Tfiffens programutbud vidgar ingenjörernas vyer

av Bjarne Nyman Forum 1994-14, sida 20-21, 03.11.1994

Taggar: Organisationer: TFiF

nens inverkan på grisens matsmältning"

Tfiffen programutbud vidga ingenjörernas vyer

Bjarne Nyman

En sammanslutning av typ TFiF är viktig för samhörigheten men inte salig som sådan — det kan kanske vara kontenta av vad de medlemmar som nedan kommer till tals har att säga. Föreningen kan ses som en förlängning av teknologtiden oc -andan, även om umgänget blivit något mer civiliserat med åren.

ntresseverksamheten liksom det — enlig en samstämmig grupp samtalsoffer förnäma programutbudet skapar samhörighet, åtminstone på de orter där man ärfler än en. Utbudet vidgar ingenjörernas vyer över fackgränserna. Det uppslag som nämns i rubrikens “dumrad” har dock veterligen inte ännu behandlats.

Tfiffen hör till de få akademiska föreningar på finlandssvenskt håll som har kontinuerlig verksamhet och dessutom god uppslutning kring aktiviteterna. När Ingenjörsforum arrangeras blir till och med utomstående aktivister såsom partisekreterare intresserade. Folk i de inre kretsarna vill höra vad ingenjörerna diskuterar och hur dessa samhällets tjänare ser på världen. — Det är just vid sådana här fora som frågor om vår miljö måste diskuteras. Här har vi den församlade tekniska sakkunskapen, konstaterade Svenska folkpartiets Peter Stenlund, då han besökte Ingenjörsforum 1990. Temat var vår miljö.

Centreringen

Det är enklare att sammanstråla om man är fler än en. Alla som drabbades av denna lilla enkät (dvs sju av sju), tog ofrågat upp Helsingfors-centreringen, vilket i sig tyder på att frågan ältas både centralt och på fältet. Till och med avståndet från Grankulla till Georgsgatans begivenheter verkar ibland vara alltför långt. Hur är det då med ingenjören i förskingringen?

Det säger sig självt att en programafton, oberoende av hur hög standarden är, tävlar med andra aktiviteter som Familjeliv, Antligen Hemma, och Bara Sova. (Den eventuella arbetsgivaren föredrar att det sistnämnda alternativet helst inte utövas på jobbet.)

Hur mycket orkar ingenjören i gemen med egentligen? Det är klart att man skulle vilja, men …

— Jag får både Forum för ekonomi och teknik och Teknik & Ekonomi och läse 2 dem gärna, säger Irmeli Mattsson i Åbo. Gula Bladet informerar om intressanta tillställningar som jag gärna skulle delta i — “jos olis Turuss”. Jag tycker att Tfiffen borde arrangera mera lokalt betonade tillställningar. Ibland kan man, på grund av jobbet, inte delta även om man ville.

Vad säger du om det. Bob Talling, ordförande för Åbo-avdelningen — Deltagarantalet på våra tillställningar har gått upp med 100 procent di senaste åren. Det tycker jag är ett bra resultat. Och eftersom “first things come first” kan man inte vänta sig att medlemmarna man- och kvinnogrant ställer upp på varje arrangerad tilldragelse.

Det finns två områden där Bob Talling vill bryta barriärerna. För det första vill han skapa större intresse för Tfiffen bland de finskspråkiga — som tillsvidare är i majoritet i detta land. Cirka 95 procent av Abo-avdelningens medlemmar är KTFare och för finskspråkiga är steget att komma med på tillställningar anordnade av svenska Tfiffen stort, alltför stort enligt Bob Talling. Någonting borde göras … För det andra vill han gärna inympa lite mera filosofi i ingenjörens vardag. Mera umgänge med människor som till vardags funderar över livets värden vore inte av ondo. Speciellt på denna punkt tycker Bob Talling att Tfiffen har gjort en god insats. Det är bara att jobba vidare.

Porten till Norden

Rektor för Åbo Akademi Bengt Stenlund anser att det finns ett stort behov av Tekniska Föreningen, eftersom vi går mot en allt mer teknologiskt inriktad tillvaro.

— Det är dessutom ett behov som växer hela tiden, det kan man t ex se av det stora intresset för miljö- och etikfrågor bland dagens ingenjörer, säger Bengt Stenlund.

De ingenjörer som studerat vid kemisktekniska fakulteten i Åbo är idag starkt representerade inom föreningen. Bengt Stenlund anser, att Tfiffens ambitioner at [2 sprida ut verksamheten till regionerna är tacknämliga, men att det dock fortfarande finns mycket att göra på denna punkt.

— Jag har dock inga specifika förslag till hur verksamheten borde vidareutvecklas, det överlåter jag gärna åt andra att fundera på. Språket är viktigt både för den interna gemenskapen och med tanke på samarbetet med ingenjörer i övriga nordiska länder, säger rektor för det universitet i Finland, som har det största inslaget internationalism både i fråga om studentmaterial och forskningsutbyte. Språket är den naturliga bron.

Uppslutningen av KTF-are bakom föreningen är stor, kanske inte minst tack vare den rutin som tillämpas vid fakulteten. Den nyblivna ingenjören får nämligen medlemsansökan till TFiF i handen samtidigt som sitt diplom. Den rekryteringen har visat sig vara ytterst effektiv.

Tuffare arbetsliv

Björn-Olof Backman i Grankulla anser att Tfiffens programutbud är förnämt och betonar speciellt det temainriktade “projektarbetet” inom föreningen t ex i fråga om teknik & kultur, etik, miljö, osv.

— Utbudet ger visserligen inget mervärde på marknaden, men tycks ha ett växande intresse bland medlemmarna. Problemet är att det är svårt för ingenjörer att rycka sig loss numera, arbetslivet är hårdare än tidigare och det finns inget utrymme för långa luncher, säger Björn-Olof Backman.

Vill man nödvändigtvis hitta minus i verksamheten är intresseverksamheten. dvs den “fackliga” verksamheten som via TEK/A kava bevakar ingenjörernas intressen på arbetsmarknaden, eventuellt ett sådant. — Aven om det på denna punkt säkert görs ett gott jobb, anser jag att medlemmarna borde informeras mera i dylika frågor, säger Björn-Olof Backman.

Fastigheten vid Georgsgatan i Helsingfors är ett problem, där medlemsintressen och ekonomiska intressen kolliderar med varandra. Hur den rätta balansen skall uppnås är emellertid ingen lätt uppgift att lösa. Är det rätt att satsa allt mer på utomstående?

För Olof Moring är klubblokaliteterna A & Oiverksamheten. Utan dessa vore det svårt att åstadkomma den samhörighet som eftersträvas.

— Klubblokalen är en viktig samlingsplats för ingenjörerna och jag tycker att vi kanske mer borde öppna dörrarna även för finskspråkiga sammanslutningar. Lite mer öppenhet på denna punkt vore inte av ondo, säger Olof Moring.

I övrigt anser Olof Moring att föreningensprogramutbud är berömvärt och att det finns alldeles tillräckligt med tillställningar att välja bland. Programutbudet visar dessutom att Tfiffen följer med sin tid. Det är bara att ta sig en titt på Gula Bladet.

Tfiffen är den både ekonomiskt och organisatoriskt starkaste akademiska sammanslutningen på finlandssvenskt håll. Enligt Moring har föreningen därmed en moralisk plikt att vara aktiv när det gäller samarbete med akademiska föreningar även inom andra områden än teknik.

— Det här har man visserligen prövat på under årens lopp, men det kunde kanske vara skäl att satsa lite mera på den sidan.

Omgivning i förändring

Max Lundell, just nu bosatt i Ingå, har de senaste åren varit aktivt verksam inom Tfiffens etikutskott och upplevt det arbetet mycket positivt. Speciellt positivt är att man kunnat komma överens om innehållet i”katekesen” utan att en enda gång nämna ordet ekonomi”. Under arbetets gång konstaterades nämligen att det är svårt att kombinera etik och ekonomi.

Enligt Max Lundell är denna typ av projektarbete betydligt mer givande än engångstillställningar med ett specialiserat tema.

— Jag vill betona den sociala funktionen föreningen har. Allmänna samhälleliga frågor bör även diskuteras av ingenjörerna. Det är viktigare än att ett antal ingenjörer inom samma gebit samlas t ex för att diskutera hållfastheten hos betongbroar.

Ett problem är att folk, speciellt unga ingenjörer, blir tvungna att ofta byta bostadsort. Världen blir rörligare, men föreningen finns på samma ställe som förut. De är besvärligt för rörliga unga människor att engagera sig och det leder lätt till en förgubbning. Tekniska Föreningen status kunde dessutom höjas, så att det blir “lite extra” att vara medlem.

— Nu får föreningen nya medlemmar av rutin, det hör till att man skall vara medlem. “OK, jag ansluter mig och deltar i aktiviteterna efter fyllda 60 år, då jag har mera tid”, funderar många nyblivna ingenjörer.

Lundell anser att intagningsrutinerna borde modifieras. Det är bättre för föreningens status att medlemmarna är motiverade av medlemskapet och inte är medlemmar bara för att det hör till. Det borde vara mera ”ädelt” att tillhöra föreningen.

Föreningen är unik

Ordförande Göran Nyman anser att föreningen definitivt har en roll att fylla och är unik jämfört med situationen på den finska sidan, där man mer koncentrerar sig på intresseverksamhet och mindre på den sociala sidan. Tfiffens medlemmar uppskat tar programutbudet överlag, t ex exkursionerna är omtyckta, kanske just därför att de erbjuder både social samhörighet och ger praktisk ny kunskap.

— Föreningen har en enormt fin kontakt till sina medlemmar. Tack vare vårt engagemang bland teknologerna “flyter” medlemmarna in i föreningen.

Fastigheten vid Georgsgatan är ett problem, klockan tickar och någonting borde göras, men vad — I dagens läge med en massa outhyrda utrymmen i Helsingfors centrum befinner vi oss i en svår situation, men jag är övertygad om att även fastighetsfrågan kommer att få en positiv lösning. Vi har ju redan företagit åtgärder, som fråntar föreningen en del av det ekonomiska ansvaret för verksamheten i fastigheten, säger Göran Nyman.

Men fastighetsfrågan är en uppgift för styrelsen — ur medlemmarnas synvinkel är det den ideella verksamheten som gäller. Och på detta område har Tfiffen inget att skämmas för. 9

Ingenjörsföreningar samordnar resurser

Modersmålet en samlande faktor

Christian Schönberg

Dagens föreningsmänniskor kräver allt mera av sina organisationer samtidigt som konkurrensen om själarna hårdnar. För de finlandssvenska institutionerna är språket grundförutsättningen för överlevnad.

Tekniska Föreningen (TFiF) avse att från årsskiftet fördjupa sitt redan väl fungerande samarbete genom att utnyttja alla gemensamma resurser till att ytterligare förbättra verksamhetens servicenivå.

— Viuppleveridag en klar konkurrenssituation i förhållande till medlemmarnas Övriga intressen, ett tryck vi måste svara på, säger TFiFs verksamhetsledare Frej Gustafsson. Det är dessutom av största vikt att vi inom våra verksamhetsramar skapar en möjligast god grogrund för det svenska språkets fortbestånd.

Svenskans grundläggande ställning i verksamheten nämndes överhuvudtaget inte med ett ord i TFiF:s stadgar. Luckan fylldes emellertid för ett knappt år sedan då TFiF ändrade ändamålsparagrafen i sina stadgar.

— Samarbetet mellan DIFF och TFiF som tog sin början redan år 1981 haripraktiken gått riktigt bra, säger DIFFs verksamhetsledare Erik Karlberg, frånsett det faktum att aktiviteten hos diffarnas ge [D) Töca Föreningen (DIFF) oc nomgående har varit svagare, möjligen beroende på att verksamheten inte fungerat helt på jämlik grund. De nya samarbetsmodellen mellan föreningarna lyfter nu upp Diffen från dess status som observatör, till fullvärdig samarbetspartner i sammanhanget. Vi kommer härefter att ha en betydligt stabilare grund att stå på, byråkratin minskar och valbarheten ökar.

För närvarande fungerar tio s.k. fackavdelningar inom samarbetssegmentet vilka enligt planerna kommer att byta skepnad till gemensamma avdelningar. Huruvida de faktiskt kommer att fungera på sikt är enligt Frej Gustafsson svårt att överblicka, det tar nog några år i anspråk att komma fram till ett fungerande system. Arkitekterna och fysikerna som har sina egna avdelningar inom TFiF berörs däremot inte av det nya avtalet utan fortsätter som tidigare.

Det fördjupade samarbetet berör enbart den ideeila sektorn, alla arbetsmarknadsfrågor kommer även framgent att skötasseparat. Också dessa frågor kan givetvis vid behov tas upp i ett senare skede.

— Vi hoppas att det nya avtalet skall föra fram mot ett intensifierat samarbete redan under studietiden, vilket väl kan bli ett faktum redan nästa vår då Tekniska läroverket flyttar sina bopålar till Otnäs med den geografiska närheten till övriga tekniska institutioner i området, säger Gustafsson. Det nya samarbetsavtalet berör tills vidare inte den lokala verksamheten ute ilandet. Möjligheter att grunda gemen Erik Karlber samma avdelningar exempelvis i Västra Nyland och Åland finns dock.

Föreningarnas styrelser har nu lagt fram ett gemensamt enhälligt förslag till handlingsplan som ännu skall godkännas av föreningsmötenainovemberinnan det nya konceptet kan köras igång.

— Visserligen kan vi ännu få bakläxa av det förestående föreningsmötet i november, vilket jag ändå har svårt att tro, säger Karlberg. För vårt vidkommande krävs en mindre stadgeändring som skall godkännas av två separata föreningsmöten. Redan senaste vår noterade vi ett glädjande uppsving då dubbelt fler medlemmar deltog aktivt i verksamheten jämfört med ett år tidigare. Vår målsättning är att arrangera så många högklassiga och för medlemmarna intressanta evenemang som möjligt. En ökning från dagens nivå på cirka 80 årliga arrangemang är däremot inte aktuell.

Det kommande samarbetet skall administreras av en gemensam delegation bestående av tre personer från vardera organisationen. Ordförandeskapet kan variera mellan organisationerna från en period till en annan. Sett ur ekonomiskt synvinkel räknar man inte med några större inbesparingar, vinsten ligger i ett effektivare resursutnyttjande.

Det nya avtalet kommer förmodligen att skapa en större samstämmighet mellan organisationerna och dess medlemmar, men härifrån är ju steget ännu rätt långt till formandet av en gemensam ingenjörsorganisation av dansk modell i landet. € 21