Träanvändning
av Bjarne Nyman Forum 1988-07, sida 20, 21.04.1988
Cellulosaframställning utan svavel och klor?
Text: Bjarne Nyman
Massaframställning utan användning av svavel och klor kan bli verklighet med en metod, som —- inom ramen för TEKES nyligen slutförda fyraåriga teknologiprogram — utvecklats av Centrallaboratorium. Steget från Iaboratorienivå till industriell tillämpning I stor skalad uppges dock vara längt.
vända svavel eller klor har stor betydelse bla för miljövården, eftersom användningen av klor och svavel innebär miljöbelastningar. Forskarna vid Centrallaboratorium angrep problemet från sju olika utgångspunkter, varav en nu har gett resultat på laboratorienivå (se Forum 5/88, s 14). Det är en process som baseras på an vändning av peroxosyror och väteperoxid. Peroxosyrorna. används för kokningen och väteperoxiden i den efterföljande bleknings processen. Resultatet av undersökningarna blev, att det är fullt möjligt att framställa helblekt massa utan svavel och klor. Den nya processen uppges lämpa sig speciellt väl för björkråvara. De ekonomiska frågetecknen kring pro cessen har att göra med regenereringen av myrsyra, som uppges vara avgörande för om processen kan bli ekonomisk verklighet. Vidareforskning i regenereringsproblema tiken har inletts.
Alkohol i koket
Teknologiprogrammet, som hade den all männa målsättningen att undersöka träets
F ramställning av cellulosa utan att an användning som råvara för processindustrin, genomfördes I samarbete mellan Tekniska högskolan, Centrallaboratorium, Åbo Akademi och VTT.
Vid Åbo Akademis Institution för kemisk träförädlingsteknik undersöktes olika variationer av cellulosakokning med metanol och etanol. Även för detta delprojekt visade sig att regenereringen av lösningsmedlen i sista hand kan bli avgörande för om det lönar sig att använda alkoholer för cellulosakokning eller inte. Delprojektet uppges ha gett en god bild av problemen med att använda alkohol som kokvätska.
Kemilaboratoriet vid VTT undersökte möjligheterna att använda tetrahydrofurfurylalkohol för cellulosaframställning. Det visade sig emellertid att lösningsmedlet ifråga är olämpligt för delignifieringen. Forskarna lyckades inte framställa kemisk pappersmassa av den kvalitet som marknaden idag kräver,
Vid laboratoriet undersöktes även möjligheterna att framställa väteperoxid och organiska peroxosyror på elektrokemisk väg. Tekniskt är framställningen inget större problem, men de elektrokemiska metoder e För industri, garage, lager e Sandwich-konstruktion, K-värde 0,38 e Tät — Snabb — Lättanvän e Levereras hand- eller elmanövrerad Oy Helamestarit Ab, PB 22, 02231 Esbo, tel. (90) 803613 na kan dessvärre inte mäta sig ekonomiskt med konventionella framställningsmetoder.
Bioteknisk blekning
I det tredje delprojektet undersökte Biotekniska laboratoriet vid VTT och Centrallaboratorium bioteknisk massablekning. Genom att utnyttja vissa hemicellulaser (enzymer) och därefter peroxid nådde forskarna en delignifikation på i medeltal 50 procent för sulfatmassor av tall och björk, vilket är samma nivå som vid syreblekning. Kvaliteten på massan var av samma klass som vid konventionell massablekning, men utbytet var något lägre.
bla vitrötesvampens (Phlebia radiata) ligninmodifierande enzymer för massablekning. (Foto: Tuomo Niemelä)
Biotekniska laboratoriet undersökte även möjligheterna att rena sådana enzymer som används för ligninnedbrytning och att utveckla organismer som lämpar sig för produktion av dessa ligninolytiska enzymer. Resultatet blev positivt, d v s framställning av enzymer i industriell skala verkar helt möjligt, men optimeringen av processerna kräver vidareutveckling.
Vid Tekniska högskolans cellulosatekniska laboratorium jämfördes syredelignitieringsskedet vid olika typer av sulfatkok med varandra ur teknisk-ekonomisk synvinkel. Metoder för att göra dylika jämförelser är viktiga, inte minst i det skedet, när miljövården kräver lägre halter av ligninrester.
Mera på kommande
Enligt TEKES gav programmet, som till största delen var unikt i världen med tanke på forskningsområdena, grundläggande know-how om biotekniska tillämpningar såväl för cellulosaframställning som blekning, Dessutom fick industrin och forskningsinstitutionerna en god bild av massaframställningsmetoder som grundar sig på organiska lösningsmedel.
De nu erhållna resultaten kommer att vidareundersökas. Teknologiprogrammet kostade totalt 16 miljoner mark. Teknologiska Utvecklingscentralen TEKES stod för 8 miljoner av finansieringen. [ 7/1988 FÖRUN,