Transporterna slår knut på åländskt näringsliv

Taggar: Orter: Åland Teman: transport

|

Transporterna slår knut på åländskt näringsliv

Varför skall företagaren på Åland betala för en transportkostnad som motsvarar 500 kilometer landsväg fast det faktiska avståndet bara är 174 kilometer — Dethär är en typisk merkostnad som det åländska näringslivet har att kämpa med bara för att vi ligge ute på en ö, säger lantrådet Alarik H ä g g b I o m till

FORUM.

Merkostnaden per år har beräknats uppgå till omkring 7 miljoner mark. Att dethär innebär svårigheter för den etablerade industrin, handeln, fisket och lantbruke säger sig självt.

wyÖ” — För övrigt har vi nog samma problem som riksmyndigheterna att tampas med. Blåser det upp en kris i riket så når svallvågorna också Åland. Det är ofrånkomligt. Det riksmyndigheterna har över sig i stort får vi ta itu med i smått. Det är sviktande konjunkturer, penningbrist, svårigheter med sysselsättningen, stagnerande byggnadsverksamhet, «utflyttning — till Sverige osv, osv, säger han.

— Hos oss är problemen mången gång mer accentuerade. Vi lever i små förhållanden. Sjöfarten här är ett direkt livsvillkor som har återverkningar på många områden. Och till detta kommer våra särförhållanden som just tex kommunikationerna — både inom landskapet och till och från fastlandet.

Man förstår att chefen för provinsregeringen på öriket Åland känner en viss. ödesgemenskap med kollegan Martti Miettunen i Helsingfors. Underlaget bågnar men får inte tillåtas brista.

Fraktstöd blir nödvändigt

Kommunikationer och transporter, ja. Vad rör det sig om — Praktiskt taget allt gods från fasta landet till Åland och vice versa fraktas idag per lastbil och färja, påpekar lantrådet Häggblom. I stort är det råmaterial och förnödenheter som skall in och färdiga produkter som skall ut. Vi har en del relativt nyetablerade industrier på Åland som helt är beroende av sin ”råvaruimport”, medan avsättningen av de

Vi har goda färjförbindelser till både Åboland och Stockholmsregionen, me nu håller kostnaderna på att sätta en käpp i hjulet för de åländska företagarna, säger lantrådet Alarik H ä g g b 1 o m.

1 förädlade varorna sker på fastlandet. Vi har fisket som måste kunna lita på snabba och säkra transporter. Det samma kan sägas om jordbruksprodukterna. Behovet av pålitliga och ackurata ”från dörr till dörr” -transporter har under de senaste åren blivit allt mer framträdande. Allt som allt rör det sig om ca 100 000 ton per år.

— Visserligen kan det sägas att färjtrafiken ökat alldeles enormt. Åland är ju ett resemål av stora mått. Förbindelserna till de finländska och svenska fastlanden = tillfredsställer både ifråga om kapacitet och effektivitet behovet. Det är inte här skon klämmer, utan på kostnadssidan.

— Vid årsskiftet blev färjbolagen tvungna att höja fraktpriserna. Det var ju inte rederiernas fel, utan det hela var framsprunget ur den allmänna höjningen av kostnadsnivån. Mest drabbades transportbolagen som annars också har extra kostnader att dras med på grund av den långa restiden på färjorna. Det är inte heller alltid sagt att långtradarna kan räkna med returtransporter. Det måste man ta med i räkningen då kostnadskalkylerna görs upp.

— Konkurrensläget för hela det åländska näringslivet är nu ytterst ofördelaktigt. Det växande kostnadstrycket träffar så många olika sektorer av näringslivet: handeln, småindustrin, fisket och fiskförädlingen och naturligtvis känner också konsumenterna av det. Det är fara för att utvecklingen av näringslivet bromsas eller går tillbaka, framhålle lantrådet Häggblom. — Efter påstötar från näringslivets organisationer gjorde landskaps myndigheterna en utredning av de nuvarande kostnaderna. Vi kom fram till att sträckan Mariehamn— Åbo — i verkligheten ca 174 kilometer — kostnadsmässigt motsvarar en landsvägstransport på 500 kilometer. Dethär är ju inte rimligt för alla dem som arbetar på Åland. — Vad landskapsmyndigheterna och näringslivet nu efterlyser är, att vi skulle bli försatta i samma läge som om det existerade en järnväg eller landsväg mellan Åland och fastlandet.

FORUM 5/77

Självstyrelsegården är just nu det största byggnadsprojektet på Åland. Det ingår som en etapp i det statsfinansierade sk Projekt 77. Ännu återstår en museibyggnad.

— Under handels- och industriminister Arne Berners besök i Mariehamn framförde vi dessa synpunkter och tycktes ha funnit ett visst gehör för dem. Vi vill att statsmakten i samråd med landskapsstyrelsen skall undersöka vilka stödformer som kan komma ifråga. Det transportstöd som kan ges enligt gällande bestämmelser är tyvärr otillräckligt och berör endast en mycket begränsad del av transporterna.

— Åland vill kort sagt bli likställt med övriga delar av landet när det gäller transportkostnaderna. Det finns ju sedan gammalt prejudikat på statlig subventionering av transporter tex statsjärnvägarna. Åretrunt-trafik till skäliga kostnader, det är vårt önskemål.

Sysselsättningen i far — Också sysselsättningen i landskapet är till stor del beroende av de åländska produkternas konkurrenskraft. Tillåts trafikvolymen sjunka på grund av de stegrade kostnaderna skulle detta ha negativa verkningar för hela det åländska näringslivet, betonar lantrådet.

I januari fanns 228 ålänningar antecknade i = arbetslöshetsregistret. Enligt den prognos som Ålands arbetsförmedlingsbyrå utarbetat för år 1977 är en stor del av de arbetslösa i landskapet personer som saknar yrkesutbildning. En anmärkningsvärt stor del av dem är ungdomar i åldern 16—20 år.

De åtgärder som vidtagits har som mål att i största möjliga utsträckning erbjuda arbetslösa personer utbildning bla i form kurser i stället för att utbetala ett passiverande arbetslöshetsunderstöd. Kurser ordnas bla för hotellstädpersonal, receptionister och vaktmästare — det är framför allt den känsliga servicesektorn som främst haft

FORUM 5/7 känning av arbetslösheten — bilplåtslagare och inom vårdsektorn. — Byggnadssektorn har = hittills klarat sig någorlunda väl, inte minst tack vare att landsskapsstyrelsen har sitt stora projekt 77 på gång och för att vägbyggena kunnat upprätthållas som normalt. Projekt 77 för vilket staten utanordnat extraordinarie anslag omfattar Hotell Arkipelag — redan färdigt och i full drift — Självstyrelsegården på 35 000 kubikmeter — nu halvvägs — och ett museum på 15000 kubikmeter. Självstyrelsegården skall stå klar våren 1978. Därefter inleds arbetena på museibyggnaden och slutföres sommaren 1979.

— Det finns en opinion för att vi i stället för museibyggnaden borde starta byggnadsarbetena på Vårdöbron, säger lantrådet Häggblom. Det har tillochmed varit tidningspolemik kring saken. Men ser man till sysselsättningen är museet att föredra. Vårdöbron kan sysselsätta kanske 20 personer, medan museibygget ger arbete åt betydligt flera. Från den synpunkten sett och med beaktande av dagens läge är en tidig start av museibygget fördelaktigare.

— På kommande är också Ålands centrallags nya mejeribygge i Jomala och skolbygget i Finström. Men några höghusbyggen har inte aviserats. Det är penningknappheten och finansieringssvårigheterna som sätter sina spår.

Åländsk konjunkturfond

Landskapsstyrelsens näringschef Tor Mattsson kom nyligen med en intressant idé om en speciell konjunkturutjämningsfond = för det åländska näringslivet. Hans tanke var att skapa beredskap under goda tider för stimulansåtgäder under dåliga år. Ett penni per skattör skulle under goda år ge ca 2,9 miljoner mark. Vad sägs om förslaget? — Själva idén är nog bra, men det skulle vara mycket svårt att driva igenom den. Landskapsskatten är nämligen föga populär bland ålänningarna, som ju betalar samma direkta och indirekta skatter till staten som landets övriga medborgare.

Miljövårdsinstitutet fortfarande aktuellt

Nordiska rådet skall väl småningom bli i tillfälle att sammanträda i Helsingfors, trots alla svårigheter som i sista stund dykt upp. Har Åland några nya initiativ att lägga fram? — Några direkta inititiv är inte att vänta, men vi kommer såsom förut att delta i debatter och utskottsbehandlingar med våra röstberättigade medlemmar. Sedan tidigare finns ett förslag om inrättande av ett nordiskt miljövårdsinstitut på Åland. Förslaget väcktes redan 1973 av bla talman Folke Woivalin och har sedan dess stötts och blötts i många olika instanser. Viktigt vore att få miljövårdsinstitutets arbetsområden- och uppgifter kartlagda. Sedan kan man ta itu med frågan om vart institutet skall förläggas.

Ålandstrimärke — Förslaget om ett speciellt Ålandsfrimärke har på sina håll missförståtts,’ säger lantrådet Häggblom. Man skall inte lägga in mera i saken än vad som verkligen avsetts, nämligen att göra Åland mera känt — lite turist-PR om man så får säga. Det är frärmst den filatelistiska sidan som intresserar oss, men märkligt nog har de finländska filatelisterna varit mest negativt inställda. Saken mår väl gott av att mogna ännu en tid. 17