad han i själva verket gjort. Många kommer hem med diamanter från Fjär .ran Östern-resor, men ofta av uruse kvalitet. Andra ädla stenar kan där vara fördelaktiga i pris, men har ofta rakslipade kanter och är därför odugliga för smyckeinfattning. En omslipning blir kostbar och kan minska stenens skönhetsvärde.