Tekniska handelshinder svårtacklat problem

av R. E. Forum 1975-04, sida 29-30, 05.03.1975

FORUM 4 » 75

Tekniska handelshinder svårtacklat problem

De sk tekniska handelshindren, dvs hinder som intet har med tullar att skaffa, har igen blivit viktigt samtalsämne inom internationell handelspolitik. Om det beror på att man tyr sig till de här problemen på grund av att man inte har annat att diskutera framgångsrikt just nu, må sedan bli osagt.

Det handelspolitiska läget stampar på stället just nu: EG har utvidgats och kämpar med sina enorma interna problem, och efter det Storbritannien och Danmark lämnade EFTA för att gå med i EG har inte heller EFTA några externa problem att tala om, och slutligen har de väntade samtalen mellan EG och SEV knappast kommit igång. För Finlands del bygger man som bäst upp avtalsnätet medels samtal med Sev—-ex—-Sov (SEV-länderna exklusive Sovjet). Alla väntar på den följande GATT-ronden.

Allt detta gör att man gärna tar itu med de hinder för den internationella handeln som inte stöttas upp av tullar, det vill säga de handelshinder som står utanför de stora blockens (EFTA, EG och SEV) normala verksamhetsfält.

ÖDet är inte första gången man talar om tekniska handelshinder. Redan 1906 var man medveten om, att de olika standårderna och bestämmelserna inom den elektriska industrin utgjorde ett effektivt hinder mot utrikeshandel med dessa produkter. Det var då man grundade International — Electrotechnical Commission (IEC) för att sträva till ungefär likadana tekniska bestämmelser för den elektrotekniska industrin i alla medlemsländerna. Sedan följde International Standardizing Association år 1929, som sedermera år 1946 omorganiserades till International Organization of Standardization (ISO). Dessa organisationer utför fortsättningsvis ett betydande arbete för att göra det lättare att sälja och köpa utländska produkter och delprodukter.

Standarderna varierar

De olika standarderna är alltjämt det största så kallade tekniska handelshindret. Det finns även andra, som upprättats med flit för att stöda det egna landets industri. Sådana bestämmelser som tex Italien har, att lastbilar skall ha en tvådelad framaxel — något som bard Fiat gör — leder till att import av utländska lastbilar till Italien är praktiskt taget förhindrad. Frankrike har fortfarande en del bestämmelser som gör att man inte kan sälja dit elektrisk utrustning i nämnvärd grad, Schweiz har minst 23 blanketter avsedda för den som vill sälja sötsaker dit, Sverige har en långt uträknad säkerhetsregel för lastbilar, som gör att andra än svenska lastbilar är ett unikum på svenska landsvägar Osv.

Det är inte det, att andra inte skulle kunna tillverka exportartiklar som klarar importskyddande länders regler. Viktigare är att det inte lönar sig att ha varianter på varor som görs i långa serier. Priset är inte längre konkurrenskraftigt om man gör en specialserie för export till ett visst land.

Specialregler

Det förekommer även andra tekniska handelshinder. Dylika är en rad specialbestämmelser som en del länder håller sig med för att skydda den egna industrin. Ett klart exempel är kärnkraftverk i Sverige. Man har den egna ASEA-produktionen, men man har trots det köpt ett utländskt verk, ett amerikanskt. Standarderna är inte desamma i Sverige som i USA, med den påföljd att det amerikanskbyggda (som till en betydande del byggts av europeiska, främst belgiska underleverantörer) verket aldrig kommit 100-procentigt igång. Alltid är det något rör som inte stämmer, eller någon detalj som inte fungerar så som man kräver att det skall fungera. Det torde dröja ett bra tag innan någon kommer på idén att köpa ett ickesvenskt kärnkraftverk till Sverige.

Statsstödd expor tekniska handelshinder statsunderstöd räknas exportindustri.

Som äve “Här är vi inne på ett verkligt svår exempel. Varje stat anser sig ha inte bara rätt, utan skyldighet, att på ett eller annat sätt stödja en storindustri som har betydande inverkan på ärbetsmarknaden, dvs en industri som sysselsätter många och som har effekt på landets valutaläge. Varvsindustrin är ett mycket typiskt exempel, likaså flygplansindustrin, lokindustrin osv.

Finland ligger härvidlag inte alls i något undantagsläge: våra ”kostnadsgarantier” (K-takuut) håller på att växa oss över huvudet, har det sagts i offentligheten. De går ut på att staten träder emellan och räddar lönsamheten för stora exportartiklar som sålts till ett fast pris, men som kostnadsstegringen mellan orderdagen och leveransdagen annars skulle göra förlustbringande. En del kritik har riktats mot detta system, men man kan fråga sig, hur vår industri annars skulle kunna hävda sig i konkurrensen med utländska industrier, som stöds av ungefär likadana garantier. Det blir svårt att komma åt dylika tekniska handelshinder. Det man nu i första hand önskar komma åt är till naturen enklare handelshinder. Sådana är bestämmelser om teknisk kontroll. Det är inte riktigt logiskt, att man först skall tekniskt granska en exportartikel före avfärden, dvs i samband med tillverkningen, och sedan om någon vecka göra om samma kontroll i-det importerande landet. Här kommer standarderna in. Det man bland annat inom EFTA som bäst håller på med är att bygga upp en rad konventioner, som innebär att exporterande och importerande länder har likadana standarder för en viss varu sort. Man godkänner det andra landets tekniska kontroll, om man får ett papper på att en vara uppfyller det och der kravet.

Sedan är det en annan sak, att vissa utpräglat — kvalitetskrävande importörer inte kan lita på exportörländernas nog Vänd 30

FORUM 4 » 7 graännhet, såsom exemplet på de i Belgien/Nederländerna tillverkade. delarna till kärnkraftverk i Sverige visar. Det är en annan fråga; det kan visa sig i längden fördelaktigt att hålla på kvaliteten även. om det sker på prisets bekostnad. Här har både den svenska och den finländska industrin en kommande marknad.

EFTA går i bräschen

En stor del av det ministermöte EFTA höll i Helsingfors i höst gick ut på att man skulle försöka dra ner tekniska handelshinder. Inom EFTA har man lyckats skapa en rad konventioner, tex om läkemedel, ädelmetaller, — fartygsutrustning, lantbruksmaskiner, = tryckkärl osv som fungerat så bra, att till och med utomstående länder förklarat sig intresserade att vara med. Så har tex Ungern redan lämnat in en formell ansökan om association till det läkemedelsfördrag som EFTA-länderna har, USA och Kanada har förklarat sig intresserade och Tyska förbundsrepubliken funderar på att ansöka om association, Vid EFTA-mö tet i Helsingfors gav man i uppdrag till sekretariatet i Geneve att underlätta en ungersk och eventuellt en västtysk associering.

Viktigt SEV-samarbete

En synnerligen viktig del av de finländska fördragen med SEV-länderna utgör samordning av standarder. Arbetet har knappast kommit igång ännu, men härvidlag ligger vi redan nu flera hästlängder framom många andra västeuropeiska och amerikanska industriländer.

Frågan är av stor vikt med tanke på vår omfattande handel med Sovjetunionen och de andra östeuropeiska socialistiska länderna. Dessutom är den viktig med tanke på framtiden: det är klart att ett land som inte för varje enskild vara behöver brottas med just dessa problem, ligger en aning före konkurrenterna i kampen om de potentiella östeuropeiska marknaderna som hela tiden håller på att öppnas, och som redan nu lockar allt större västeuropeiska och amerikanska företag till veritabla korståg med storslagna expon och andra jippon.

Fem huvudgrupper

Man har indelat de tekniska handelshindren samt övriga bestämmelser som står i strid med GATT-bestämmelserna i fem huvudgrupper, bara för att göra materialet mera lätthanterligt. Grupperingen har gjorts av arbetsgrupp som GATT tillsatte redan 1967. Den baserar sig på inom GATT behandlade fall av handelshinder, sammanlagt över 800 till antalet. De fem huvudgrupperna är: 1) Regeringarnas deltagande i utrikeshandeln. Där är det fråga om styrningsåtgärder, exportpremier, utjämnande tullar, inköp av myndigheter osv. 2) Tullningsförfarande och övriga administrativa importregler. 3) Standarder. 4) Speciella handelshinder, 5) Skatt och speciella importkostnader. Inom ramen för dessa fem huvudpunkter ryms de flesta tekniska handelshindren, alltifrån kraven på tudelade framaxlar på lastbilar( som Italien kräver) till alla de 23 importdokumenten på import av sötsaker (som Schweiz kräver.) (R E) OD

Teknisk språkvård 9 Teknisk språkvård 9 Teknisk språkvård 9 Teknisk språkvård

Nyckfulla vågor eller slumpvågor > Den engelska sjötermen ”Freak waves” har med den allt populärare havskappseglingen blivit ett allmänt samtalsämne. Inte minst på grund av ett flertal allvarliga och mindre allvarliga olyckor förorsakade av överraskande enormt branta och höga vågor, som i storlek vida överträffar den normala vågbildningens amplitud i medeltal,

Många skribenter har i svensk text använt termen ”nyckfulla vågor” — ett uttryck som enligt min mening är både en för lång och fysikaliskt intetsägande term,

Alla har vi ju lagt märke till att de enskilda vågamplituderna och vågfronterna aldrig, inte ens i jämn vind, överensstämmer med varandra. Vågbildningsmönstret är synnerligen varierande och skillnaderna desto mer märkbara ju friskare och byigare vinden är.

“- Även om det ingalunda alltid stämme med talesättet ”den nionde vågen” kommer det förr eller senare en våg som är märkbart större än de övriga. I synnerhet iögonenfallande i storm och hårt väder.

Ju längre sträcka stormvinden har tillfälle att blåsa över hav, desto större ä chanserna att vågorna, på grund av geografiska och strömförhållanden plus kastningar i vindriktningen etc, ska skapa slumpartade additioner — men också subtraktioner — av de enskilda vågkomponenterna med åtföljande oregelbundenheter i vågbildningsmönstret. På det sättet byggs ”freak waves” slumpvis upp av mindre vågkomponenter varvid den resulterade vågen ibland kan torna sig skyhögt över vågbildningsmönstrets medeltal. Visst kan man säga att sådana vågor är på sätt och vis nyckfulla men fenomenet har dock sin givna enkla fysikaliska förklaring som helt baserar sig på slumpen varför jag hellre skulle använda benämningen ”slumpvågor”. Även om samma benämning givetvis också kan användas för ovanligt små vågor — men vem annan än möjligen påpassliga kappseglare lägger egentligen märke till den sidan av fenomenet. Alltså låt oss tala om slumpvågor tills någon ännu bättre term kanske dyker upp. Goda förslag publiceras gärna.

Ny TNC medarbetare är sedan mitten av november Kjell Åström, Han har naturvetenskaplig utbildning och kommer företrädesvis att svara för områden energi, värmeteknik, gasteknik och elteknik.

En finsk terminoligicentral har efter länge välvda planer nu upprättats som motsvarighet till TNC. Centralen drivs i Suomen Teknillinen Seuras regi och har tills vidare sitt sekretariat under adress Georgsgatan 30, Helsingfors 10. Finska termér har ju sedan länge haft plats i. många av TNCs ordlistor varför TNC nu ser fram emot ett vidgat samarbete med företrädaren för det finska terminologiarbetet.

Den geotekniska ordlista som tidigare omnämnts i denna spalt och som utarbetas av TNCs och Svenska geotekniska föreningen föreligger hu i form av en remissutgåva omfattande cirka 500 termer med definitioner. De flesta termerna har redan fått engelsk, fransk, tysk, rysk och finsk utformning. Omkring en tiondel av materialet bjuder emellertid på avsevärt motstånd mot överföring till främmande språk. Hopp finns dock om att etablerade kontakter med utländska specialister och anknytningar till ett pågående internationellt terminologiarbete ska råda bot på svårigheterna, Den som så önskar kan beställa remissen från TNC. (Kai Finell) CO