Transferrubeln underlättar handeln inom SEV
av Nikolaj Mironov Forum 1978-19, sida 23, 07.12.1978
Transferrubeln underlätta handeln inom SE >” I oktober 1963 undertecknade SEV-länderna ett avtal om införandet av en ny kollektiv valuta — den transferabla rubeln eller iransferrubeln.
Till skillnad från de nationella valutorna, däribland den sovjetiska rubeln, existerar den inte i form av sedlar eller mynt men har ändå ett fast guldinnehåll, 0,987412 gram rent guld. Den är avsedd uteslutande för internationella bankavräkningar och används i utrikeshandelsoperationer, för korta och långa krediter samt i icke kommersiella och andra operationer mellan SEV-länderna.
‘Transferrubeln är alltså ett betalningsmedel, ett instrument för betalningar mellan länder i den socialistiska ekonomiska gemenskapen. En av dess uppgifter är att skapa förutsättningar för en ökad inbördes handel.
Samarbetsbank
Samtidigt som den kollektiva valutan tillkom grundades Internatio nella banken för ekonomiskt samarbete (rysk förkortning MBES). Dess stadgekapilal (motsvarar närmast aktiekapital) på 300 miljoner transferrubel har tillskjutits av Bulgarien, Kuba, DDR, Mongoliet, Polen, Rumänien, Sovjetunionen, Tjeckoslovakien och Ungern. Andelarna varierar. Deras storlek bestäms av det ifrågavarande landets ekonomiska utveckling och tillgångar. Mongoliet har tex skjutit till 3 miljoner transferrubel, medan Sovjetunionens andel uppgår till 116 miljoner. Trots detta har Sovjetunionen och Mongoliet lika rättigheter i bankens råd. Häruti skiljer sig MBES principiellt från de kapitalistiska bankerna. I flertalet av dessa, t ex Internationella återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (IBRD), där också småstater finns med, ger större aktieposter automatiskt innehavaren ökad tyngd och större rättigheter. USA har sålunda en fjärdedel av alla röster i denna bank.
Lågräntekredit
MBES ger sina medlemmar två typer av krediter — avräkningskredit och Verminskredit. Avräkningskrediten är avsedd att tillgodose de till MBES anslutna staternas kortfristiga behov av medel när utbetalningarna överskrider inbetalningarna på de löpande räkningarna. Sådan kredit ges ofördröjligen och på förmånliga villkor — högst 3 procents ränta. Terminskrediterna beviljas för längre tid — upp till tre år. De är avsedda för ökning av handeln, säsongmässiga behov och andra ändamål. Räntan varierar med kredittiden och uppgår till 2 å 5 procent.
För närvarande utför MBES varje dag operationer till en summa av 300—320 miljoner transferrubel, Kreditgivningen ökar i omfattning från år till år.
Nikolaj Mironov, APN OO
Framtiden skall inte stoppa —- den skallskapas!
WAY” I andra numret av den nya amerikanska vetenskapliga och science fiction-tidningen Omni har Alvin Toffler, känd futurolog och författare till bla ”Framtidschocken”, intervjuats av tidningens chefredaktör Bob Guccione. Toffler anser att vi behöver en ny demokrati, som inte bara möjliggör participation — medbestämmande — utan i systemet målmedvetet integrerar anticipation — föregripande. Enligt Toffler börjar framtiden inte år 2000 eller 1984, utan i år, i dag.
— Vi står på tröskeln till en ny civilisation, säger han till Omni. — Under 300 år har vi haft en industriell civilisation, som karakteriserats av stora energihungriga maskiner som förstört miljön och slösat med råmaterial. Men samtidigt har massproduktionen medfört längre livslängd, mindre svält och bättre hälsa för en avsevärd del av mänskligheten. En stor del av dem som idag är aggressivt kritiska mot den teknologiska och vetenskapliga utvecklingen är helt enkelt teknofober, som helst skulle återgå till den pretekno FORUM 19/7 logiska perioden. De glömmer att livet för den övervägande majoriteten då var kort, skoningslöst och odemokratiskt. Det är en attityd som man kan kosta på sig med full mage… Folk i Burma, Guatemala eller Colombia har inte råd ati vara så kategoriska.
Toffler reagerar mot den vanliga tankeklichén att den moderna teknologin är en produkt av det västerländska samhället, och framhåller att dagens högteknologi baserar sig på arabisk matematik, kinesiska uppfinningar osv. Vetenskap och teknologi är mänsklighetens gemensamma arv, och en handfull välfödda västerlänningar har ingen rätt att säga: ”Vi drar ur proppen och börjar om igen”.
— Men teknofoberna är bara en liten grupp romantiker. De flesta mänskor vill ha teknologi och vetenskap också i fortsättningen — åtgärder och förbättringar som är väl genomtänkta, och medför ett minimum negativa verkningar. Och de vill vara med och bestämma om dessa åtgärder. Vad vi behöver är en folk rörelse för ansvarsfull teknologi, en teknologi som beaktar våra begränsningar och de faktiska eller troliga gränserna för vad biosfären står pall för.
Toffler tror inte på något ”totalsammanbrott”, men finner det antagligt att de närmaste decennierna kan medföra teknologiska katastrofer, om man fortsätter på nuvarande linjer.
— Vår moraliska plikt är inte att stoppa framtiden, utan att skapa och forma den och försöka lindra förändringsprocessens traumatiska effekt. Ett sätt att göra det är att låta miljoner mänskor, speciellt de utsugna och rättslösa, som sällan konsulteras, vara med då alla grundläggande beslut fattas, Det betyder att nya institutioner för teknologisk kontroll måste utformas. Det betyder också att våra föråldrade politiska strukturer måste ersättas av nya. Det betyder ett nytt beslutsfattningssystem som är framtidsorienterat och ger medbestämmande på bred bas, säger Toffler.
23