Tidens väsen

av Kaj Arnö Forum 2010-04, sida 17, 29.04.2010

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 4 201 i(Cens väsen

KAJ ARNÖ Il http://kaj.arno.h

En timme är inte en timme. Tiden är inte skapt lika, ”Alla har vi 24 timmar om dagen, det kommer bara an på oss själva att disponera tiden rätt” Vilket kvalificerat struntprat! För oss irrationella mänskliga varelser finns det fundamentalt olika sorters tid, som vi först måste få grepp om, innan vi kan planera och disponera över den logiskt.

Att fakturering i yrkeslivet sker per timme eller dag ger oss illusionen att värdeskapandet är lineärt beroende av den satsade tiden. I förlängningen riskerar vi också att förledas agera som om olika semesterdagar, veckoslut eller vardagsavbrott i princip vore ungefär lika värdefulla.

Ändå borde vi veta bättre. Sammanhangen är mer komplicerade än så. Ibland kan vi omge oss med de medmänniskor vi helst tillbringar tid med, ibland lyckas vi inte. Ibland avbryts vår tankevärld, produktivitet och lyckoupplevelser av diverse irritationsmoment, ibland förunnas oss stunder av inlevelse och ostörd koncentration, Ibland har vi tillgång till just de resurser vi anser oss behöva, ibland saknar vi allt från internet via proviant till något läsbart.

Kvalitetstid är begreppet med vilket vi beskriver situationer då allt stämmer, då vi mår bra. Många av oss tänker speciellt på tiden vi tillbringar med familjen, och delvis tror vi oss med kvaliteten kunna kompensera utebliven kvantitet.

Så vad hävdar jag då att vi borde göra?

För det första: varsebli vilka sorters subjektiv tid vi utsätter oss för.

För det andra: gynna tillkomsten av angenäma och produktiva tidssorter,

För det tredje: öka kvaliteten, inom alla tidssorter, via förberedelser.

För det fjärde: hänge oss åt just den subjektiva tidssort vi för stunden lever i.

För det femte: bryta upp i stunder då vi inte förmår hänge oss.

Dessa privata filosoferingar gör ingen större skillnad på huruvida vi talar om ar Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här HH spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om etttema som berör oss alla, Och vi är alla experter.

bete eller fritid. Gränserna mellan de tu flyter såviså. Mina rättesnören, påstår jag ökar mitt välbefinnande och min produkti- vitet oavsett vi talar om förvärvsarbete eller avkoppling.

Min logik går i följande banor. Vars och ens liv indelas omedvetet i olika sorters tid: vid skrivbordet, i telefonen, med datorn i mötesrummet, i flyget, med partnern, i skidbacken, under middagen, i den avskilda stugan, i diverse köer. Indelningen är personlig och godtycklig. Allmängiltigt är att vi kan påverka både fördelningen av vår tid mellan de olika kategorierna och den subjektiva tidskvaliteten inom varje kategori. Den rätta boken kan förvandla väntetid till läsglädje. Minneslistor kan effektivera ärenden på stan, om man likt mig avskyr att g i butiker. Och att jag förberett samtalsämnen behöver mitt middagssällskap inte veta, oavsett de är affärsbekanta, vänner eller familj.

De mest inspirerande människorna tycker jag mig ha iakttagit bland dem som bäst lever sig in i nuet och visar mest närvaro, både i arbetet och under fritiden. De anpassar sig till förutsättningarna och hänger sig mödolöst åt stunden. Själv försöker jag med varierande framgång skapa ett sådant tillstånd av flöde, både för mig själv och min omgivning.

Till livsvisdomen hör också omdömet att inse när förutsättningarna för en lyckad tidsanvändning saknas. Slår jag huvudet i väggen? Är bergstoppen omöjlig att nå? Är det bäst att tacka nej till denna affär? Hittar jag inte buggen i programmet? Alltför ofta inser vi onödigt sent att det är bäst att bryta upp och byta tidssort, gå ut och springa eller bara ta en paus.

En rationell och till den subjektiva verkligheten anpassad disposition av tiden är nyckeln till ett liv där arbete och fritid inte inkräktar på varandra, utan skapar en harmonisk helhet. Jag hoppas mina här framförda filosoferingar inspirerar dig att skapa dina egna, personliga rättesnören, “De mest inspirerande människorna tycker jag mig ha iakttagit bland dem som bäst lever sig in i nuet och visar mest närvaro, både i arbetet och under fritiden”