”The Gracer” tog segern

av Maria Planting Forum 1980-05, sida 12-13, 19.03.1980

Taggar: Organisationer: TFiF

”The Gracer” tog seger ”Tre Gracer” — den segerrika mobilen i TFiF:s celebra mobiltävling — dansar, klingar och lyser till 100-årsjubilarens ära. Verkets uppfinnare och konstruktör,

DI samt Diplomobil Georg von Alfthan, vann sålunda ”uti glas och gyllene ram monterat specialdiplom samt därjämte grön kvist, ovansklig ära och ett flerta hedersomnämnanden”.

we” Fyra Diplomerade Mobilinventörer, förkortat Diplomobiler, koras TFiF:s 100-årsjubileum till ära. Lika många bidrag inflöt nämligen i den unika mobiltävlingen som föreningen utlyste senaste höst.

Den segrande mobilen ”Tre Gracer”, konstruerad av DI Georg von Alfthan, är en festlig skapelse! Gracil och genial, det sistnämnda helt enligt tävlingsreglerna, dansar, klingar och lyser den för 100-årsjubilaren. Och ibland exploderar den också helt lite…

Mannen, eller snillet, bakom verket, Georg von Alfthan, påpekade i sitt presentationsanförande för juryn att han nog inbyggt både Sin Själ och Sitt Snille i mobilen, såsom tävlingsreglerna påbjöd. Själen, ansåg han, var bevisligen aktivt med den sömnlösa natt han tillbringade funderande över mobilkonstruktionen. Snillet, tja, hans blygsamhet förbjöd honom att elaborera alltför mycket om det — juryn fick i uppgift att bedöma den saken.

Och juryn, bestående av herrar diplomingenjörer Arne Baltscheffsky, Björn Palmén och Håkan Lähr, bedömde och fann hans snille definitivt vara värt seger i tävlingen. De övriga snillena lyckades inte riktigt lika bra denna gång, men dock var deras mobilidéer värda att noteras.

Tre Gracer

Tre Gracer är en mobil vars grundidé ända från början framstod klar för sin konstruktör. Åtskilligt funderande behövdes dock innan mästerverket var färdigt, innan varje detalj utvecklats tills konstruktören var nöjd.

Mobilen består av två rotorer med tre armar var — en gul, en vit och en svart arm. I ändan av varje arm

Mannen — eller snillet — bakom verket ”Tre Gracer” är Georg von Alfthan. En sömnlös natt och åtskilligt fungerande gick åt för konstruktionen av denna vinnande mobil.

1 finns en ”hand” som flyttar turvis tre kulor. Eulorna rullar längs ett lutande plan längst nertill, ringer i en klocka och vippar fram bokstäverna T, F, I och F och tänder till slut ett lysande ”100” — TFiF:s jubileumslogo — innan de rullar vidare för att fångas av en magnet och en av armarna för upp kulan till toppläge igen. Och de tre gracerna, tre dockor fästa på varsin fjäder, dansar rytmiskt runt, runt, runt, medan mobilen är i funktion.

Mobilen är till 83 procent perpetuum mobile och behöver således bara 17 procent av energin utifrån för att gå. Därför är den försedd med en liten hjälpmotor, en så liten motor att den inte :»behöver mer än 2 W för att fungera. Det är så lite elenergi att det inte ger utslag i en vanlig elmätare, enligt konstruktören är det ett bevis för att mobilen egentligen inte alls behöver någon energi för att fungera…

Tre Gracer borde ses, inte skrivas om. Ingen beskrivning kan väl riktigt ge mästerverket rättvisa. Med glädje konstateras därför att tillfället yppar sig, i samband med jubileumsfestligheterna ställs mobilen ut i Helsingfors Sparbanks huvudkontor allom till beundran och inspiration.

Hedersomnämnande

Juryn delade också ut ett hedersomnämnande för den nästmest geniala idén, DI Ilpo Lehtinens perpetuum mobile, som först saknade namn.

”Sexmobilen” döpte juryn den till, på basen av att man i mobilen kunde utläsa siffrorna ”66” och ”99” eller vice versa. Ilpo Lehtinens mobil baserar sig på en ”genial inom vetenskapen hittills okänd matematiskmekanisk princip”.

— En sekellång dröm har på ett sensationellt sätt gått i uppfyllelse, anser Diplomobil Ilpo Lehtinen, då han uppfunnit perpetuum mobile.

“Anordningens karaktär av evighetsmaskin grundar sig på en genial, inom vetenskapen hittills okänd matematisk-mekanisk = princip. Trots det ytterst märkliga hos denna naturVvetenskapligt-tekniska princip, kan den dock lätt förstås då man betraktar anordningens konstruktion: ett massapar fäst medelst en hävstångsarm vid axeln hos den som kraftkälla verkande konstruktionen, åstadkommer ett fortsatt vridmoment, vilket driver runt axeln.

Den av kraftmaskinen åstadkomna kringvridningsrörelsen förmedlas via kugghjulsväxeln till generatoraxeln. Kraftmaskinens mekaniska effekt förbyts i generatorn till elektricitet och fortplantas vidare till elnätet.

Systemet frambringar under dess normala funktion och anslutet till elnätet fortsättningsvis energi. Om anordningen frånkopplas nätet, stannar den givetvis emedan den elektricitet som därvid strävar att uppstå, inte kan strömma ut från systemet.”

Mobilen och alla dess rättigheter övergick nu i TFiF:s ägo, och det återstår att se om föreningen till fullo lyckas exploatera den ”hittills okända principen”.

FORUM 5/80

Teknologernas mobil

Ytterligare två mobiler fanns med bland innovationerna, men tyvärr fungerande ingendera riktigt tillfredsställande.

Byggnadsteknologerna hade konstruerat en mobil av mera traditionellt slag, en konvektionsmobil kallar de den. Uppfinningen består av 1vå vanliga mobiler fästa i ändan av ett PVC-avloppsrör. Teknologerna hoppades att luftströmmarna i rummet skulle virvla in i röret och föra mobilerna runt rörmynningen. Så skedde dock ej, och teknologernas välmenta försök bestod inte provet.

— Det behövs lite mera studieår, konstaterade de garvade jurymedlemmarna lakoniskt, och fortsatte bedömningen.

Inte heller den fjärde mobilen klarade juryns granskning. Principen i ingenjör Ole Gahmbergs mobil var att en liten spritlåga skulle avmagnetisera en del av en tunn metalltråd monterad i cirkel. Ovanför metalltråden fanns en magnet som sålunda förde hela cirkeln runt. Synbarligen hade denna mobil fått sig en stöt i transporten, varför den vid bedömningstillfället endast knyckte nervöst fram och tillbaka. OD

Vi gratulerar!

Erik Moring:

Fantastisk uppslutning!

NW” Under de två år som planläggningen och förberedelserna inför hundraårsjubileet ägt rum har medlemskårens uppslutning varit helt fantastisk. Praktiskt taget alla som ombetts ställa upp har tackat ja. Därtill har ”tfiffarna” talrik frekventerat de begivenheter som anordnats. Och under jubileets höjdpunkt den 28—30 mars är alla tillställningar så när som på sillfrukosten sedan länge övertecknade, konstaterar DI Erik Moring, ordförande för TFiF.

Hur ser man då på framtiden? Man har i många år talat om att förenings- och klubblivet speciellt bland helsingforssvenskarna är i dvala. Det är svårt att få upp medlemmarna på sammanträden, hör man mången föreningsmänniska klaga.

Tfiffarna är emellertid optimister:

Föreningslivet går som mycket annat i vågor. Själv har jag tyckt mig finna att aktiviteten är beroende av det allmänna ekonomiska klimatet. Då det går bra är TFiFmedlemmen passiv eftersom hans

TFiFs ordförande Erik Moring.

tid sgs helt tas i anspråk av tjänsteuppgifter. Men vid lågkonjunkturer söker sig medlemmen gärna till sina kolleger inom föreningen för att höra att man också på annat håll ser dystert på läget och inte är översysselsatt. Men med tanke på att vårt medlemstal kontinuerligt stiger samtidigt som medelåldern sjunker kan vi möta det kommande seklet med tillförsikt, säger Moring.

Inann I U UUL 1910-1980 —-0SS jubilarer emellan…

oc Arniesoracet fo OfBÖsstd MASKINAFFÄR

FORUM 5/80

Box 41, 02101 Esbo 10 Huvudkontor växel 90-455 0011 — Karabacka växel 90-597 13 13