Trots konkurrenslagarna små förskjutningar i vår prisnivå

av Tommy Westerlund Forum 1988-18, sida 08-09, 17.11.1988

Taggar: Teman: ekonomi

Helsingfors har Europas dyraste mat, visade en utländsk undersökning härom veckan. Men det är ingen större överraskning att finändarna betalar mer för maten än andra. Och ingen förändring är heller I sikte. Den som har inbillat sig att de nya konkurrenslagarna skall resultera i stora prissänkningar blir besviken. Så kommer inte att ske. Maten är och förblir dyr i Finland.

Text: Tommy Westerlun et nya konkurrensverket har resurD ser att titta närmare på problem

SOM antas finnas eller de facto finns inom handeln. Aktiviteten har redan märkbart ökat sedan det nya verket inledde sin verksamhet. Och detaljhandeln ser för sin dei inget negativt i att faktorer som hindrar fullständig konkurrens kommer bort.

Det här säger Veli Saarenheimo, VD för Detaljhandelns Centralförbund. Konkurrensverkets överdirektör Matti Purasjoki har i offentligheten förklarat att handeln är en av KV:s största utmaningar. Enligt honom ser det ut att finnas ett samarbete inom handeln som sker på villkor som hör till en förgången tid. Vad kan han mena med det — Jag tror att det har skett ett missförstånd och att Purasjoki menar partihandeln. Det finns ytterst lite som han kan ha att anmärka på detaljhandeln, tror Veli Saarenheimo.

Saarenheimo medger att det naturligtvis förekommer traditionella samarbetsformer inom detaljhandeln som åtminstone tidigare inte har ansetts olagliga, men som nu kommer att granskas på nytt. Det finns exempelvis branscher som har gemensamma prisrekommendationer och så finns det frivilliga kedjor inom specialaffärsbranschen.

Saarenheimo är säker på att dylika rekomendationer och avtal kommer att utredas och stoppas om de anses hindra fullständig konkurrens.

— Gemensamma prisrekommendationer försvinner säkert. Det förekommer inom ganska många branscher. Rekommendationerna har utvecklats från en oskyldig och snäll tanke om att affärerna skall förbättr lönsamheten och sålunda klara livhanken. I teorin kan man genom sådana här avtal höja priserna oskäligt mycket. Men en bransch som skulle kunna komma överens om något sådant finns inte. Inbördes konkurrensen är för hård.

Konkurrensverk eller inte

VÅR MAT Ä — En del varor kommer nu att bli billigare, andra dyrare. Tanken är att marknaden, konsumenten, nu skall korrigera prisen. Om en produkt säljer också med ett högre pris skall köpmannen kunna notera det. Och likaså kommer försäljningen av en produk 18/1988 FRU Å OCH FÖRBLIR SVDY vars pris sänks, att avslöja det riktiga marknadspriset, säger Saarenheimo.

| princip finns det ett speciellt marknadspris för varje vara, varje dag. Men i praktiken kan det vara svårt att hitta det,

FÖRUN, 18/198 speciellt inom dagligvaruhandeln som har så många artiklar.

Det har förts en diskussion om vem som skall sätta priset på dagligvarorna. I princip borde det vara köpmannen själv. Han betalar det pris han lyckats ”förhandla” sig till med grossisten. Därefter gäller det att fundera vad kunden kan betala för varan. Så är det ganska långt i specialbutiker. Men i en dagligvarumarket är situationen en annan.

— Där är det tekniskt omöjligt på grund av att det finns tusentals olika artiklar. Därför anser många dagligvaruhandlare att det är bäst att de centralt med partihandeln kommer överens om priset. Jag tror att det systemet kommer att fortsätta, säger Veli Saarenheimo.

Variationer i pris på dagligvaror förkommer främst till följd av skillnader i kostnader som i sin tur beror på bland annat affärernas servicenivå. Lågprisbutiker av typ Alepa kan sälja vissa produkter billigare då de sparar in kostnader genom lägre servicenivå. Men enligt Saarenheimo kommer prisskillnaderna mellan den här typen av affärer och traditionella affärer att minska. Den allmänna prisnivån sjunker. Men inte så mycket.

Han hoppas att vansinniga specialerbjudanden, som under den senaste tiden bara har biivit fler och vansinnigare, nu försvinner, Specialerbjudanden som ligger under inköpspris ger en falsk bild av den verkliga prisnivån. Detaljhandelns centralförbund hoppas att prisgaffeln så småningom blir betydligt smalare så att kunderna vet vad en vara egentligen kostar.

Maten har sitt pri — och partiaffärerna sitt Matpriserna är ett ständigt samtalsämne i vårt land. Varför skall vår mat vara så dyr, frågar sig de flesta.

Detaljhandeln rentvår sig själv och samtidigt också lantbrukarna och industrin från skuld. Inte heller partihandeln kan beskyllas som boven. De höga prisen beror heli enkelt på höga produktions- och leveranskostnader som man inte kommer i från, tycker Saarenheimo.

— Naturligtvis skall också partihandeln ha sin del av kakan. Det är en relativ fråga om de tar en för stor bit. Åtminstone anser köpmännen inte att centralaffärernas andel är för stor. Annars skulle de väl inte vara med i K-, T, Eka- och SOK-kedjorna.

Saarenheimo medger att ett medlemskap i de stora kedjorna visserligen kan vara köpmännens enda chans att utöva affärsverksamhet. Sålunda har många inget val, de är bundna vid det här systemet och får dansa enligt centralaffärernas pipa.

Saarenheimo vill inte kritisera partihandeln, utan förklarar att köpmännen också får mycket annat, bland annat skolning och rådgivning. Han försvarar till och med de höga hyror som köpmännen tvingas betala med att förklara att de annars skulle tvingas betala samrmna hyra åt någon annan. Nu rå kar pengarna gå i centralaffärernas kista.

Man kan fråga sig om det är centralaffärernas ursprungliga affärsidé att göra stora vinster på de hyror som köpmännen betalar — Nej, det är väl inte den ursprungliga affärsidéen. Men rätt eller fel, det sitter köpmän i centralaffärernas styrelser. De kan påverka och om de inte utnyttjar den möjligheten är det deras eget fel, konstaterar Veli Saarenheimo, VD för detaljhandelns centralförbund.

Söndags- och kvällsöppet

En förutsättning för att helt fri konkurrens skall råda är att vem som helst får sälja vad som helst när som helst. På några undantag när får vem som helst sälja vad som helst i dag. Men inte när som helst. Det här borde det göras något åt, anser handeln.

— Handelns gemensamma linje är att liberalare öppethållningstider så småningom borde införas. 70 procent av alla köpmän, och så gott som alla dagligvaruhandlare, vill att regleringen om öppethållning slopas helt. Men det kan inte genomföras i en hast eftersom det finns en del tekniska problem.

Saarenheimo syftar på den sammankoppling som finns mellan förordningen om varusortimentiet i kiosker och servicestationer och lagen om affärernas öppethållningstider.

— Vi anser att reglerna är föråldrade och kräver ändringar. Men då det i det ena fallet är fråga om en förordning (kiosk) och i det andra en lag (öppethållning), kan behandlingen av dem inte ske lika snabbt. Därför borde de nya reglerna för öppethållningen först fås färdiga och sedan kan man ta itu med en ändring av kloskförordningen så att kioskers och servicestationers sortiment kan utvidgas, föreslår Saarenheimo.

LJ