Trovärdigheten rök all världens väg
av Christian Schönberg Forum 1992-12, sida 26, 01.10.1992
Trovärdigheten rök all världens väg
Text: Christian Schönberg
Vart är Finland egentligen på väg? Såväl Finlands Bank som landets regering har redan två gånger under förloppet av ett år högtidligt och heligt försäkrat att en devalvering absolut inte kan komma i fråga. Ändå har detta, som inte skulle få hända, skett. Till och med två gånger.
redsidan mot Finlands sätt at handskas med sina proble skjuts av Manfred Dransfeld som nyligen tagit över som VD för Tysk-Finska Handelskammaren i Helsingfors.
— Efter liberaliseringen av kapitalhanteringen är det tydigen okända makter som numera svarar för växelkurspolitiken i detta land, konstaterar han med klar adress till Finlands Bank. Dessa ”okända” krafter bör dock besinna att Finland med en dylik egensinnig politik förlorar sin trovärdighet som handelskumpan, och gör samtidigt vägen in i EG allt stenigare.
Talet om att marken den 9 september inte devalverades utan ”endast” tilläts flyta finner Manfred Dransfeld krystad.
—I praktiken betydde det en devalvering, för att inte säga en ”aggressiv” sådan. me Färske VD för Tysk-Finska Handelskammaren i Helsingfors Manfred
Dransfeld sjunger ut i sina försök at väcka finländskt affärsliv till aktivitet återuppbyggnadsarbetet av det forna DR.
26
Närmast gäller Dransfelds förtrytelse destabiliseringen av de tidigare rätt fasta — handelsrelationerna mellan Tyskland och Finland. Den finska marken har inom ett år tappat över en fjärdedel av sitt värde mot den tyska marken, vilket i klartext betyder att tyska produkter förlorar all sin konkurrenskraft i Finland, medan finländska företag kan sälja sina produkter till dumpningspriser i Tyskland.
—Vi har nått en situation då det inte längre existerar en ”fair” konkurrenssituation mellan våra länder, dundrar Dransfeld.
Han hoppas givetvis att förtroendet för den ekonomiska politiken i Finland återställs, men tvivlar i samma andetag på att så skall ske.
— Så länge statsskulden slår nya rekord, kan jag inte tro på en stabilisering. Inte heller kan man klara sig genom att höja skatterna eller skapa nya. Genom att införa reseskatten gjorde Finland sig till åtlöje i hela EuTopa.
Dransfeld rekommenderar oss att spara, spara och åter spara eftersom det är den enda vägen som leder fram till en stabil budgetpolitik. Utöver detta krävs dessutom en återhållsam lönepolitik.
—Finland måste se till att landet klarar av sina problem internt, inte på andras bekostnad.
Quo vadis Finland?
Tröghet har genom tiderna varit ett utmärkande drag för befolkningsmajoriteten i detta land. Tröghetsgraden har i någon mån varierat från människa till människa samt från institution till institution. Fenomenet märks anske tydligast när man skärskådar begrepp som initiativkraft, beslutsförmåga och startsnabbhet.
Finsk-Tyska Handelskammaren gör ör närvarande ett tappert försök att delvis balansera upp bristerna genom ett ambitiöst upplagt åtgärdsprogram ör att plana ut vägen för finländsk företags expansionsmöjligheter i de östligaste tyska staterna. Kampanjen är rubricerad Nya delstater-nya möjligheter, men har också en klart varnande underton som rakt ut säger att om vi inte reagerar nu riskerar vi att helt ”försena oss från marknadståget”.
Vilken är då Manfred Dransfelds uppfattning om orsakerna till finländarnas sena morgonvanor? Beror det på tvivelaktiga gener eller bottnar det måhända i en slapp kulturell bakgrund?
Dransfeld låter sig inte luras in på svag mark, han håller den diplomatiska masken och tror sig veta att finländarna nog har ett visst intresse att etablera sig på utländsk botten, men att handlingsförlamningen troligen kan skyllas på den rådande lågkonjunkturen i landet. Möjligtvis kan man finna en lindrig mental ängslighet när det gäller att investera i mark på okänd mark. Kanske kan också vissa språksvårigheter ligga oss till last. I samma andetag berättar han dock om såväl det svenska som det stora danska intresset att ta för sig av de framtidsperspektiv det forna DDR kan erbjuda.
Under 2 procent
Det finländska handelsutbytet med de ”nygamla tyska staterna” uppgår för närvarande till endast 2 procent av den totala handeln med Stortyskland, vilket klart visar var vi står i sammanhanget. På investeringssidan ligger vi lika dåligt till.
Finsk-Tyska Handelskammaren vill nu i klartext berätta för alla intresserade om ”uppbyggnadsprojektet fd DDR” som i reda pengar uppskattas gå lös på 2 400 miljarder DEM, dvs drygt 7 000 miljarder finska mark fördelade på de närmaste tolv åren!
Det gäller -bostadsproduktion värd 975 mrd DEM, -industri- och affärsbyggnader 462 mrd DEM, -trafik 403 mrd DEM. -miljövård 174 mrd DEM, administration-utbildning-kultur 168 mrd DEM, energi och vatten 87 mrd DEM samt -övriga projekt 50 mrd DEM.
Både investerings- och finanssieringsstöd gällande etableringar i forna DDR kan sökas av såväl tyska som utländska bolag. Stöden kan i vissa fall uppgå till hela 50 procent. L 12/19922 PORUN