Traditionell export räcker inte
Forum 1978-20, sida 05, 20.12.1978ledaren
Boston-rapporten och Finland
DEN EKONOMISK-POLITISKA DEBATTEN i Sverige har under de senaste månaderna i hög grad kretsat kring den sk Boston-rapporten. I januari beställde svenska Industridepartementet, Sveriges Investeringsbank, Sveriges Mekanförbund, PKbanken, Statsföretag och Volvo en undersökning av The Boston Consulting Group rörande problemen inom landets industri och den industripolitik som bedrivits. Rapporten publicerades i oktober.
Det amerikanska konsultföretaget har i sin rapport försökt kartlägga de orsaker som ligger bakom den kris som delar av den svenska industrin genomgår. Man har dessutom presenterat en ram inom vilken statsmakt och näringsliv kan ta sig an problemen. Boston-rapporten har berättigat kritiserats för att vara uppgjord i stor hast och dessutom ge uttryck för en centralistisk syn. Det oaktat är analysen synnerligen intressant också för en finländsk betraktare. Ett traditionellt ekonomiskt tänkesätt har laborerat med konjunkturcykeln. Det har gällt att dämpa häftigheten i dess närapå regelbundna svängningar. Under 1970-talet har bilden emellertid förändrats som en följd av bl a energikrisen och den tilltagande konkurrensen från nya producerande länder med väsentligt lägre kostnadsnivå än i de industrialiserade länderna. Man har delvis förgäves försökt återvinna marknadsandelar genom att slävja kostnadsutvecklingen och genom statsstöd. Denna problematik dominerar för närvarande vår inhemska diskussion. Boston-rapporten fördömer inte i och för sig dessa beprövade åtgärder då det gäller att skapa förutsättningar för ett uppsving för den svenska industrin. Metoderna är dock i högsta grad otillräckliga. Det krävs en helt ny syn för att Sverige skall klara sig i den hårdnande internationella konkurrensen.
SVERIGES EKONOMISKA PROBLEM beror enligt rapporten på nedgången i de traditionellt starka exportbranscherna järnmalm, skog, varv och stål. Dessa tillmäts generellt inte heller stora möjlighete att i framtiden hävda sig. Investeringarna inom dessa sektorer bör därför inriktas på åtgärder som medför rationaliseringar och en omstrukturering av produktionen till segment som ännu är lönsamma. Samtidigt bör de branscher som ännu har kunnat klara sig rätt väl på sina marknader, främst då den mekaniska verkstadsindustrin och den kemiska industrin, utarbeta metoder för att varaktigt kunna behålla sina konkurrenslägen.
För företagen förkunnar det amerikanska konsultföretaget två strategiska huvuduppgifter. Dels gäller det att kunna förutsäga vilka verksamheter som inom en fem- till tioårsperiod får räkna med en ohållbar konkurrens från låglöneländerna. Dels gäller det att utvärdera möjligheterna att vinna nya marknader.
Sammanfattningsvis hävdar rapporten att det under de närmaste åren krävs en betydande ökning av de totala industriinvesteringarna för att den nödvändiga omstruktureringen av det svenska näringslivet skall fås till stånd.
HUR SKALL MAN då i Finland tolka Boston-rapporten? Vär industris struktur är ju inte likadan som den svenska. Ingen industribransch har åtminstone ännu råkat ut för en likadan kris som tex de svenska varven. Men den finländska exporten är betydligt ensidigare uppbyggd än den svenska. Därigenom är vår ekonomi sårbarare. Också rapportens negativa framlidsprognos för den svenska skogsindustrin manar till eftertanke. Vi behöver en industripolitik som på lång sikt är ägnad att trygga vår konkurrenskraft och därmed välståndet. Den ekonomiska politiken bör därför vid sidan av de dagsaktuella problemen också befatta sig med långsiktiga frågor. Boston-rapporten ger inga detaljanvisningar som direkt kan appliceras på finländska förhållanden. Men den bör ge oss en signal att själva se över våra möjligheter och skapa beredskap för framtiden.
ME synvinkel — Vår inhemska marknad är liten: av alla västländer har endast Irland och Island en mindre nationalinkomst. Dessutom är vår inhemska marknad tack vare frihandelsavtal öppnare än de flesta andras. Detta är en realitet som talar för ökad internationalisering, konstaterade ekon lic Reijo
Reijo Luostarinen
FORUM 20/78
Luostarinen vid Utrikeshandelsförbundets möte i början av december, då han presenterade en undersökning, som utförts vid Kauppakorkeakoulu, finansierad av HIM och utförd med stöd av UF och ICF.
Om man utgår från Harvard Business Schools kriterier — att omsättningen bör överstiga 100 miljoner dollar och företaget ha produktionsenheter i minst sex länder plus hemlandet — finns det endast ett multinationellt företag i Finland. På basen av FN:s definitiön — att ett multinationellt företag bör ha produktionsenheter i minst två främmande länder — har vi i vårt land 13 företag som fyller villkoren — I våra förhållanden är det mera adekvat att tala om företag i olika stadier av
Traditionell export räcker int internationalisering än om multinationella företag. Om antalet utländska dotterbolag används som kriterium, kan exempelvis denna indelning tillämpas: & begynnelseskedet — inga utländska dotterbolag € utvecklingsskedet — utländska dotterbolag, men utan produktionsfunktion €e tillväxtskedet — tillverkande eller monterande dotterbolag i färre än sex länder Ö multinationellt skede — dito, men i minst sex länder -— Enligt denna princip har vi i Finland ett multinationellt företag, 65 företag i tillväxtskedet, 150 i utvecklingsskedet och ca 1000 i begynnelseskedet. — Utvecklingen på marknaderna påverkas av flera faktorer som direkt tvinga våra företag att övergå från traditionell export till internationella operationer av annan art med större variation och bredd, framhöll Reijo Luostarinen. — Oljeländernas målsättning är snabb industrialisering, uländerna strävar till att balansera betalningsbalansen, SEV-länderna = eftersträvar oberoende av västimport, och industriländerna i väst har problem med den tilltagande protektionismen. Genom internationalisering kan de finländska företagen dra nytta av den internationella arbetsfördelningen och de möjligheter de inernationella marknaderna erbjuder — inte endast beträffande finansiering, forskning och utvecklingsarbete, utan också då det gäller inköps-, personal-, produktions- m fl funktioner. O 5