Tillbaka till stagflationen?
av Lars-Erik Öller Forum 2012-04, sida 32, 26.04.2012
Taggar: Teman: konjunktur
El FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 4 2012
Lars-Erik Öller är professor emeritus vid Stockholms universitet.
Tillbaka till stagflationen?
Då det andra världskriget tog ne | slut stod Europas regering ar där med ofantliga skulder. Hur skulle man betala tillbaka dem? Svaret var enkelt: man gjorde det knappast alls. Inflationen löste skuldproblemet. Skulden avskrevs genom att den gjordes värdelös, Ett gammalt knep som tillämpades redan under 100-årskriget mellan England och Frankrike. Det var guldmyntfot då så det gick inte att bara dela ut pengar. Då hittade den franska kungen på att dra ett tunt lager guld på kopparmynten. Därifrån kommer seden att bita i guldmynt för att se om det är koppar där under.
Hur kan mani dag kolla om pengar är värdesäkra? Med praktiskt taget ingen ränta och en centralbank som sprutar ur sig pengar skulle det inte alls förvåna mig om en stagflation stod för dörren, som på 1970-talet: låg tillväxt, hög arbetslöshet och samtidigt inflation.
Nya generationer tycker kanske att Inflation i nutid närmast kan tänkas i Afrika eller i Sydamerika. Det är ett önsketänkande. Enligt den amerikanska tankesmedjan Conference Board förutspås inflationen i USA bli hela 6,3 procent i år.
Man brukar anse 2 procent vara en takt där räntan balanserar mot inflationen. Näringslivets forskningsinstitut Etla spår 2,7 procent för Finland i år, vilket ligger över prognosen för både EU och för Sverige. Delvis beror detta på skattehöjningarna. De placerades riktigt olägligt.
Näringslivet rapporterar att kapacitetsutnyttjandet är bara 60 procent, räntan är obefintlig och tillväxten under 2 pro ”Med praktiskt taget ingen ränta och en centralbank som sprutar ur si betalningar på skulden, Jag har ännu inte sett någon lösning på krisen annat än att man skjuter problemet framför sig genom att bevilja allt större krediter,
Som jag skrivit för länge sedan i denna spalt borde man ha låtit Grekland och kanske någon till bryta sig ut ur euron så att dessa länder kunde via den nu egna valutan devalvera sina priser rejält samtidigt som länderna tvingades modernisera sin produktions- och arbetsmarknadsstruktur. Nu ser jag att tunga experter som Hans -Werner Sinn (Ifo Institut, Tyskland) och Kenneth Rogoff (Harvard) har anslutit sig till denna ståndpunkt.
Det råder trots allt en viss optimism kring konjunkturen. Man såg under hösten en svag uppgång i USA och i Tyskland, men den har sedan mattats av. Trots att euron legat rekordlågt är det mest bara Tysklands export som kunnat dra nytta av det.
Hur ser det då ut på lite sikt? Här spelar befolkningsutvecklingen en viktig roll. Mellan 1990 och 2010 utgjorde åldersklassen 15-65 åringar 66 procent av Finlands befolkning, alltså två tredjedelar. Fram till 2020 väntar sig Statistikcentralen att denna andel sjunker med 10 procentenheter!
Samtidigt ökar antalet personer över 65 år från 18 till 23 procent. Alltså, i runda slängar ska en tiondedel färre mänskor försörja sig själva och sina barn, därtill en tjugondedel fler pensionärer!
Då har jag ännu Inte räknat med ökningen i långsiktigt arbetslösa med 21 procent sedan 2008. En stor del av dem kommer aldrig att återvända till arbetsmarknaden, det som ekonomerna kalla cent. Då borde stimulans via pengar skulle det hysterisis-effekten. skattesänkningar vara naturliga- inte alls förvåna Visst kan allt detta motverkas re, Så här resonerar åtminstone . av senare avgångar från arbetsUSA-ekonomen Larry Summers mig om en marknaden och högre produkti(Harvard) i en ny forskningsrap- stagflation stod vitet, men blir det något kvar fö port. Keynes skulle bli glad om hanlevde. Som det nu ser ut är det svår för dörren, som på 1970-talet tillväxt? Det effektivaste botemedlet vore arbetskraftsinvandring, Dä att förstå hur Sydeuropas kris- låg tillväxt, hög stöter man i Finland (och inte k a ära fram- 3 HA ng N ekonomier inom en nära fram be t sl ö sh et o ch bara där) på en stenkonservati tid ska kunna komma upp i en tillväxt som kan finansiera åter samtidigt inflation. attityd. Men frågan lyder: riskerar man hellre stagnation? m