Teknokratens samvete

av Gunnulf Mårtensson Forum 1972-06, sida 07-08, 29.03.1972

Teknikern och hans etik

De problem som Poul Bjerre berör i en intervju i Forum nr 4 hör till de mest väsentliga i vår snabba förändringar underkastade värld. Den tekniska utvecklingen är i inte ringa mån den vehikel, som står bakom förändringarna av levnadsbetingelserna, befolkningsförflyttningarria och samhällenas utveckling mot allt större, icke minst för den enskilda, mera svåröverskådliga di strukturer. I den debatt som förts om den miljöförstöring som gäller luft och vatten, har biologerna inte ’ utan skäl framhållit att de alltför sent kommit med i bilden, då det gällt att analysera konsekvenserna för människan av den utveckling som skett och sker. Människan är ett socialt djur — hur påverkas hon av genomgripande förändringar, som gäller hennes sociala miljö? Krav på samhällsvetarnas medverkan i planeringen har framförts förhållandevis tidigt. Forskningen på dessa områden är dock av sent datum, i varje fall om vi talar om målforskning inriktad på aktuella problem. (Jag påminner mig min besvikelse, då jag som ung student, inspirerad av funktionalismens teorier, försökte leta fram sociologisk litteratur, men endast fann sådan, som gällde primitiva folks levnadsvanor.) Man har på arkitekthåll länge saknat och saknar ofta ännu argument att ställa emot siffermaterial, som visar t ex ekonomiska fakta. En intuitiv uppfattning hur klok, hur riktig som helst kan stå sig slätt vid konfrontation med sådana. Vi lever i en värld, där i alltför hög grad det mätbara ges vitsord framom det som ej går att mäta, hur väsentligt det sistnämnda än kan vara. Förhållandet kan föra till felslut även ur ekonomisk synpunkt, eftersom det kan

Claus Tandefelt

Teknokratens samvet »Död åt humanisterna» var ett vanligt hälsnings- och skällsord på gamla TF vid Lönnrotsgatan. Åtminstone så där vid Valborgsmässotid.

C. P. Snows tes om de två kulturerna, tekniken och humanismen, diskuterades ivrigt för ett antal år sedan, bl a i Hufvudstadsbladet. Kontentan av diskussionen var i stort sett den, att tekniken hade de flesta trumferna på hand.

e Sedan dess har vi gått en lång väg. Poul Bjerres idé om ett humanistiskt ingenjörslöfte i Forum 4172 tycker jag är alldeles fascinerande. Hur har ingen kommit på den förut?

Vem är teknokraten?

I den här diskussionen skulle jag fördra att använda termen teknokrat framom ingenjör eller tekniker. Visst är teknokraterna ofta ingenjörer. Men en bättre och allmännare definition säger att tek Forum 6/72

FORU debat leda till ett även ekonomiskt ensidigt betraktelsesätt. Den offentliga kontrollen av byggandet är också den i hög grad hänvisad till att beakta mätbara faktorer. Det erkännandet ges dock gärna, att en allvarlig strävan finns att se till sociala och mänskliga synpunkter. Allmänt hållna bestämmelser med sådant syfte blir dock tyvärr för ofta pappersparagrafer. Centraliseringen av en verksamhet till mycket stora enheter synes i många fall leda till förhållanden av det slag som Poul Bjerre talar om; En programmering »till professionalism på det lägsta tänkbara planet. En professionalism som . inget värde har i sig själv, för att den helt är avhängig av de uppgifter som den blir knuten till. I stället för att lära upp folk till atr lösa uppgifter i samhällssammanhang». Något motsvarande kan komma att gälla projekteringsverksamheten, om strävan att samla hela byggprocessen, inklusive projekteringen, under samma hatt har framgång. Det är självfallet ett förhållande som beror av individen, men jag har svårt att tro, att, allmänt taget, en arkitekt anställd av ett grynderbolag (hur socialt bolagets namn än kan vara) skulle känna sitt ansvar gentemot dem till vilka bolaget säljer aktielägenheter på samma sätt som den, vilken står obetoende i förhållande till byggnadsfirman och med namn och yrkesanseende svarar för sitt projekt och för dess genomförande, Det kan inte vara riktigt att beröva någon ansvaret för hans insats. Inte heller får man lämna sitt ansvar ifrån sig. Det sagda gäller i högre grad ju högre vederbörandes tjänsteställning och utbildningsnivå är. Detta gäller inte minst samhällsansvaret. Skådespelet »Oppenheimer», som för några år sedan spelades på Svenska Teatern behandlade här berörda problematik i ett ytterlighetsfall. Det gällde som bekant vätebomben: Enligt uppgift var intresset för pjäsen speciellt stort bland den manliga publiken. Jag tror detta sakförhållande kan tydas så, att det ansvarsproblem Poul Bjerre tagit upp till diskussion rätt allmänt känns såsom väsentligt och aktuellt i vår tid; O Claus Tandefel nokraterna utgör den grupp människor i företag. organisationer och samhällsorgan, som utan. att behöva vara i ledande ställning påverkar skeendena genom sitt överlägsna kunnande och sin personliga skicklighet. Alltså även ekonomerna, juristerna och samhällsvetarna kan i många fall räknas till teknokratin. Det är till dem (… eller ska vi säga os 3…) som makten i överflödssamhället nu lär ha övergått efter att ännu ganska nyligen ha tillhört kapitalisterna. Teknokraten sitter fast förankrad i »systemet». Systemets politiska färg har föga betydelse, Endast genom systemet kan han utöva sin skicklighet, endast inom det betyder hans kunnande något. Faller systemet mister teknokraten inte bara sin maktposition. När USA:s »militär-industriella komplex» ruskas om blir 20000 teknologiedoktorer arbetslösa. Det ligger alltså i allra högsta grad i teknokratens intresse att systemet fungerar. Om han börjar fundera alltför intensivt på någonVänd ting annat t ex, blir han troligen fort ersatt med någon som bättre fyller rollen.

Resurshushållning är ingenjörens uppgift …?

Produktionsplanering, rationalisering, service, utveckling, är typiska ingenjörsuppgifter, men mycket olika sinsemellan. Deras gemensamma nämnare kan man väl kalla resurshushållning — eller med ett annat ord: ekonomi! Har ingenjören sköter sin tekniska uppgift påverkar i allra högsta grad lönsamheten hos det företag (eller den statskapitalistiska stat) där han arbetar. Och blir lönsamheten negativ finns det överhuvud taget inga resurser över för miljvård, arbetsskydd, sjukförsäkring och understöd av humanistiska idéer. Denna slutsats är väl logisk och självklar? En positiv lönsamhet betyder att företaget kommer att expandera. Kanske inte alla företag, men säkert näringslivet som helhet. För närvarande är den globala ökningen av BNP ca 3 94 per år. Nu säger ju sunda förnuftet att jordklotets resurser är ändliga. Åtminstone är antalet atomer ändligt, om också mycket stort. Mänskligheten kan förstås öka atomernas strömningshastighet genom det ekonomiska systemet, och på det sättet fortsätta att öka BNP också efter det alla atomer tagits i användning. Men blir vi inte mätta på mat, nöjen, sprit, bilar, maskiner, resor, kläder och nya sportredskap långt före det? Någon gång måste man alltså uppnå ett jämviktstillstånd då ekonomin slutar att expandera. Hoppeligen kommer det jämviktstillståndet att uppnås utan ekologisk katastrof eller atomkrig, e Hur ser de företag ut som arbetar i detta jämviktstillstånd? Ger de vinst? Vilka är deras kriterier på effektivitet? Hur kan vi redan nu förebereda oss för övergången från en expanderande till en statisk ekonomi? Vilka företag klarar sövergången»? Eller uppnås aldrig ett statiskt tillstånd? Består »jämvikten» av en serie expansions- och nedgångsperioder? Eller av en enda period?

Gunnulf Märtensson

Teknokratens uppdrag…

Sällan har väl mänskligheten varit så enig som nu om att dess mål är att höja den materiella levnadsstandarden. När to m Kina tycks satsa på en teknisk utveckling på allvar, kan man vänta sig att världens BNP skall stiga snabbare än någonsin förut. Ingen normalt funtad fackföreningsledare eller husmor svävar på målet när man frågar vad det är de vill ha: mera pengar.

Och samma språk talar följaktligen politikerna, teknokraternas uppdragsgivare i sista hand. Ingen kan visserligen säga åt teknokraten h ur han skall bära sig åt för att öka produktiviteten, men för det räcker både hans fantasi och utbildning bra till.

-..Och nya samvete

Men Poul Bjerre är ändå inte en ropande röst i öknen, också om han kanske försöker ge intryck av att vara det. Finns det int tvärtom tydliga tecken på en »rörelse i tiden», som bara ännu inte riktigt fått fart? En rörelse för miljövård, för en trivsammare boendemiljö, f ör ett vettigt sätt att konsumera?

De tydligaste — och mest dramatiska — uttrycken har denna rörelse tagit sig i USA, där miljövården redan ryckt fram till en andra rangens politisk fråga. Och det är inte endast de tekniska aspekterna, som nagelfarits. Till exempel tidskriften Chemical Engineering har publicerat en artikelserie med rubriken Environmental Ethies. Temat om individen som en liten kugge i samhällsmaskinetiet har diskuterats av en lång rad sociala tänkare, inte så få av dem teknokrater till ursprunget.

Också här i Finland har det hänt någon under de senaste ären. Teknologernas nya sociala inriktning måste ses som ett tidens tecken. Kanske kan den utvecklas i riktning mot en humanistisk ingenjörsfilosofi. Likaså har TFiF:s program och FORUM:s innehåll undergått förändringar. Var är de rent tekniska inslagen? I många år har »allmänmänskliga» frågor varit de mest populära.

Det mig veterligen intressantaste och mest ambitiösa försöket att vidga teknokraternas världsbild företogs av Bell Telephone System redan på 1950-talet. Över en tidrymd av sju år skickade bolaget sammanlagt 130 chefer med familjer till Pennsylvania universitetets institut för »Humanistic Studies for Executives». Där fick de i tio månader (!) läsa Proust, Joyce, och Dante, besöka museer, lyssna på symfonier och poesiuppläsningar, studera etik, socialvetenskaper och logik. Det enda de inte studerade var någonting som hade att göra med företagsledning. Hur entusiastiska de här cheferna var över studierna är svårt att säga, men åtminstone upptäckte de att det fanns en värld också utanför The Bell System. Men programmet blev för dyrt att upprätthålla i längden.

Ett humanistiskt Töfte?

Idén om ett humanistiskt ingenjörslöfte är fascinerande. Men hur genomförbar? Högskolornas försök med kurspoängsystem är ett steg i rätt riktning som gör det möjligt att kombinera ingenjörsstudier med ämnen från andra högskolor.

Och är inte en tjänste-ed någonting alldeles för abstrakt och högtidligt för vardagen? Kanske den borde ersättas med t ex ett krav att i varje sammanhang tillämpa kriteriet »är det bra för barn?» Med det kriteriet kan man avgöra att exempelvis utan någon som helst humanistisk bildning parker, små hus, hemmamammor och rena stränder uppenbarligen är någonting positivt, medan asfalt, TV, reklamkampanjer, höghus, stålverk, ogräsgifter och napalm på sin höjd är neutrala företeelser.

Kanske vi inte ännu är mogna för ett humanistiskt ingenjörslöfte, Men att pränta mänskliga tankar i teknokraterna? Jo, definitivt. []

Gunnulf Mårtensson

KAL ignorerar svenska medlemmar

TFiF och STS har tillsammans bildat Korkeakouluinsinöörien ja Arkkitehtien Keskusliitto (KAL) som utlyst ”Neuvoa-antava jäsenäänestys” för de medlemmar i TFiF och STS som inte meddelat att de icke deltar i KAL. För detta ändamål har meddelats behövliga, ”jäsenäänestysohjeet”. Eftersom KAL inte visar sina blivande svenska medlemmar minsta service eller intresse verkar det svårförståeligt vad TFiF hade på den galejan att göra (kaljaasi). Eller kan man hoppas på en bättring? DO : Erik (Erkki) dipling

Forum 6/72